Re: Var går gränsen för otrohet?
Vill fråga alla som lyckas dra så klara och tydliga gränser, hur gör man
Planerar man och beställer sin förälskelse och när den kommer då slår man ner stolparna
sätter upp taggtråden och sätter ut vakter? Jag har aldrig beställt någon förälskelse de
har antingen kört över mig som ett X2000 eller smugit sig på mig.
Men om då "beställningen" kommit och gränsvakterna är på plats, sätter man sig då ner,
och som bilden på de tre aporna "jag ser inget, jag hör inget, och jag säger inget", blundar
för verkligheten och livet som fortfarande envisas med att fortsätta utanför?
Med tanke på hur skillsmässofrekvensen i Sverige ser ut och hur många spruckna förhållanden
det finns så tror jag att den där gränsdragningen är en utopi, en rosa önskedröm.
När sedan det omöjliga ändå händer där innanför berlinmuren, vilken helvetes smäll man
måste åka på då, ojdå! det var tydligen inte bara en gräns utan en bred gränszon.
Den här frågan om otrohet är väldigt komplicerad då människor reagerar olika. Men samhällets
och omgivningens självgoda pekpinnsmoral "vad bra vi är jämfört med den där horbocken/horan",
är tycker jag mycket svinaktigare än otrohet, det sociala trycket krossar många som hamnat
i något bara för att de råkar vara födda med känslor, men de får väl skylla sig själva för
att de inte skärpte sig.
Men jag respekterar alla som gjort sig så illa eller blivit så illa behandlade av livet, att de
måste sätta upp ett staket som försvar mot den ibland så kalla hårda verkligen.