Jag vill inte vara taskig men tycker att ford verkar ha lite problem med "theory of mind"

sugmund: krya på dig ur förkylningen, och när den är borta så masa dig iväg till ungen även
om det känns jobbigt, när du väl gjort resan och träffar junior så blir livet roligare, och du får
vara tant, bara det!

Ja han är jättesöt, en äkta Aspergare.


Eller hur, inte varje dag man får vara tant! Inte så höga krav på hur man beter sig heller. Räcker typ att sitta på golvet för att ansiktet nästintill ska explodera av glädje på den lilla människolarven.

bra beskrivning "den lilla människolarven", det stämmer ju

I det här fallet presenterade jag det mest som en åsikt att jag tycker livet IRL är det viktigaste.

I fallet med att komma ut i naturen presenterade jag däremot ett konkret faktum: alla mår bra av att komma ut i naturen, precis som alla mår bra av motion och hälsosam kost, även om en del måste släpas ut några gånger innan de fattar att de mår bra av det.
När de väl kommer ut har åtminstone aldrig jag varit med om att de inte visat alla tecken på att må bra av det, varpå de oftast erkänt detta själva dessutom. Det beror på att människan är skapad för att leva i naturen, precis som hon är skapad för att röra på kroppen. De som inte tror sig må bra av det är de som aldrig fått det med sig sen barnsben, på grund av oansvariga och/eller försoffade föräldrar som ser en tur till shoppingcentret som en "utflykt", snarare än en picninc i skogen.

Jag spenderade massor med tid ute i skogen och i skärgården när jag var barn. Har aldrig mått bra av det och kommer aldrig må bra av det.
Visserligen håller jag med att det är mysigare med grönt än betong, men att ge sig ut i spenaten är inget för mig. Om jag så är helt ensam om detta så betyder det att det inte gäller alla.

Jag reagerade för att det kändes som en sån där kommentar som friskusar kläcker ur sig ibland, och som känns så kränkande "Bara du kommer ut i naturen lilla vän så blir det bra ska du se....."

ford, lille vän, jag tror a-l-l-a människor mår bra av att inse att hur vidsynt man än känner sig kan det fortfarande alltid vara på sätt man aldrig hade anat. Också på områden där man aldrig hade anat att det kunde ligga till på det viset, som i fråga om vad en människa kan må bättre av.

Monologandet.. är jag nog ganska sansad med annars är det i stort sätt så jag socialiserar.. Ligga på soffan när min vän eller.. vad han nu är Spelar.. han har inget större bekymmer med det men han är ganska knäpp han med.. många timmar har spenderats med han spelar.. jag ligger å glor i soffan.. och säger något då och då kanske.. Ibland ser vi väl på någon serie, som han följer.. eller någon skräckilm, Ibland är tvn på när han spelar, utan ljud.

det finns människor som socialiserar på det viset utan att tröttna på varandra. (hoppas jag haha.. ehh ja) du kanske får lära dig att hålla käften ibland bara så funkar det!? inte vet jag.. folk får väl lära sig att säga ÅT dig att hålla käften en stund kanske, jag blir tillsagd ibland och det tycker jag är bra även om jag för tillfället känner mig aningens tilltryckt.

Hitta någon att vara social brevid tror jag är grejjen, inte IHOP men ja.. liksom brevid varandra som skuggor!?


(tror int ejag fick till detta med citeringen .. skit! så går det när man är borta från ett forum länge.. ) fastnade i wow.. och kind of.. orkade inte med folk.. för mycket blir lite rörigt ibland med ointressant skit här som blandar sig in mellan det intressanta

Ungefär så har mina få fungerande sociala kontakter varit. Bortsett från att jag också spelat ibland. Har inget emot den typen av socialt umgänge om man är på samma våglängd. Att bara dra runt och döda monster tillsammans i ett MMO funkar också.

Den enda jag egentligen vågar utsätta för monologer är min sambo.
Men han måste absolut följa med i varje ord och mening och verkligen förstå vad jag försöker komma fram till, annars blir jag sur.
Mina monologer handlar nästan enbart om ämnen knutna (knytna - vilket är rätt?) till psykologi, psykiatri och mentala åkommor samt folk eller djur som far illa på olika sätt.

Sambon monologar rätt mycket om vitt skilda ämnen, ofta historierelaterat och om vapen, krig, olika folkslag samt om sjukdomar han tror sig ha och ibland även faktiskt har.
Han förutsätter också att jag lyssnar aktivt och blir förnärmad om jag inte orkar/hinner. Fast han är mer van vid att folk låtsaslyssnar eftersom hans monologer är så vanligt förekommande.

Men vi har väldigt intensiva ömsesidiga monologer med ögonkontakt och aktivt lyssnande.