Jag känner att mitt intellekt försämras. Min språkliga förmåga är sämre. Jag orkar inte göra ordentliga analyser. Jag tänker som ett barn och är nöjd med det. Jag saknar inte den skärpa jag hade förut. Gillar att känna mig dum.

Min andliga och intuitiva förmåga ökar när intellektet backar. Jag känner att jag mer och mer blir som ett djur. En hamster. Jag upplever att jag har hamsterinstinkter. Identifierar mig med guldhamstrar. De är som mig i miniatyr.

Du har möjligtvis inte blivit mer isolerad?

När man är yngre, precis flyttat hemifrån eller slutat med studerandet så är det inte ovanligt att man tror att man har alla svaren och det förstår man förhoppningsvis var fel senare. Därför kan man känna sig dummare, trots ökad kunskap.

Äter du några mediciner?

Nej.

När jag var ung, och förstod mycket mera
var allting mycket lättare
Nu är jag äldre, och frågorna flera
och svaren likaså

Så som man lärt känna dig här på nätet, så tycker jag att du idag har ett mycket bredare djup i dig.
Du verkar ha slutat att dansa pirruetter av bubblande ilska som försöker hitta ut.

Men jag håller med dig, ålderns vidvinkelsyn försämrar skärpan.