Jag äter varierat och balanserat. Mycket frukt, grönt, långsamma kolhydrater, fisk, kött, fågel, fibrer etc. Konditionstränar också regelbundet. Trots detta verkar min depression bara bli värre och värre.

Jag har försökt leva i verkligheten, jag har verkligen försökt, men det går inte. Jag tror inte folk förstår hur jobbigt det är att leva med en kombination av autistens inåtvända dagdrömmeri och den bipoläras/borderline/narcissistens/histrionens uppmärksamhets och spänningssökande. Kanske samma kombination som drev Hitler till vansinne. Verkligheten räcker inte till. Allt känns tomt och meningslöst. Jag klarar inte att leva inom några ramar.

För mig återstår snart bara den eviga medvetslösheten. Som jag önskar att allt inte bara tog slut då, att något bra hände istället.

Jag lever med asperger, bipolär, uttalad cluster B-störning och tydliga indikationer på något som kan vara schizofreni (passiviteten, paranoian etc). Min själ skriker av smärta. Jag vill bara leva i ett storslaget och magiskt äventyr, men såna finns inte. Jag blir galen, antingen tar jag livet av mig eller så blir jag krigsreporter eller nånting.

Behöver lägga om livsstil igen. Jag konditionstränar för intensivt. Varje dag är för mycket. Varannan är bättre. Dessutom ska jag börja lägga till ca 2 koppar svart te i min diet varje dag. Eftersom jag hittills varken har snabba kolhydrater eller koffein i kosten blir jag som en zombie, detta i kombination med överträning gör mig deprimerad och förstärker de bipolära inslagen. Man blir svagare istället för starkare och mer balanserad.

Att leva helt utan vare sig koffein eller socker är vansinne. Man blir inte mer harmonisk, bara seg i huvudet och sjukligt passiv.

En snabb fråga... har du testat medicinering? Gillar du inte biverkningarna (om du lyckas få sådana) är det bara att avfärda det tillvägagångssättet & söka vidare. Å andra sidan kan man ju förstås bemästra sina biverkningar & trycka undan dem.

Medicinering är inget alternativ. Det är ungefär som att istället för att laga ett läckande rör tillfälligt leda om det, utan att för den skull stoppa läckan. Biverkningarna behöver ofta tryckas ned med andra mediciner. Till slut är man ett vrak. Psykiatrins metoder är inte aktuella. Har för övrigt aldrig träffat en läkare som förstått riktigt hur komplex min härva av störningar är.

Socker är okej om det tas tillsammans med nyttigt fett, t.ex. feta nötter, lax, avocado etc.
Fettet drar ner "hastigheten" på kolhydraterna och förhindrar att det blir bergochdalbana.

Det här var viktig info!
Så då kan man fortsätta äta godis om man kombinerar det med feta saker?

I Brasilien äter de avocado med socker förresten. Istället för salt.

Om vi pratar snabba och långsamma kolhydrater ja. Och om man är känslig för "hoppande" sockernivåer (vanligt vid ADHD).

Och bara riktigt socker - INTE andra sötningsmedel (de lurar kroppen så att socker-bergochdalbanan blir ännu värre).
Och nej..... inte godis som innehåller en massa annat skräp.
Speciellt vi som har nån form av npf ska avhålla oss från färgämnen, sötningsmedel och smakförstärkare (som glutamat). Alla de produkterna påverkar centrala nervsystemet, och vårt är ju känsligt nog ändå.

Men nu räknade du ju bort allt som gör livet värt att leva.

Hoppande sockernivåer och kopplingen till adhd var också intressant.
Jag ska ju inte ha ADHD men har mer och mer börjat tänka att det kanske är mer åt det hållet ändå.
Något med min förmåga att reglera sockernivåerna är väldigt fel i allafall.

Nu ska vi inte sätta skräck i alla som har kontakt med psykvården, men man måste som du säger vara kritisk till läkare. Vrak blir man inte av alla biverkningar, snarare läkare som inte har koll på saker & ting. Psykiatrins metoder är aktuella så länge insatserna används på rätt sätt... dvs om det skulle allokeras tillräckligt med resurser för just vården.

Jag får fundera på andra tips & återkomma!

SOV bort den.