Vad är meningen med att vara människa? Varför tänker inte folk bortom sin egen mänsklighet och begreppet "lycka"? Varför betraktas resultatet av mänsklig gemenskap som utvecklande när detta bara berör utveckling inom mänskliga ramen för mänskliga begränsningar? Varför är människor så mänskliga?

Jag är hängiven galenskapen eftersom den gör mitt mänskliga fängelse mer uthärdligt. Egentligen vill jag inte vara människa. Jag vill vara bortom det. Min mänsklighet har formen av en hatisk narcissist men min egentliga självbild ligger bortom en mänsklig verklighetsuppfattning. Varje dag funderar jag på självmord men ändå fortsätter jag leva som ett resultat av min mänsklighet. Denna fullständigt meningslösa mänsklighet som endast syftar till att uppnå stimulans i hjärnan.