Nämen, nu fick jag visst noll poäng:


Hur ska det där testet ha sig egentligen? Nu får det allt ta och bestämma sig, va'.

Hur kan man inte se det?
Ett modeintresse vittnar om en intuitiv känsla för ickeverbal kommunikation.

Frågan är om de vedertagna generaliseringarna är de riktiga. Jag hävdar på min (och en del andras, även klinikers) privatempiriska grund att de inte är det. Ett bra exempel är just den här tesen om asperger/autism som nedsättningar i olika aspekter av känslolivet (inklusive "empatin"), som fortfarande ligger där som någon sorts oifrågasatt substrat. Det är rätt uppenbart att den inte stämmer med andra kriterier på "aspighet", som kan finnas och orsaka "kliniskt signifikant funktionsnedsättning" hos folk man kan se omkring sig. Det är också uppenbart att man kan tänka sig sådana förklaringar till syndromet att man inte måste ta bort de överkänsliga aspergarna/autisterna som "feldiagnosticerade". Är det fel i styr- och reglersystem, bara för att ta ett väldigt enkelt exempel, kan det slå både uppåt, neråt och på andra sätt.

Men det går kanske aldrig att få klarhet i med nuvarande riktning på forskningen. Inte den som figurerar där jag stöter på det i alla fall.

Jo, det finns nog några olika slags skäl att göra så. Det pragmatiska skälet att man helt enkelt behöver göra så. Men också att det finns en massa universellt mänskliga egenskaper som kan rättfärdiga olika sociala normer. Problemet dyker väl upp när man kommer in på motsägande beteenden, eller beteenden som är evolutionärt rationella men inte rationella i relation till mänskliga mål och värderingar. Eller när man generaliserar sånt som inte är universellt mänskligt till att gälla alla människor. I någon mån måste man förstås göra det, t.ex. går det inte att ha ett normsystem som funkar likadant för gravt utvecklingsstörda som för andra. Men aspergerbeteende är ju långt ifrån omöjligt att inordna i ett allmänmänskligt normsystem.

Va' konstigt, jag får helt olika resultat varje gång:

Ja, ens val av kläder kan vara en form av ickeverbal kommunikation, men frågan ifråga handlade väl snarare om ens intresse att följa och följa med i vad andra dikterar som varande mode och det tycker jag snarare tyder på konformism än vilja/förmåga att kommunicera ickeverbalt.

Det verkar rimligast att den som inte ser kommunikationen heller inte bryr sig att delta i den.
Medans för den som det blir tydligt över vad som sägs, väljer att delta, dvs intresse.

I någon mer upplyst framtid tror jag nog man kommer delat upp aspergergruppen (och andra diagnoser) i flera överlappande komponenter så man kan få mer klarhet i varför det finns såna skillnader inom gruppen. Lite som att autism och utvecklingsstörning diagnosticeras separat för att förklara en del av skillnaden mellan oss och LFA-gruppen. Jag tror dock det finns mycket mer att göra där, olika organiska och genetiska skillnader tyder på att åtminstone delar av LFA-gruppen egentligen har någon underliggande biologisk orsak som skiljer sig från den eller de orsaker som ligger bakom HFA/AS. Detta kan ses på att komorbiditet med somatiska funktionshinder är hög i LFA-gruppen men inte högre än hos normalbefolkningen bland aspergare.

Jag tror också att en önskad eller oönskad bieffekt blir att man kartlägger den biologiska grunden för även icke-patologiserade personlighetsdrag. Om det leder till medikalisering är, eller borde åtminstone vara, en separat fråga. Det tycks tyvärr ännu vara långt kvar innan psykiatrin kan få förståelse för orsakssambanden och inte bara beskriva. Bättre mätinstrument för hjärnforskning är den enda ingången jag ser. Massiv statistikinsamling över hela befolkningen skulle inte fungera på grund av etiska regler. Och statens klåfingrighet har nyligen gett de reglerna förstärkt legitimitet. Man hade annars kunnat tänka sig att en moralisk utveckling skulle göra staten mer pålitlig och transparent så vi kunde lättat på reglerna med tiden. Men nu är utvecklingen den omvända. Kineserna kanske ordnar forskningen åt oss, de har ju så att säga viss moralisk flexibilitet.

Vad är det som säger att just rådande mode är bättre på att kommunicera det en viss individ vill kommunicera än kläder som just för tillfället inte anses inne?

Visst kan det vara så som du menar, men då känns det som att frågan mäter något annat (än det den kan tyckas ge sken av att mäta), till exempel vilja/förmåga att tolka en frågas formulering välvilligt eller se bakom orden ("läsa mellan raderna").

Har du några källor tillgängliga?

Vad jag kan se kan det nog finnas olika orsaker även bland högfungerande autister. Med eller utan tendens att klumpa ihop sig hos samma personer. Och en glidande skala till fysiska funktionshinder. Många av oss har ju motoriska och perceptoriska problem, eller hade som yngre, eller har (åter-)fått till följd av allmän "utbränning" i vuxen ålder.

Förutom det tragiska förhållandet att en del både låg- och högfungerande autister, inte minst sådana med tydliga fysiska funktionshinder, har klassats, och antagligen fortsätter klassas, med förståndshandikapp som de inte har därför att diagnostiker och andra inte är kunniga och/eller lämnar sin vanliga mänskliga lyhördhet hemma när de går till jobbet eller inför människor som är alltför olika dem själva.