Re: Var går gränsen för otrohet?
Enligt den regeln så skulle jag vara trogen, men det som händer innuti mig i mitt huvud känslomässigt, som
inte syns och som jag är osäker på hur jag ska hantera, det är den otroheten jag tycker är värre.
Kanske en omedelbar sanning inte alltid är bäst? det som är sanning en dag behöver inte vara det nästa,
Det kanske inte är fegt att vänta och se, hinna tänka efter? kanske det är klokast med en lögn som skulle
skydda dom människor jag älskar? Just nu känns det som att jag älskar två människor och jag kanske kan
det. Jag är ingen martyr men som jag känner det nu så skulle jag gärna se till att hela skiten föll ner på mig,
för att rädda de här kvinnorna som båda står mig så nära och jag älskar, även om jag måste ljuga och manipulera
för att lyckas. Båda kvinnorna känner varandra så det bästa vore kanske just att jag gav fan i alltihop, rusade
iväg och stoppade in kuken i något ökänt krogluder? då sluter sig säkert de två jag känner för ihop det vet jag.
Då skulle jag kunna rädda situationen för deras räkning, men jag ska vänta lite måste tänka.
Din regel ställer jag mig nog bakom trots det jag skriver, men det finns dessvärre omständigheter.
Tycker inte att du är gammeldags och förstår att regler ger trygghet, tror inte heller på att du inte skulle vara
ett trevligt umgänge som du skrivit, du har bara haft en jävla otur, du är inte korkad och har en härlig humor.
Du har många bra egenskaper som en man orädd för starka kvinnor skulle uppskatta.
Min åsikt, sen får du skriva "jävla kuk" åt mig hur mycket du vill!!