Idag har jag blivit totalt charmad av en liten flicka på 11mån, hon var en underbar liten
människa! Det gick ju faktiskt att få kontakt med det lilla trollet så tillslut så tröttnade
jag på de vuxnas sällskap, och umgicks med lillflickan istället, hon hittade hela tiden på
nya lekar att underhålla mig med, som t.ex peta på varandras finger och skratta tillsammans,
nypa henne försiktigt i tårna något hon också tyckte var jättekul och skrattade högt och
visade sina gulliga små skrattgropar
.
Jag ger mig sjutton på att hon visste att hon hade lindat mig runt sitt lillfinger
.
Så på slutet fick jag vara barnvakt *stolt*
medans mamma och pappa i lugn och ro fick gå runt
och titta och prata med vuxna i fred, dom skrattade åt mig och min nya lilla kompis och
sa att dom hade gått och väntat på ett jätteskrik när mamma och pappa försvann,
så dom tittade med stora ögon när jag och min lilla kompis satt och skrattade och lekte
när dom kom tillbaka.
Lillflickan protesterade först när hennes pappa inte behagade leka våra roliga lekar när de
skulle åka hem och det var lite bråttom, han titta på mig och sa "vad har du nu ställt till med,
Clintan!?".
En jättefin dag som jag var helt oförbered på, saknar det där lilla trollet redan!
hennes pigga
små ögon och härliga skratt.
Måste erkänna
att jag erbjöd mig att byta på henne under mammas instruktioner, och jag dog inte av det som jag trodde! 
.
Hon verkade förstå mycket mer än vad jag trodde såna där gjorde, och att det gick att få sån
bra kontakt med henne, en fin men alldeles omtumlande upplevelse, hoppas hon kanske minns
mig lite iaf i framtiden, men det är väll en önskedröm.
Då alla här vet att jag är alldeles för macho och hård för att bete mig på dylikt fjollsätt, så
antar jag att det måste blivit något fel med min medicinering....
