Detta hände mig inatt. Har upplevt någonting liknande förut men aldrig lika starkt.

Vaknade med en stark känsla av att jag hade en omöjlig ekvation i huvudet, någonting existentiellt och matematiskt på samma gång som inte gick att få ihop. Min hjärna klarade helt enkelt inte av den fullständigt obegripliga information jag hade i skallen och det kändes som om jag ville klösa ut mina egna ögon eller slå huvudet i väggen. Enormt plågsamt, som att existera men inte existera på samma gång. Var tvungen att gå in i badrummet och tvätta ansiktet i iskallt vatten och sen hålla mig vaken en stund tills känslan hade gått över innan jag kunde somna om.

Jag misstänker att hjärnan på något sätt i ett halvsovande tillstånd förlorat sin förmåga att associera och koppla ihop information. Bara det att känslan var rätt obehagligt.

Läskigt! Jag har inte varit med om precis det du beskrev, men nyligen vaknade jag medan min kropp fortfarande var bortkopplad - jag var som helt förlamad, förutom att jag kände en isande skräck. Dessutom fick jag en tydlig känsla av att någon var inne i lägenheten (fast så var det förstås inte). Hjärtat rusade och ångesten tjöt i öronen på en hög, ihärdig frekvens. Det var nog också ett slags låsning i hjärnan.

Känslan av att ha alldeles för komplexa tankar i huvudet så att de inte går att få ihop har jag allt som oftast i vaket tillstånd. Det är inte heller så trevligt. Dock är jag lyckligt befriad från matematiska grubblerier.