Jag vill börja med att ta upp rasismen. En del påstår att Hitler inte var rasist.

Hitler sade att "juden vill få oss att tro att en stolt tysk inte är bättre än en simpel turk" under ett tal i München på 20-talet. Han sade dessutom att Frankrike var degenererat pågrund av "negerblod" bland fransoserna. Han förklarade att polackers liv inte var värda någonting vare sig de var män, kvinnor eller barn. Varför skulle någon som inte är rasist uttrycka sig så?

I flera tal som dessutom finns inspelade förklarar Hitler att "judarna kommer att ha spelat ut sin roll i Europa och förintas". För mig är det uppenbart att Adolf Hitler själv var den starkast drivande kraften bakom förintelsen och att anledningen till att den gradvis trappades upp genom hot och förföljelser fram till den slutgiltiga lösningen var att han inte ville försvaga sin maktställning för tidigt genom att helt öppet föra en politik som skulle chockera och äckla även många tyskar och kanske viktiga personer inom militären och Tysklands administration. Ju längre kriget led desto mindre brydde sig Hitler om de normalas världsåskådning. Ju galnare han blev desto mer försökte hans interna fiender bli av med honom och desto hårdare blev hans grepp om makten. Under krigets sista år verkar det som om han styrde genom hot mer än respekt i vissa fall. Detta gjorde att förintelsen kunde trappas upp. Denna fantasi han närt om att utrota judarna slutgiltigt. Alla vittnesmål, t.o.m från Göring och Eichmann, antyder att Hitler var den drivande kraften bakom judeutrotningen och de grövsta krigsövergreppen och att alla andra bara var redskap i hans fantasivärld.

Jag är fullständigt övertygad om att Hitler var ganska lik mig personlighetsmässigt. Han var inte den Gud aryanister, nynazister och andra vill få honom till. Han var en atypisk autist med diverse psykiska störningar. Samtidigt en mycket stor man. För mig är han husgud just tack vare dessa störningar.

Jag tror att en del som mötte Hitler och hade med honom att göra mer än bara flyktigt först trollbands av hans karisma men sen i hemlighet började avsky honom. Ju mer självständig individ desto större avsky. De som avgudade Hitler gjorde det för att han lyckades manipulera grupptrycksmekanismerna hos svagare människor, dvs majoriteten.

Under sin tid i militären vid tiden för första världskriget var Hitler van vid att bli kollektivt ignorerad. Att folk lade dövörat till när han hade sina monologer. Han hade ingen makt där och gruppen var stark nog att stå emot honom. Där var han bara en excentrisk och enligt vittnesmål "jobbig" figur. Socialt påfrestande på samma sätt som vilken aspergare som helst som utan hänsyn för fram sina idéer.

När jag gick på förskolan och lågstadiet brukade jag få andra att agera lakejer åt mig. Jag förklarade vilka barn som var "slavar" och skickade mobbare på dem. Mina lakejer ville lyda mig eftersom de trodde det var rätt att göra så. Ända tills lärarna lade sig i. De bröt min makt och byggde istället upp en motståndsmentalitet bland de övriga som ledde till att jag gick från dominans till att bli utfryst. Det här hände Hitler tidigt i livet och hade kunnat hända igen om han inte lyckats skapa en snöbollseffekt av dominans genom nazistpartiet.

Det finns en punkt där människor bryts och antingen blir fanatiker eller börjar ifrågasätta det som händer. Konsten med manipulation är att inte gå över denna gräns för tidigt. Hitler surfade på en våg av avvägd kontroll som blev en tsunami, men under krigets sista år forcerade han gränsen för sin dominans. Denna gräns är den punkt där människor antingen knäcks eller slår tillbaka som en för hårt böjd fjäder. De som fortfarande följde Hitler var helt dresserade. Brutalt inridna hästar som går i döden för sin herre. Krossade inombords och totalt formbara. De som satte sig på tvären var de som fortfarande hade vilja kvar. Bland dessa återfanns, förutom många mentalt friska individer, både Göring och Himmler. Båda förrådde Hitler under krigets sista dagar. Även Speer ignorerade hans befallningar. Sarumans brutna dominans i Tolkiens trilogi följer ungefär samma princip.

Hitlers judehat var patologiskt och fick fylla ett existentiellt tomrum. Lebensraum, världsherravälde etc var sekundära. Attacken på Sovjetunionen var t.ex Hitlers sätt att avreagera sig efter misslyckandet med Storbritannien. Det enda han såg var högt uppsatta judar inom det sovjetiska samhället. Hade Stalin påbörjat sina judeutrensningar 1939-40 istället för efter kriget hade kanske Churchills värsta mardröm blivit verklighet. En ohelig allians mellan Nazi-Tyskland och ett allt mer nationalsocialistiskt präglat Sovjetunionen. Stalin var i viss grad en beundrare av Hitler och dessutom inte så begåvad som vissa vill göra gällande. Om Hitler hade satt in samma charmoffensiv mot Stalin som han gjorde mot det tyska folket hade historien kunnat se annorlunda ut. Stalin upplät t.o.m mark åt tyska militärbaser i Sovjetunionen för att hjälpa Hitler invadera Norge. Innerst inne ville Stalin bli kompis med Hitler.

Alla som hatade judar var Hitlers vänner. Besöket av Stormuftin av Jerusalem i Berlin möttes med höjda ögonbryn av många som arbetade i anslutning till Hitler. Han var ju uppenbarligen inte arier, men Hitler bemötte honom som en god vän och talade i förtroende. Hade muftin däremot fått för sig att av någon anledning (Islams historiskt sett goda relation till judarna t.ex) skydda judar i Palestina hade Hitler betraktat honom som i det närmaste jude själv. Detsamma gällde Stalin. I Hitlers ögon var Stalin en konspiratör som hjälpte judarna ta över världen. Ryssar var onda undermänniskor eftersom de levde sida vid sida med judarna.

Hitler var inte så komplicerad som folk som inte förstår honom påstår. Väldigt många vill hitta mer förnuft i Hitlers handlingar än vad som egentligen fanns där. Tanken på en fullständig drömmare som dessutom var både atypisk autist och narcissist i positionen som ledare för ett av världens mäktigaste riken är som en provokation för alla normalfungerande, rationella meritokrater och därför har de skapat en Hitlermyt.

Hitler kände sig österländsk i själen och en av hans få riktiga vänner var den japanske ambassadören Hiroshi Ōshima som också såg något väldigt japanskt i Hitler. En anledning till Hitlers bisarra popularitet i Japan idag är att en del japaner uppfattar honom som både exotisk och familjär på samma gång. Han var inte en typisk västerlänning utan hade snarare fler österländska kvalitéer.

Bara för att Hitler var galen betyder inte det att han inte samtidigt var väldigt insiktsfull också. Han såg människors sanna karaktär även om hans narcissism många gånger fördunklade hans omdöme i valet av förtrogna.

Jag tror att jag är Hitler reinkarnerad. Mitt fullständiga horoskop säger många saker som visat sig stämma. T.ex att jag skulle bo kvar hos mina föräldrar länge och att jag inte kommer "åstadkomma någonting" föränn i livets senare skede. Det säger också att en viktig del av mitt livsmål är ett sökande bakåt för att spåra mina "rötter" men att detta inte nödvändigtvis måste vara släktforskning.

Jag tror att sökandet efter mina rötter är sökandet efter min tidigare inkarnation som Hitler och att jag genom honom lärt mig förstå mig själv.

Hitler gillade att åka spårvagn.
Hitler avskydde ost.
Hitler deltog i ett vänskaps kricket match med franska soldater under ett kort uppehåll i striderna under första världskriget.
Hitler brukade alltid ha rosa damstrumpor på sig när han höll tal.
Hitler uppfann teflonet.
Hitler drabbades av primärt impegment i höger axel på grund av ensidig belastning.