För att då återgå till växtriket... jädrar vad imponerad jag är av ampelliljors livskraft! Jag har två stycken på kontoret, varav den ena bara är ett litet skott jag planterade före sommaren i en liten löiten kruka, och båda har överlevt trots att jag inte vattnat dem på hela sommaren. Förra veckan låg de ner fullständigt, men jag hällde på vatten då, och nu är de förvånansvärt spänstiga.

Vinbär av båda färger samt krusbär planterat i min odling för några dagar sedan. Nu är den övergiven till nästa år.

Vita + röda + svarta = båda?

Ampelliljor är ju kända för att skjuta okontrollerbart med skott om man inte misshandlar dem. Etiskt dilemma igen...

Sniglar finns ju i ens trädgårdsland, särskilt en sådan här sommar, så varför OT? Högst intressant när jag väl lyckades koncentrera mig och läsa det. Fick mig att undra hur det känns att vara en. Och ett par intressanta sajter...

Ojdå, ja nog har jag sett att det finns vita vinbär nu när du påpekar det. Men jag tror inte de brukar vara något man ofta ser i trädgårdar, så jag förmodar de inte smakar något vidare. Jag har bara de andra två sorterna.

Jag undrar om de möjligen kan vara ömtåligare eller bara mindre tradition. Eller kanske sämre att sylta och så. Var ett tag sedan jag smakade, men jag minns dem inte som mindre goda (annat än vad som borde kunna vara en smakfråga), däremot friskare och sprödare i smaken.

Vad gäller detta med vita vinbär, så tittade jag lite i några av böckerna i trädgårdshyllan, eftersom jag nu glömt hur det egentligen låg till - åldern tar ut sin rätt. Jag tror till och med att jag haft vita vinbärsbuskar någon gång. Hittade då följande:

"Vita vinbär är mycket närstående de röda och behandlas tillsammans med dem. Hur de uppkommit är något oklart, men sannolikt har de uppstått genom mutation av röda vinbär, med vilka de lätt kan korsas." (s 287)
"Av vita vinbär har blott sorten Vita långklasiga fått en viss betydelse. Buskar av denna sort är kraftiga och rikt bärande. Klasarna är mycket långa och bären av god kvalitet. Vita vinbär har emellertid icke fått någon större avsättning och odlas därför i stort sett endast för privat bruk i mindre trädgårdar." (s 290)
(Fredrik Nilsson. Odling av frukt och bär. Stockholm: Saxon & Lindströms, 1958)

"Vita vinbär har uppkommit genom en mutation hos röda vinbär. De är lite mildare i smaken än de röda." (s 425)
(Lena Israelsson. Handbok för Köksträdgården. Wahström & Widstrand, 2000)

"Vita vinbär är en albinoform av röda vinbär. De vita är något sötare och är goda att äta färska. Blandade med t.ex. andra vinbär, äpplen eller rabarber, som ger nödvändig syra, kan de användas till sylt och gelé.
Till vin passar vita vinbär särskilt bra, ensamma eller blandade med andra bär. I Finland har vita vinbär fått stor användning i inhemska champagnelika viner. I Sverige tillverkades Knutstorps Sparkling av vita vinbär." (s 45-46)
(Inger Ingmanson och Pelle Holmberg. Svenska bärboken. 2 uppl. Stockholm: Prisma, 2002)

P.S. I år har jag haft svårt att komma ut ur dörren, och har inte varit ute särskilt många gånger i trädgården. Så det mesta av vinbären hann ramla av från buskarna innan jag blev färdig att plocka det som var kvar. Har inte så många buskar, bara en med röda vinbär, av någon äldre sort med rätt goda och små bär, i små klasar, plus några mindre buskar med svarta vinbär. Känslan jag då hade sittande på huk i solskenet var nog lite åt det hållet som den Pentti Saarikoski hade när han var ute på sin årliga bärplockning med spånkorgen i handen, mestadels liggande på rygg och tittande på hur skyarna drog fram på himlen. Minns inte längre i vilken bok jag som ung läste detta, men det gjorde som synes ett visst intryck på mig. Att mina få bär nu hamnade i en mer prosaisk liten plasthink, gör nu inte så mycket då fantasin och känslominnena lätt har förbiseende med den detaljen.

Härligt, Asmix, att du tog dig ut i trädgården till slut och kunde njuta av att skörda dina bär! Och tack för att du klargjorde detta med vita vinbär!

Instämmer. Och mild kanske var ordet ja... ungefär som färgen: röd sur, vit mild – och svart... allvarlig, har min synestesi tyckt ända sedan jag var småbarn; vet inte hur jag ska översätta det.

Hoppas det inte finns någon alltför sorglig orsak till att du inte har tagit dig ut!...

Tack, Icognita och Zombie!

Orsakerna bakom min orörlighet har varit blandade. De skulle kunna sammanfattas med att jag inte upplevt några större utsikter att komma på grön kvist - för att nu formulera det på ett sätt som kan vara relevant i denna gröna tråd. Som tur är har jag under sommarhalvåret utsikt åt grönska i alla husets fyra riktningar. Dessutom har jag fullt av lättskötta krukväxter inomhus, vilka jag kan pyssla om och prata med när andan faller på. Kanske håller det ändå på och vänder för mig och jag får mer av livslusten tillbaka. Var i väg ner till näraliggande stad, och upptäckte att det finns anledning för mig att komma ihåg att röra på mig, för annars kutar väl än fler av de riktiga gamlingarna förbi mig med sina rullatorer, något som jag nog kan ha svårt att ta eftersom jag själv varit ganska så rask när jag lagt in den växeln.