Att lämna folk ifred är nog ofta en bra lösning för många extremt störda personer, om de är såna som håller sig undan och inte löper amok i samhället, samt inte är direkt farliga för sig själva. Det var väl så det var meningen med psykiatrireformen, typ. Jag är inte insatt i Hitlers liv men unabombaren är ett exempel på en störd (men inte narcissistisk, förmodligen) person som ville vara ifred.
Narcissism är svårt/omöjligt att behandla även hos icke-autister, och behandlingar i allmänhet kan bli mer svårare för autister som inte reagerar som andra gör. I och med att det existerar ett inre känsloliv hos narcissisten kan man nog inte utesluta att det är principiellt möjligt att behandla dock. I praktiken är det väl en individuell fråga hur de ska hanteras.