Det är onekligen imponerande.

Själv tror jag faktiskt att jag hör till det fåtal som riskerar anafylaktisk chock av ansträngning. Helt ärligt. Jag vet att det låter som en dålig undanflykt, men jag vill ju inte fly undan. Jag försöker ju träna ju. Det är fasen helt omöjligt för mig att ta mig igenom ett helt pass av något som tränar konditionen utan avbrott för att jag håller på att svimma eller bli akut magsjuk eller får andnöd eller får sura uppstötningar, ofta flera av symptomen i kombination, och alltid med "flush"-symptom som får mig att se ut som en kokt kräfta. Den här gången fick jag dessutom plötslig huvudvärk av bestialisk sort. Jag är faktiskt lite svullen i munslemhinnorna också trots att jag avbröt passet i förtid.

Det är nog bara att acceptera att jag aldrig kommer att kunna få bra kondis. Jag får hålla mig till yoga, pilates och core och bli smidig och stark men fortfarande med undermålig kondition. Konditionsträning får jag ta i kortkorta minipass och med adrenalinsprutan tillgänglig.

Jag har faktiskt inte riktigt fattat vad konditionsträning är bra för, egentligen. Det är ju inte som att man inte orkar röra sig i vardagen om man låter bli att konditionsträna och satsar på att träna annat. Det är väl bara en sådan där grej. Som folk gör och gärna stoltserar med.

Som här: 10 min, 10km/h, puls 59 efter det. Det kändes som att jag bara behövde ta var annat andetag. Väldigt lugn andning.
Sedan kroknade jag dock totalt och orkade knappt träna styrka efter det. Men å andra sidan har jag varit både sjuk och rätt i gasen en hel vecka nu. Är rätt trött.
Men iaf. - jag tränade!

Idag har jag cyklat, vandrat och tränat svamparmen.



Konditionsträning är, egentligen, bra när zombieapokalypsen inleds.

Ah! Makes sense.

Ja, i alla fall med den nya sortens posörzombier.

Hnn? Syftar du på zombie walk eller vadå?

Men allvarligt, jag är oroad över min kondition. Den tycks så hopplöst oförbätterlig, och när jag försöker göra något åt den blir jag sjuk. Det kan inte vara helt rätt ställt där. Om det blir en apokalyps och överlevnad hänger på att man lyckas fly snabbt kommer jag vara en av de första att duka under, före den genomsnittlige pensionären. Det är inte bra! Jag vill ju åtminstone kunna sätta sonen i säkerhet innan, liksom.

Jag syftar på den nya tidens filmzombie som kan springa. En klassisk zombie är ju annars ett reanimerat, ruttnande lik med stigande grad av likstelhet i lederna och då är det att springa ganska uteslutet - ifall man inte vill ha en lätt sträckning i vaden, vill säga.

Gotcha.

Nytt försök med både core och zumba. Jag tänker att när jag ändå betalat för ett halvår kan jag ju chansa med ett extra pass även om jag inte orkar fullfölja det. Kanske att jag någon gång kan hitta ett sätt att göra övningar med mindre intensitet så att jag kan vara med utan att ta ut mig helt. Det vore psykologiskt bra om inte annat, det där att göra saker bara tillräckligt bra, att det inte måste vara allt eller inget.

Tjoho! Jag fixade det! Nu är det två lättare pass, så jag inser att det inte är någon jättebedrift, men för mig är det det.

Jag vägde mig före och efter på vågen som de har där, och jag hade gått ner ett halvt kilo. Detta trots att jag druckit en halv liter vatten under träningen. Jag måste alltså ha svettats ut en hel liter!

Det var som fan! På den nivån, i den omfattningen du beskriver, så är det nog en optimal träningsform för dig, Inco. Samt en verklig bedrift! Om jag får tillåta mig att jämföra med något jag provat på, så är det nog något liknande för mig vad gäller intervall-löpträning: Utmattande som satan! Samt klart verkningsfullt. Eller vissa moment i tung styrketräning (alltså hög belastning och få antal repetioner i varje set, 3-4 stycken), som jag taktiskt trivs med och som passar mig. Där vissa moment - t ex marklyft med en skivstång med sammanlagd vikt på f n 92,5 kilo, samt benböj med samma belastning på axlarna och benböj ner till 90 graders vinkel - verkligen på ett bra sätt tvingar fram en ergonomisk kroppsmedvetenhet! (Jag har tränat den typen av styrketräning förut i perioder och vet hur man ska göra rörelserna rätt för att minimera skaderisken även med tunga belastningar. Är jag tveksam i fråga om hur mycket på gränsen jag ligger går jag hellre ner något kilo i belastning än riskerar att göra rörelsemomenten fel.)