Har länge velat lära mig persiska eller farsi som det heter, har fått tag
på Rosetta Stone kurs Farsi 1-3. Det här var fan inte lätt, gick igenom
första avsnittet på 30 minuter innan jag kom på att man ska ju läsa di
där jäkla krumelurerna från höger till vänster , men nu kan jag
iaf säga "Min dotter dricker te" och "Min son äter mat", strålande!
börjar om från början!

Coolt att lära sig ett nytt språk

Jag gillar särskilt språk med andra skrivtecken än de latinska, men tyvärr verkar jag sakna förmågan att vara besatt av flera saker samtidigt och tillräckligt länge för att lära mig alla de där språken som jag en gång ville lära mig. När jag tänker efter, så är det nog så att jag mer gillar att lära mig skrivtecknen än att lära mig orden. Jag skriver träd när jag egentligen borde skriva skog.

Jo det är kul med nya skrivtecken, dessutom är de snygga tycker jag.
Språket börjar jag se ett sammanhang i redan nu, och det är kul.
Rosetta Stone använder ju en speciell pedagogik som fungerar som
när man lärde sig prata när man var liten, så jag tänkte funkade det
en gång så borde det funka en till . Har letat efter vanliga kurser
men just nu finns det inga där jag bor men det kommer ev kvällskurser
till hösten på Medborgarskolan.

Rosetta stone är bra men kan bli lite långtråkigt tycker jag. Persiska är ett häftigt språk som jag skulle vilja kunna. Men så tycker jag om ett tiotal andra språk också... Andra skriftsystem är också kul, men jag kan bara ett skriftspråk. Tycker vi skulle återinföra runor i norden, så barnen får växa upp med dubbla skriftspråk. Det borde vara bra för inlärningsförmågan. Logografiska system har förresten stora fördelar (och nackdelar), men det måste konstrueras från grunden i så fall, vilket förmodligen inte funkar.

Att återinföra runor i norden vore rätt bra. Hade jag varit diktator hade jag bytt till runskrift som officiellt skriftspråk och haft det på alla vägskyltar. Inte för att blidka antisemitiska überarier som sitter i skogen och praktiserar indisk ayurveda samtidigt som de intalar sig att de är "oförmögna att känna hat, men ändå nitiskt och utan hat måste bekämpa judarna", utan för att jag själv skulle få mycket excentrisk cred av omvärlden.

Hade jag varit diktator hade jag rensat ut alla historierevisionister och Evoladyrkande esoteriska nynazister ungefär som Hitler lät göra med Röhm och hans krets.

Det skulle vara den 24-staviga futharken i så fall. Den skulle nog vara lättare för folk att anpassa sig till efter att ha vant sig vid 29 tecken. Till den 16-staviga kan man i och för sig lägga de prickade varianterna för att få fler tecken.

Jag ser dock ingen direkt anledning att byta alfabet nu, men det vore ju lite ballt att officiellt använda den 24-staviga parallellt.

Jag har aldrig varit bra på språk, engelska kan jag i princip rakt av p.g.a. att det är firmans
koncernspråk plus att alla manualer är på engelska.
Tror att Rosetta Stone funkar, det är kul men som du skriver lite långtråkigt, en dröm jag
har är att kunna läsa poesi av kända Sufister på orginal språk, men dit är det långt .

På tal om runor vet vi igentligen vad alla runor betyder?

Jag vill kunna läsa japanska böcker på originalspråk. Är i stort sett där nu vad gäller teoretisk förståelse. Är bara allmän språkkänsla och ännu större vokabulär (ca 10 000 ord räcker inte jättelångt när man pratar böcker) som står i vägen. Jag tycker generellt att böcker är enklare än tidningsartiklar eftersom i böcker (romaner och poesi iaf) slipper man mycket av alla tekniska, politiska och ekonomiska termer man inte är intresserad av men ändå översköljs med i nyhetsrapporteringen. Såna saker skummar jag igenom i svenska tidningar och läser inte alls i engelskspråkiga nyheter. I japanska blir det däremot ett hinder eftersom man inte bara kan lämna ord man aldrig sett förut. De måste köras genom ordboken först.

Tyvärr har jag, på bekostnad av mer generell språkförståelse, genom nyhetsartiklar lärt mig en massa ekonomiskt och vetenskapligt tjafs jag aldrig ens hade brytt mig om på svenska. Det positiva är väl iofs att jag genom detta också ökat min förståelse för t.ex ekonomi trots att det inte intresserar mig. Ironiskt nog så är jag bättre på japanskt akademikerspråk än på engelskt. Skulle t.ex aldrig använda uttrycken "in a sense", "as such" eller "I concur" på engelska, men motsvarande uttryck på japanska känns inte lika högtravande och onaturliga för mig. Det är lite som jag sagt någon gång förut, japanska är som ett vackert snidat blåsinstrument i trä vilket vid första anblick känns enkelt men som rymmer mängder av nyanser beroende på hur man placerar fingrarna, medans engelska är en stor, fyrkantig, rostig orgel som fyller ett helt rum och av de flesta spelas som genom halvtafflig tolkning av Für-Elise på piano men av vissa utnyttjas på fler nivåer och då antar nästan kräkframkallande dimensioner av pretentiöst oljud.

Persiska är med stor sannolikhet i likhet med japanska ett språk som binder samman gammalt och nytt. Att uråldriga begrepp går igen i moderna uttryck som används inom populärkultur t.ex. Saker som de fyra elementen, djurriket, det metafysiska etc. Att läsa en modern text och känna hur de gamla gudarna en gång skapade världen. Det är en av alla fina saker med riktigt gamla språk som farsi och japanska. På japanska är t.ex vetenskapliga uttryck många gånger uppbyggda på det sättet, genom kombinationer av grundläggande primitiva begrepp som eld och vind istället för med kraftigt vulgariserade låneord från grekiska och latin.