En tråd av klotterplankstyp där man fritt kan sammanfatta sina tankar, känslor och idéer om vad som helst.

Jag börjar.

En anledning till att jag ogillar persisk kultur är troligen att den har stora intellektuella pretentioner men inga nämnvärda intellektuella meriter. En anledning till att jag gillar japansk kultur är att den traditionellt sett är anti-intellektuell men genom praktisk anpassning snarare än intellektuella pretentioner uppnått framgång även i modern tid.

Japaner är fullt nöjda med att säga att

"vi hade inte Europas vetenskapliga uppfinningar eftersom vi saknade intresse för vetenskap"

medans perser, araber och andra söker bortförklaringar och försvarar sig med:

"men VI uppfann ju det NI sen tog över!! Därför kan vi 100 generationer senare sitta och äta dadlar, fjärta, plugga till humanister inkvoterade på västerländska universitet och förvänta oss att ni ska ge oss erkännande för att våra förfäder navigerade efter stjärnoran!!"

Islamska områden blev mindre vetenskapligt framstående efter sent elvahundratal samt att man blev utkörda ifrån Europa och överkörda av mongoler och dylikt.Man blev mer bokstavstroende och framstegsfientliga ungefär som amerikaner efter 2011 och SD/KD.
Islamsk expansion togs över av de nomadfolk som hade skadat araberna mer och mer.Tror jag.

Jag tar avstånd från all Nationalsocialism idag förutom min egen tolkning som ser ideologin som sekundär och personen Adolf Hitler som det viktiga. Jag avskyr de som försöker glorifiera Hitler alltför mycket. Det som gjorde Hitler till en stor man var inte att han skulle ha varit något helgon oförmögen till hat, utan just det faktum att han ena stunden kunde prata om fred på jorden och hylla Storbritannien för att i nästa beordra massmord på civila män, kvinnor och barn eller bestämma att Storbritannien måste raderas från jordens yta.

Nationalsocialism utan Hitler är som en eremitkräftas skal utan kräfta inuti, mat utan smak eller en neutronbombad stad. Det är inte ideologin som är det viktiga. Bokstavstrogna och "ädla" nationalsocialister är bland det mest patetiska som finns.

*Öh huh huh öh huhhuhhuhhuh* DORO, passar alltid din telefon! Det är vad jag tänker på idag. TV-shop och annat från när min familj skaffade kabel-tv 1988 tror jag det var. När jag blickar bakåt ser jag hur mycket mindre svärta och demoni det var i det svenska samhället när jag var barn. Men att man var på väg bort från "det glada åttiotalet" det var något jag kände tydligt redan som barn.

Hellre en catchy DOROjingel och en äckligt klämkäck Lotta Engberg än en ondskefull Anna Skipper och spritreklam känner jag.

Ja, jag minns när samhället kändes tryggt. Minns också när det började kännas otryggt och det blev bråk, kriminalitet och annan skit överallt. Det var i samband med att invandringen ökade på 90-talet.

Just nu tänker jag på hur mycket folket måste lida på grund av den politiska situationen i... BAJSKORV!!!

Skjut mig för fan!

SD med sin propagandamaskin och sina tråkiga gammelkonservativa eller småliberala anhängare och sympatisörer är för mjukt, för demokratiskt, för mesigt. Jag är less på hur det tjatas om "hotet från islamistisk terror". Varför kan folk inte vara ärliga? Jag är ärlig när jag säger att jag helst hade samlat ihop vissa folkgrupper i dödsläger och systematiskt låtit utrota dem.

Lika trött är jag på "nationalsocialisterna", i synnerhet "aryanisterna", och deras tjat om att hat är en känsla förbehållen "lägre stående", deras fjäskande för iranier (något de för övrigt delar med SD-packet) och deras historierevisionism.

Vad är det för fel på gammal hederlig galenskap?

Hitler hatade judar för att de var intellektuella, liberala och globalister. Marxister och liberaler (som då oftast benämndes demokrater) var i ögonen på Hitler grupper som med olika mål och olika medel tillfogade nationalismen samma typ av skada. Judarna var den röda tråden som band dem samman. SD älskar judar och även iranier som kan sägas vara dagens motsvarighet till vad judarna var i Tyskland på Hitlers tid.

Hade Hitler fötts 100 år senare och levt i Sverige idag är det möjligt, kanske även troligt, att han hade betraktat judarna ungefär som han på sin tid såg kroater, kossacker och bosnier. En slags allierad minoritet han personligen inte fäste stor vikt vid men ändå utnyttjade till fullo. Istället hade hans hat riktats mot någon etniskt främmande grupp som var välrepresenterad inom de politiska partierna, den akademiska världen, bland småföretagare och bland globalistiska strömningar i allmänhet. Möjligtvis iranierna.