Jag går bara vilse ombord på bussar.

Jag försökte faktiskt påpeka detta mer än en gång att vi antagligen var på väg åt fel håll.
Jag hade kartan i huvudet.

Och jag hade RÄTT!

Ha.

En gång lämnade jag dåvarande maken hos frisören för att gå och hämta pengar, men hittade inte tillbaka. Där jag var helt säker på att salongen låg, höll hantverkare på att riva ut hela inredningen. De var helt säkra på att det inte nyss hade legat en frisersalong där, och hade oerhört roligt åt den där virriga blondinen som irrade fram och tillbaka utan att hitta. Alldeles bortsett från det pinsamma i detta, var det en mycket obehaglig känsla. Lite som att vakna en morgon till en värld där Eiffeltornet aldrig har funnits (som i en mycket bra novell av Niklas Rådström). Jag letade säkert i timmar, irrade av och an, tills maken fann mig adrenalinstinn och med panik i blicken. Tack och lov hade han haft tillräckligt med kontanter till sin egen klippning, så han hade inte behövt sopa hår resten av dagen. Min klipptid hade jag ännu inte missat eftersom den var senare. Så det var bara att vackert infinna sig där igen, eskorterad av en ganska road make. Som dessutom innan jag gav mig av till bankomaten ljudligt hade försäkrat sig om att jag verkligen hittade till bankomaten - besvarat av mig med ett trött "Ha ha".

Visst. Att hitta till bankomaten var inget prpblem.

Men det här skulle ju vara en tråd om träning och sådant. Hm... Min son påstår att han har uppfunnit ett växningsmedel som gör att man både orkar mycket mer och lär sig en massa nya saker. Jag fick en dos i morse. Alltså behöver jag inte träna.

Äh. Har faktiskt börjat röra på mig mer. Jag har tappat några kilo efter insättningen av ritalin, och dessutom fått mer nergi (eller rastlöshet beroende på hur man ser det) och det gör att det är mycket behagligare att röra sig. Jag väljer oftare att gå istället för att ta bussen och är överhuvudtaget mer rörlig. Den där tunga slöa känslan har lämnat kroppen. Det bådar gott.

Det var skönt att dagligen vara ute i naturen och ta långa promenader som jag och min son gjorde i Skottland. Här i staden finns det visserligen både skogsleder och andra trevliga promenadslingor, men det blir verkligen inte samma sak. Jag saknar de fria vidderna.

Utmaning till exec: Nu ska vi bli fitta (du kan bli snopp om du vill) på var sitt håll!

Gjort: Jag tränade på gym i lördags och i förrgår samt dansade i lördagsnatt.
Träningsvärk: Stigande och kännbar.

Mål: Lite smalare och bättre kondition.

Är du på?

Fett på, fast jag gillade inte biten med "på var sitt håll"!

Ett utdrag ur min dagliga "att göra"-lista:


När jag började träna för ett par veckor sedan vägde jag in på 103 pannor. Har ingen våg hemma så jag vet inte hur jag ligger till idag, men byxorna har definitivt blivit irriterande benägna att halka ner på rumpan senaste veckan.

Igår körde jag uthållighetsträning i 45 minuter med 150 puls kontinuerligt (bra med maskiner som auto-justerar motståndet).

Bra!
Men varje dag kan du ju inte träna, då sliter du ned kroppen. Eller något annat horribelt fast med mer vetenskapliga termer.

Jag har förresten även som mål att åter bli smidigare. Har börjat bli lite immobil, antagligen på grund av den här vinterns klena mående. Men nu ska jag snart ner i brygga igen eller något...
Eftersom jag är rätt överrörlig så blir det inte så svårt - ska köra lite yoga (det lilla jag kan och kommer ihåg) och stretching efter varje konditionspass.

Idag blev det bara en promenad i ganska sakta mak, har dessutom rejäl träningsvärk. Men imorgon tänkte jag ta mig till gymet igen.

Matdelen...får väl försöka dra ner lite då. Men det är ju DÖDEN att inte få äta en massa. Hellre kör jag stenhård träning och äter som innan än tränar lite slött och bantar samtidigt. Problemet är också att jag trivs med att vara rund och go. Vafan!
Det är ju snyggt.

Motivationen får komma någon annanstans ifrån.

Pffh! Klart man kan träna en timme varje dag. Kör man bara styrka på biceps eller underkropp varje dag så har kroppen naturligtvis svårt att återhämta sig. Men om man distribuerar belastningen väl är det inga problem.

Idag hann jag tyvärr bara köra 25 min uthållighet p.g.a. tidsbrist, pulsade i snitt 155 under passet. Har kompenserat lite med att ta en skogspromenad på 45 min med min valp-bebis.

Har haft hand om hunden hela dagen så det har inte funnits utrymme för något gymmande. Däremot har vi fått in c:a 150 min raska promenader, det kanske bränner några gram fett iallafall.

Jag har tagit min numera sedvanliga 8 km joggingrunda. Numera känner jag ett sug efter att springa/jogga (det håller på att ske en övergång däremellan pga förbättrad kondition) och använder det t.ex. för att fly stress och ångest. Mycket lovande. Nu dricker jag mjöd vilket totalförstör alla framsteg men min viktutveckling är hyfsat god trots att även detta blivit en vana...

Är det mycket socker i mjöd?

Jag har endast tagit en långpromenad sista tiden, har inte alls kommit iväg till gymet. Dessutom har jag regelbundet förätit mig i dessa kalastider...
Trots detta tycker omgivningen att formen sitter där den ska och jag är väl inte helt missnöjd själv heller.
Men!
Skärpning ändå - det är ju skönt att träna.