Idag har jag lagt till lite dekorativa element, stirrat på skärmen och ägnat mig åt problemlösning inför en stor ombyggnation vars, i princip, alla detaljer för tillfället finns lagrade i huvudet i väntan på att få realiseras. En av detaljerna, vars införande jag länge tvekat inför, fick sig dessutom sin förklaring via en liten bihistoria (löst knuten till huvudhistorien). Ett annat problem löstes på ett lite originellt, men fullt rimligt sätt.

Frågan är nu om jag ska starta ombyggnationen nu eller imorgon efter dygnsvilan!? Den kommer troligen ta några timmar, så det vettiga vore att starta imorgon.

Idag har jag byggt i 7 timmar, men är fortfarande inte klar med min senaste ombyggnation. Jag kan dock redan nu se att jag kommer att vara riktigt nöjd med den när den väl blir klar - och så fick jag förstås lite biverkningar i form av nya idéer.

Det låter som en lyckad dag.

Det var en lyckad dag. Tackar som frågar.

Jag prövar hela tiden lite småtokiga idéer: "Tänk om jag höjer gatunivån en hel våning här, vad händer då? Nej, det går ju inte att göra så fattaruväl. Bra, då gör jag så." Det gör att stadsbilden blir mer spännande.

Va? Hur då?

Man kan till exempel höja gatunivån bara utanför ett visst hus där det ser omöjligt ut och sedan försöker man lösa de problem som uppstår - som till exempel att ytterdörrar blir begravda i marken eller att höjdskillnaden ser ut att bli alldeles för stor. Om man lyckas blir det lite intressantare med nya nivåskillnader och spännande detaljer, men ser fortfarande naturligt ut. Om man däremot inte lyckas ser det för jävligt ut, men då har man i alla fall provat.

Eller så sänker man gatunivån på ett "slumpmässigt" valt ställe och ser vad det får för konsekvenser. Det gjorde jag på ett ställe tidigare i veckan och plötsligt insåg jag att en av huvudpersonerna haft mycket starka känslor just där - känslan satt liksom i väggarna, men det hade den aldrig gjort om jag inte sänkt gatunivån just där.

Ibland är det bra att vara envis också:
"Det går inte att ha ett skafferi där; det blir för smalt."
"Jo, men jag VILL ha ett skafferi just där; rumslogistiken blir mycket bättre då."
"Ja, men det går inte."
"Det måste gå."
...och sedan kommer man på att det ju faktiskt går att bygga en trappa ner i källaren där det finns plats över - om man bara skyfflar om källarrummen lite.

Ah. Kreativitet genom att tvinga sig själv att tänka i nya banor. Lite som att byta språk i sitt skrivande när man kört fast bland metaforerna, eller sätta upp begränsningar för sig själv för att hitta de möjligheter man annars blir blind för i allt gytter.

Det är något så'nt där jag behöver göra med texten jag måste få styr på nu. Tack för påminnelsen!

De senaste dagarna har jag, bland annat, höjt gatunivån en hel våning på ett ställe (utanför mitt stadsarkiv), vilket blev riktigt bra.

Sedan sist har jag fixat till stadsarkivets interiörer - det var rörigt ett tag, men till slut löste sig allt; byggt en täckt gångbro mellan tavernan och tavernaägarnas bostad; fixat till diverse smådetaljer och, sist men inte minst, sprungit runt - med korrekt ljussättning (alltså inte "platt ljus" utan skuggor etc...) med skuggor och allt - i allt som jag byggt och insett hur jäkla bra allt faktiskt blivit till slut: Det finns väldigt många helt olika scener att utforska och man kan ta sig fram via hustaken på olika sätt. Just det att se allt i korrekt ljussättning gör stor skillnad. Jag hade kul själv, trots att jag känner till varenda liten detalj, och tänkte att det här ska bli kul att släppa till spelarna.