Hur gör ni för att koppla bort negativa tankar? Jag menar, när det riktigt har låst sig? När man inte kommer åt alla de positiva känslor som man vet finns där? När det bara gnager i en och man inte kan sluta älta fastän man vet att man inget mer kan göra för stunden? När man inte riktigt är kontaktbar? Kan man komma ur det läget på något sätt, växla spår, eller är det bara att gå och lägga sig och hoppas på en bättre dag imorgon?

Garbage collection medest Gin och tillbehör. Funkar varannan gång på mig om det är tillräckligt länge sen sist. Men det kostar minst ett dygn.

För mig brukar det funka med en natts sömn för att få distans till de negativa känslorna - även om de fortfarande finns kvar.

Jag har intensiva hatperioder då jag kan gå i dagar. Nu senast hade jag en två veckors hatperiod från mitten av Februari, efter det en hatvecka i Mars också. Detta är dock ingenting jämfört med de perioder jag hade i mitten av 00-decenniet. Då hatade jag så intensivt att min katt fick mardrömmar av att sova i samma rum som mig. Jag hatade så mycket att rummet runt mig snurrade. Just nu känner jag mig mer balanserad.

Min terapi i alla lägen är japanskan. Det är som att dyka ned i en värld långt från allt jag avskyr. En trygg värld där jag börjat känna mig riktigt hemma. Ibland tänker jag att jag kanske borde satsat på koreanska istället eftersom japanska är ett ganska populärt språk. Med koreanska hade man verkligen fått ha sin lilla egna värld som inte många andra västerlänningar förstår.

Det var i alla fall en glad nyhet, att du mår bättre.

Jag önskar att jag kunde koncentrera mig på något intresse när jag fastnar så här. För mig är det tyvärr helt omöjligt. Fast nu har det slutat spinna runt så mycket. Jag har nog gråtit så mycket att jag börjat producera endorfiner. Det känns lite som en rejäl dos av atarax. Så jag kan nog somna ganska snart, och så hoppas jag att sömnen ger den där distansen. (Gin tror jag däremot inte på för min del, med alkoholistgener på båda sidorna av släkten.)

Egentligen är väl min terapimetod universiell. Hitta något man kan ägna sig åt i alla väder, gärna något någorlunda "svårt" i fråga om omfattning, något man börjar identifiera sig med och som stärker ens identitet och självbild. För mig är det bättre ju mindre mainstream något är. Jag störs när "äckliga" människor delar samma intresse. Tyvärr är det så med japanskan att en hel del äckel studerar/studerat det. Tack och lov är majoriteten av dessa inte särskilt bra på det. Att en liten grupp akademikernördar samt en ytterst liten grupp "livet med en klackspark" amfetaminhjärnor i alla västerländer är riktigt säkra på japanska är något jag kan leva med. Nördarna stör mig inte så mycket men amfetaminhjärnorna gör det däremot. Där finns en intressekonflikt, som om de trampar på "mitt" territorium. Få saker är så störande som när en sån typ är bättre än mig. Det motiverar mig att envist fortsätta bygga vidare på mitt monumentala projekt som bara vuxit och vuxit.

Händer dock att jag ångrar mitt val som sagt och tänker att koreanska hade varit bättre. Då hade man sluppit behöva jämföra sig med lika många idioter. Sen hade jag med koreanska fått använda min musikaliska och teatraliska begåvning. Helt omöjligt för de flesta amerikaner, britter, tyskar och svennejävlar att uttala det ordentligt.

Hm... Vad menar du med amfetaminhjärna? Är det en sådan som jag, som äter ritalin (i så fall är jag nog både amfetaminhjärna och akademikernörd... men jag har i alla fall inte läst japanska)? Eller menar du "riktiga knarkare"?

Jag menar de som beter sig som om deras hjärnor producerar naturligt amfetamin, så kallade "livsknarkare" som i rasande takt plöjer igenom kurslitteratur på ekonomutbildningen samtidigt som de lyssnar på creddig musik och spammar sin Facebook med pladder om fotboll och politik.

Det finns flera metoder som funkar tycker jag, problemet är att man kanske inte är i skick att ta tag i saken och göra något. Motionera eller dricka sprit kan funka. Bör ej kombineras, förstås.

Jaha. Då behöver jag inte ta åt mig av det i alla fall. Huvvaligen!

Tack för alla svar!