Jag har för mig att att jag hört någon gång att yoga främjar kroppens syreomsättning (vilket alltså skulle kunna förklara den förbättrade konditionen)!?

kikade på dokun, och det var mkt riktigt en hel del av de grejer de tog upp som stämmer överens med vad jag läst.
kände dock att det var synd att bara få se exempel på hur det påverkade en enda person, som dessutom då inte var en av de som svarar på den sortens träning (med ökad syreupptagningsförmåga dvs, fanns juh andra fördelar dock men eftersom han dessutom testade två metoder samtidigt - hur vet vi vilken som påverkar vad?). jag hade utöver det velat se minst en som svarade medelbra samt en sådan som de kallade "super responsive" (eller liknande), helst med ungefär samma utgångsläge och fysiska förutsättningar innan de genomförde fyraveckorsprogrammet. plus mer utvecklade resonemang om eventuella orsaker till de olika resultaten.

typiskt att jag inte kommer ihåg var jag hittade "min" info, minns nämligen också att de där tog upp att även mer statisk belastning av muskulaturen (som exvis då yoga) kunde leda till bättre flås, appropå vad incognita upplevt (och schueberird också hört).
det låter förstås helt rimligt enligt vad timmons kommit fram till, eftersom det precis som vid styrke-/annan anaerob träning också bl a leder till att tömma musklerna på glykogen, vad jag förstått.



öht tycker jag att de kunde hoppat över att gå in på levines teori, även om den också är jätteintressant, men det känns som det mest rörde till det iom att det exempelvis just som du säger inte framgick för vem det här var gynnsamt, och att man som sagt inte ens påpekade det problematiska i att testa två saker samtidigt. det blev som nåt slags vag parentes som ändå fick ta upp orimligt mkt programtid.

men nåja, med tanke på populärvetenskaplig kontext osv, ska jag inte vara överdrivet gnällig kanske.
det är trots allt ungefär på den nivån jag orkar/har nog med kunskap för ta in saker ändå, och även om det mest leder till att jag vill veta mer (men inte orkar leta svar) så lär man sig väl alltid nåt.

alltså att de faktiskt där gjorde en jämförelse mellan olika personer men sen inte utvecklade alls efter att de konstaterat att servitrisen "vann" iom att hon rörde sig mest över dygnet. vi fick t ex inte se hur någon av de andras värden såg ut.
iom att programmets kardemummasumma var ungefär "alla påverkas olika" så hade juh det varit... en bra grej att ta upp.

ja okej lite mer tänkte jag visst gnälla ändå.

Hmm… det var intressanta synpunkter. En snabb sak såhär direkt när jag egentligen borde ha lagt mig: om testvaliditet och sådant litade jag helt enkelt (provisoriskt naturligtvis – det är därför jag gärna ser andras synpunkter – men ändå) på vad programledaren (läkare och vad jag förstår rätt välrenommerad vetenskapsjournalist) sade, eller lät Timmons och Levine säga, om vad de hade på fötterna. Väntade mig inte att programmet självt skulle utgöra ett vetenskapligt test. Men visst, med tanke även på TV-mediets suggestionskraft vore det väl önskvärt att man kunde iscensätta ett sådant på den korta tid och med den lättfattlighet som krävs.

jag väljer också att för enkelhetens utgå från att de undersökningar man refererar till håller måttet, det blir jobbigt att diskutera dokumentären som sådan annars.
jag tänker mig att även om poängen med att göra liknande tester inom ramen för en sådan här dokumentär mest handlar om att just lättfattligt illustrera metod, resultat etc för oss vanliga dödliga, snarare än att i egentlig mening vara "riktiga" vetenskapliga undersökningar, så är det fortfarande önskvärt om de inte... hur ska jag säga... tjabblar bort de slutsatser som ändå någonstans dragits?
problemet kanske är att det blir lite för personligt, eftersom det är programledaren vi får följa och eftersom just hans resultat blev så och så, blir det vad man kommer ihåg. i det här fallet blir det enkelt att tänka "jaha, det funkade juh inte som de sa att det skulle, så det är bara tillbaka ut i motionsspåret och späka sig som gäller" (typ), även om jag inte upplevde det som direkt vinklat i någon egentlig mening.

det är förstås en svår balansgång - att hålla tittaren intresserad är juh i slutändan ett av de viktigaste målen oavsett vilket program det handlar om, och det personliga anslaget är naturligtvis ett bra grepp för att undvika att det blir för krångligt och stelt för den genomsnittliga tittaren.
det är juh inget exklusivt för den här dokumentären heller, och även om just den här sortens upplägg är ganska vanligt så tycker jag fortfarande om att titta. men uppenbarligen blir iaf jag (delvis) distraherad från det faktiska innehållet eftersom det inte var vad jag kände störst behov av att diskutera såhär i efterhand.

Ja, jag skulle tro att det är så. Mycket bygger ju på olika andningstekniker i kombination med rörelser/positioner, och det känns som att det är en massa saker som liksom öppnas upp - blodomströmningen... Lymfan, har jag hört, vad nu det skulle innebära. Hormoner och signalsubstanser frigörs, antar jag. Efter ett pass är jag varm i muskler som jag annars inte brukar använda särskilt mycket, och fridfull till sinnes. Jag tror att jag lär mig att använda kroppen på ett mer optimalt sätt och samtidigt liksom avlastar nervsystemet från en massa automatiserade inlärda responser som inte är ändamålsenliga. Att jag lär om och lär rätt, typ.

Yoga är helt klart värt att leva för, även om annat skiter sig. Eller - den är något att leva genom. Det är som att den hjälper mig att se proportionerna på tillvaron, att se vad som är viktigast. Jag har fått närmare till mina positiva känslor, och då inte bara i form av kickar utan snarare som något som ligger där i grunden hela tiden. Något... balanserat, tryggt och harmoniskt...? Vågade jag skriva det där?!

Aha, det var ju en rimlig förklaring. Tack! (Och betydligt mindre flummig än min... )

Jag skulle tro att det där programmet är detsamma som jag har sett förut. Orkar inte kolla efter, men jag känner igen allt ni skriver. Jag tyckte mest att det var skönt att få hål på gamla myter om att man bara kan göra på ett sätt, att träning under halvtimmen inte ger något. Jag tänkte att man då kan börja lita mer på vad man själv känner istället. Blir man helt utpumpad fortare än så så räcker det. Då behöver inte träning vara något som är plågsamt. Och det där stillasittandet är nog inte bra för någon, men det behöver inte vara någon jättegrej att bryta det. Bara att faktiskt resa sig upp och göra några stretchövningar, ta en promenad till skrivaren (som man har i en annan korridor), gå i några trappor, gör faktiskt skillnad. Små ansträngningar gör mycket. I like it.

-
flum eller inte, jag tror också att effekterna av yoga (även utöver de rent fysiska) är väldigt omfattande. då är min egen erfarenhet förvisso tyvärr väldigt begränsad, men det lilla jag har provat har tilltalat mig väldigt mkt och jag tror att det är bl a just fokuset på andning, att det är repetitivt, nästan liksom... rituellt? och hur det leder till att man hamnar i ett tillstånd av lugn och stor närvaro. att verkligen känna sig som ett med sin kropp är en ENORMT stark upplevelse, speciellt om man för jämnan går runt och känner sig rätt overklig i vardagen.

jag upplevde ibland samma känsla på den tiden jag tränade kungfu och gjorde former (tänk taichi, fast inte långsamt och mer tydligt inriktat på att tillämpa stridstekniker), när man övat in en sån sekvens och gör den om och om igen med total fokus på rörelsekvalitet, tempo, placering i rummet osv.
och även i viss mån då jag dansar, men där är (just den) känslan mer svårfångad av ngn anledning - kanske för att musiken distraherar, att det lätt blir mkt komplexa rörelser, eller att det ofta går fort? riktigt låååångsamma, djupa och tunga flamencostycken där man nästan kan stå helt stilla under lång tid (för att sedan explodera i nästan raseri i nästa sekvens) är väl det som kommer närmast kanske, och är inte helt oväntat något av det underbaraste jag vet att dansa.

Precis! Känner mig faktiskt mindre overklig nu för tiden, peppar peppar. Jag har liksom mittpunkten i mig själv i en högre grad. Jag är i mig själv.

Åh... Jag ska definitivt börja yoga!