Vi har ju redan i tidigare trådar kommit in på ämnet Så jag undrar om det är nån här som provat Coachning, eller NLP (neurolingvistisk programmering, för dem som undrar) med positiva resultat?

Själv har jag en släkting som är väldigt inne på detta, jag har läst ett antal sk. självhjälpsböcker som jag blivit rekommenderad, men jag mår bara skit av det. Detta var innan diagnosen, nu börjar jag att förstå mig själv bättre (även om det går långsamt).

I vilket fall, jag vill faktiskt ändå inte avfärda detta, det funkar uppenbarligen för min släkting (som råkar vara NT, för dem som kanske undrar). Så det är inte min mening att vara nedlåtande, men mig hjälper det alltså inte.

NLP.... vad handlar det om? Det låter lite obehagligt!

Vad jag själv har råkat ut för är konsulter som säger sig kunna asperger, och gärna tjatade om att de hade haft aspies där tidigare.

Legitimieringen som min närmaste konsult påstod sig ha verifierades INTE av socialstyrelsen.

När de hade gjort bort sig ett par gånger (fusklappar, missförstådda begrepp, avskild arbetsplats i fikarummet....) så ställde jag dem mot väggen. Vad ÄR aspergers?
.... ja det är ju ditt problem... Berätta NÅT om aspergers! ... ja... det är ju individuellt. De kunde inte säga EN enda sak om aspergers.. och det var de som slutligen fick arbetsförmedlingen och försäkringskassan att avsluta mitt ärende och skriva "totalt jävla omöjlig på arbetsmarknaden" på näsan på mig. Men jag sprider ordet inom kommunen, och arbetsförmedlingen anlitar dem aldrig igen..

Jag kom nu på att jag gott kunde ha länkat till lite info eller berättat lite mer. Om NLP på Wikipedia

Neurolingvistisk programmering är alltså kärnan i budskapet. Sen beskrivs det ju lite olika, av olika "gurus" och coacher osv., men kärnan i det hela är alltså att "tro på sig själv", och att försöka "imitera framgångsrika personers beteende", för att hårdra det hela. Efter att ha tagit mig igenom diverse böcker i genren, så kan jag meddela att de är rätt lika varandra.

Tråkigt att du har så trista erfarenheter av coachning, Svante! Hoppas verkligen att du kan hitta nåt vettigare.

Obs! Vettigare sysselsättning, alltså.

Har ingen egen erfarenhet av NLP, påbörjade dock KBT en gång och tyckte mig märka likheter...
Så jag sökte runt på nätet efter likheter/skillnader på KBT och NLP samt förhållandet till Asperger;
Hittade kommentarer från båda sidor, vissa tycker NLP är skit och vissa tycker det har hjälpt dem otroligt mycket.
Hittade en sida (på engelska) om någon sorts "fördjupningskurs" för NLP och diverse diagnoser (Asperger, ADHD m.fl.), så ren grundutbildning i NLP kanske inte räcker för att behandla en person med Asperger?

Kan dock tänka mig att man kan få hjälp med "vanliga" problem som aspie även av någon utan asperger-kunskap, fast då kanske det krävs att man själv är väldigt medveten om sina olika problem.

Sen är vi juh alla olika så att utföraren har jobbat med någon aspie förut betyder juh inte att dem vet exakt vilken hjälp någon annan aspie behöver, så en frågeställning om hurr mycket de kan om asperger istället för hur mycket erfarenhet de har kanske kan vara smart. Sen krävs det nog att man kan beskriva sig själv rätt bra så utföraren kan anpassa behandlingen ordentligt.

Orkar inte skriva mer nu, måste sova för att orka upp "i tid"
Min slutsats blev iallafall att det beror nog mycket på VAD man egentligen vill ha hjälp med samt VEM man söker hjälp hos.

Sälvhjälpsböcker...
Affirmationer...
"Tro på sig själv"...

Sådant fungerar inte på mig, och de gånger jag har försökt så har det resulterat i att allt har blivit värre.
Speciellt "slappna av och var dig själv/tro på dig själv" ^_^
Kaj Pollacks bok om att "välja glädje", har jag slängt all världens väg. Maken till skräp. Applicera på extrema situationer och allt blir väldigt fel. Jag tycker förresten också inte att det måste vara rätt att "välja glädje" i alla situationer. Speciellt inte eftersom MIN drivkraft att förändra eller ta mig ur situationer försvinner helt om jag "väljer glädje" eller ser saker från den positiva sidan.
Jag kan helt enkelt fungera så.

Terapeuter tenderar också att vara inställa på antingen "leta i barndomen och i förträngda saker" ELLER "skit i allt som har varit, nu går vi vidare - gör så här, fundera inte på varför du hamnade där du hamnade" (KBT).

När jag har velat älta något gammalt som grämt mig, någon orättvisa, något jag inte förstod, så har KBT och "gå vidare från NU - inte förr" varit nonchalant och bagatelliserande. Jag har tyckt att jag vill gå igenom något som har hänt, för att ta reda på varför det gick som det gick, och kanske få bekräftelse i stället för "asch".

När jag har velat gå vidare för att lära om och lära rätt, ja då har terapeuter/psykologer/psykiatriker fått för sig att det minsann ligger något dolt/förträngt bakom som måste rotas fram. Då har de tolkat hej vilt och när jag har sagt ifrån har det setts som omedvetet eller medvetet aktivt motstånd.

Coacher och självhjälpsböcker är till för personer som INTE har stora problem - och INTE är annorlunda konstruerade. Det bör de vara mycket tydligare med. Och om de tror att de kan göra under med svårt sjuka eller mycket annorlunda personer, så är de farliga, även om de vill gott.

Solenoid uttryckte eminent även mitt intryck.

Solenoid skrev precis det jag menade! Kan lägga till att jag tyckte att det kändes j-t befriande när jag tog upp det här med självhjälpsböckerna hos en psykiatriker som sa att "Om man ska kunna ha nytta av de där böckerna, så måste man vara väldigt frisk från början."

Kommer ihåg när jag var "aktuell", som det hette, på en arbetsförmedling för "unga handikappade". Vi var några stycken som hade nån sorts coaching-sessioner med en kvinna som höll på att utbilda sig till präst. Hon läste högt ur den där boken av Kay Pollack, och jag kommer särskilt ihåg när hon upprepade "Som du tänker, så blir det", som ett mantra som skulle mana till eftertanke, innan vi avslutade veckans terapi-snack. Sista gången jag gick dit.

Usch, jag ryser bara jag tänker på den boken.
Bara att ge den till svältdrabbade o.s.v. då...??? Eller vad menar han. Jag har läst boken, och jag ser inte någonstans att han skriver att vissa problem kanske inte bara är att "välja glädje".

Däremot så läste jag en bok som heter "att leva ett liv, inte vinna ett krig", och den var riktigt bra. Den enda jag har läst som var något att ha. Inga klyshgrejer - OCH - detaljerade beskrivningar hur man ska kunna genomföra de där sakerna som andra böcker bara beskriver som "genomlid", "acceptera" eller "välj glädje" och andra vaga uppmaningar.
Författaren är mer konkret och MYCKET mer ödmjuk är t.ex. Kay Pollack. Liten och billig bok är det också.

Svårt att "välja glädje" när man läser Kay Pollacks bok. Man får en ilska över sig i stället
Han intervjuades i någon caféprogram, och de som satt i "soffan" verkade också reta sig på honom (och de drog också upp lite mer extrema situationer, som Kay svarade lika klämkäckt på).