Oh, det har jag också.

Aha. Dyslokali eller vad det kan heta. Då förstår jag. (Har också hållit på att gå vilse i storskogen några gånger, fast jag inte tror jag kvalar in för diagnos.)
Karta, kompass och mobilnavigering nästa gång?

Skogen brukar funka.
Det blir värre bär jag har vägar, hus,staket,järnvägspår och broar att ta hänsyn till.
Hittills har jag alltid lyckats ta mig ur skogen.

Går vilse utom i väglös terräng, oj, det låter som ett svårt fall. Och... vågar jag säga det... starka neandertalgener? *springer och gömmer mig*

Bussresan var episkt avskyvärd.Folket på bussen var abnormt välförsedda med stora ryggsäckar och resväskor,de rasade och begravde nästan ett barn i barnvagn.Personen bredvid mig var typ döende och hostade hela vägen och hade håriga stubbiga armar.Han kanske hade rakat dem tidigare under sommaren innan han fick aids och tuberkulos.Folk tittade snett på oss för att vi luktade illa efter att ha irrat runt på asfalt i full sol i obygden i timtal med 45kg packning eller så.
Det var kväljande varmt.Det var kväljande kväljande,det positiva var att det var skönt att komma hem.

---
Själv har jag ett lokalsinne så som Google[Bot] beskriver.
Det är svårare att hitta ut ur staden än ut ur skogen.
Fast det är lättare att hitta mat i stan än i skogen.

Jag vet inte har man inte konstaterat att vi har en inbyggd kompass bakom näsan eller något sånt?
Jag brukar kunna hålla en någorlunda konstant riktning bort och tillbaka om jag inte blir förvirrad av terräng som gör att man måste börja gå runt.

Ja, då går det ju ihop för mig. Har också läst om den där eventuella? rudimentära? kompassen — "tredje öga" med järnfilspån i pannan tror jag var en annan variant. Eller så blandar jag ihop den med fåglarnas. Nåja...

Eller så lyssnar man omedvetet efter bilarna...

Jo, det är inte klokt vilket menageri folk kan vara ibland. Men att andra djur kan tycka att man själv hör till det...

Måste säga att du har talang för att skildra det absurda.