Den spanska skogssnigeln har en stor fortplantningspotential genom att den bland annat är hermafrodit, alltså tvåkönad. Normalt parar sig sniglarna med varandra och utbyter då spermier, men den kan också befrukta sig själv. En annan orsak är att den producerar stora mängder ägg. Det kan räcka med att en enda individ, eller till och med ett enda ägg, kommer till en ny plats för att en ny talrik population ska uppstå.

I Sverige är livscykeln ett år och de vuxna (adulta) individerna som fortplantar sig under sommaren och hösten dör vanligtvis i oktober.[7] Dock övervintrar ungdjuren (juveniler), det vill säga de som inte blivit könsmogna, och gräver ner sig, på upp till 10 cm djup för att övervintra i marken. De kan också övervintra i komposter och liknade. De kommer sedan fram i april-maj och därmed kommer fortplantning och äggläggningen snabbt igång. Äggen liknar små vita kulor, 3–4 mm i diameter och läggs ofta i klumpar, vanligtvis i grupper om 20-30 stycken men även mer än 100 ägg har observerats. Äggen kläcks efter 1-2 veckor.[7]. Äggsamlingar kan hittas på olika gömda ställen i trädgården. Sniglarna väljer ställen där äggen är skyddade mot uttorkning. De blir könsmogna efter 5-6 veckor, men detta kan ske tidigare om förhållandena är gynnsamma med fuktigt väder och god tillgång på föda.[7] En utbredd myt gällande sniglarnas fortplantning är att en snigel lägger ägg kort före sin död. Detta är felaktigt eftersom snigeln lägger sina ägg så fort de är mogna och alltså inte bär runt på mogna ägg för att lägga dessa i dödsögonblicket.

Vinbergsnäckan ar tvåkönad men saknar möjlighet att befrukta sig själv, utan parar sig på vanligt sätt, med den skillnaden att båda parter "blir med barn". Spermierna kan förvaras i en särskild behållare i flera veckor eller rent av månader och äggen befruktas direkt i samband med äggläggningen. Vid äggläggningen grävs en cirka 15 cm djup grop där de 40-60 äggen läggs, varefter gropen täcks med överkrypning. Äggen är vid läggningen ärtstora och sammanklibbade av ett slemlager som skyddar mot uttorkning och även mot mögelangrepp den första tiden. Dagslängden är en viktig utlösande faktor för äggläggning och är viktigare än temperaturen.

Sedan länge är det känt att en del landlevande snäckor skjuter in en pil av kalciumkarbonat i partnern samtidigt som de parar sig. Detta gäller bland annat vinbergssnäckan, den art som äts som en delikatess i Frankrike ("ätliga sniglar"). Snäckor är blötdjur som oftast är försedda med ett spiralvridet skal. De kallas ofta "sniglar" i dagligt tal, läs om detta här.

Kalciumkarbonat finns också i snäckornas skal och i de bergarter som kallas kalksten. Snäckans pil ser ofta ut precis som en pilspets, därav namnet. Den kallas på tyska "Liebespfeil" (vilket betyder kärlekspil) och på latin spiculum amoris.

De pilskjutande snäckorna är hermafroditer. En individ är alltså både hona och hane och de båda djuren skjuter nästan samtidigt av var sin pil vid parningen. Pilen bildas inte av skalet utan av en särskild säckformig körtel. Pilen skjuts i väg när muskler i körtelns vägg drar ihop sig och den tränger ofta djupt in i den andra snäckan. Pilen är klädd med slem som innehåller ett ämne, troligen ett protein, som påverkar den andra snäckan. Detta leder via en komplicerad mekanism till att en snäcka som träffar rätt får en större avkomma. 2011.

Vid fortplantningen ombildas en av hanens armar till spermatransportör, som för sädescellerna in i honans mantel och upp till äggstockarna.