Om vi tar en sådan trivial sak som hushållssysslor (om vilka det dock brukar vara populärt att bråka), så handlar det väl nödvändigtvis inte om jämställdhet. Jag anser att det dels handlar om:

• En praktiskt fördelning av sysslor: Om var och en har sitt ansvarsområde är det lättare att saker blir gjorda. Hur denna fördelning sker kan dock bygga på gamla förväntningar och traditionella könsroller, men den drabbar ju i så fall också männen. Ett intressant experiment vore att låta kvinnan respektive mannen (om vi antar ett heteroförhållande) skriva ner exakt vilka sysslor de har ansvar för och sedan byter de sysslor med varandra. Då skulle bägge parter få en chans att se hur mycket eller lite den andra faktiskt gör (och hur mycket eller lite ansvar den andre faktiskt tar för hushållet), men också kanske till och med ändra uppfattning.
  
  Den här fördelningen kan göra att det ser ut som den ena parten slappar när den andra arbetar, men det kanske bara är så att de arbetar vid olika tillfällen. Det kan till exempel hända att "mannen" "dricker öl med grabbarna" medan "kvinnan" dammsuger (kring mannens fötter), men vid en annan tidpunkt kan det lika gärna vara så att kvinnan "kacklar med sina väninnor" medan mannen reparerar bilen.
• Ambitionsnivå: Om de olika parterna har olika ambitionsnivå kommer det antagligen bli bråk, men det handlar ju då inte längre om jämställdhet. Män har dock traditionellt uppfostrats och uppmuntrats till att inte klaga, vilket gör att det lätt kan se ut som att kvinnan lider mest när ambitionsnivån är på olika nivå; ambitionsnivån kan ju dessutom vara olika hög beroende på vilken syssla som ska utföras. Den ena parten kanske tycker att bilen är viktig att sköta om, medan den andra tycker att städningen är viktigare, men då kanske den ena parten invänder att det är viktigare att ta hand om ungarna än att bostaden är skinande ren och så är bråket i full gång.

Det kan ju förstås också vara så att den ena parten i ett hushåll faktiskt tar mer ansvar och gör mer, men det gäller att tänka efter innan man drar den slutsatsen. Ett annat problem är återigen förväntningar: det spelar ingen roll vem som sköter vilka sysslor så länge det fungerar hyfsat, men förväntningarna kan göra att människor känner sig inpressade i roller som de inte behärskar eller känner sig bekväma i (som en parallell kan man tänka sig att en aspergare tvingas agera neurotyp - bara av den anledningen att det är så människor förväntas uppträda (en del kanske klarar det, medan andra kräks och blir tokiga och börjar skrika könsord och kasta bajs omkring sig (aspergaren blir då betraktad som sinnessjuk när den egentligen bara tvingats in i fel roll))).

Om det gick att göra så skulle det nog vara en bra idé men jag tror att det kan dyka upp bekymmer redan när listan skall skrivas.
tex Kvinnan tycker att hon städar/diskar/lagar mat/tvättar

mannen kanske skriver meckar med bilen/betalar räkningar/sköter handlandet MEN han kanske också lagar mat/diskar/städar (några gånger vilket han anser vara tillräckligt) så uppstår problem, då måste man börja fundera över ok hur OFTA gör du ditten och jag datten.. kvinnan kanske handlar lite småsaker på väg hem från jobbet medan mannen sköter storhandlandet en gång/ vecka och liknande saker.

många gånger dyker "nu har jag gjort något som den andra parten brukar göra så TITTA vad jag är duktig nu får partnern fan sköta resten i en vecka MINST för jag var så duktig"

Jag tar typiska manliga/kvinliga exempel riktigt djävla stereotypt nu men man kan likaväl vända på det om man vill.

Ex 1 Mannen diskar (kvinnan ser att diskbänken behöver torkas av disken plockas in, bordet torkas av) medan mannen tycker att han gjort hela jobbet

Ex 2 mannen städar han dammsugar och torkar golv (Kvinnan har 2 timmar tidigare plockat undan gammal reklam,ställt ordning skorna i hallen, sorterat undan tvätt och ser att det behöver dammas på hyllor sopor mannen flyttat undan behöver kastas, fönster måste putsas toastol/handfat behöver skuras)

mannen tycker i båda fallen att han gjort ett jättebra jobb och det som behövdes göras medan kvinnan anser att arbetet knappt är slutfört. Man har olika defenitioner på "städa" vad skall göras i vilken ordning?

Detta tror jag snarare ställer till problem än vem som skall göra vad, detta med att man inte ser samma saker.

Jag såg något sånt städ/sköta hemmet program då de illustrerade ditt förslag med ballonger kvinnan och mannen skulle ta de ballonger som hade sysslan de utförde, det slutade med att kvinnan hade typ 25 ballonger och mannen 3 varav 2 var sysslor han utförde ibland men som kvinnan generellt utförde.

Många gånger tror jag som sagt problemen uppstår för att man inte ser vad den andra gör man ser bara det man själv utför och att vissa småsysslor inte direkt syns, att man dammsugat syns tydligt men att man plockat undan samma saker varje kväll innan läggdags i 1 års tid gör att den som inte plockar undan missar att den sysslan ens finns, att tanka bilen när det behövs är ytterligare en syssla som är "osynlig" för den som inte sköter om det. Om man kunde få ihop en lista med allt man gör för att underlätta livet för alla inblandade i familjen skulle det bli en väldigt lång och svår lista att ändra/jämföra tror jag

Jag tycker att det är enklast att ha mannen som ett husdjur ungefär. Alltså man gör allting själv. Så hade jag det från början. Sedan började han självmant laga mat och gå och handla. För när jag handlar kommer det bara hem nyttigheter, och jag lagar inte så god mat alla gånger heller.

På det här sättet känner han sig mer fri. Det enda jag ber på mina bara knän om är att han ska fixa min dator, för det kan inte jag.

Skulle jag börja bråka om städning och annat som han faktiskt inte klarar, då skulle jag ju bli singel. Är inte kvigor rädda för att skrämma bort sin partner med bråk om triviala ting? Jag bråkade om en skidbacke i osten en gång, sedan aldrig mer. Det var första gången han var hos mig. Han blev så jävla arg att han tänkte åka hem och aldrig mer komma tillbaka.

Alltså, ju mer jag kräver, desto mer hatar han mig. Tyvärr har han fått vara mitt personliga ombud med mera sedan jag insjuknade i vad jag nu har som gör att jag inte kan tänka klart längre. Män vill känna sig fria, inte inkapslade. Fast kvigor verkar automatiskt kväva sina män. Så även jag.

Intressant. För det första tror jag inte man ska göra något speciellt alls på kvinnodagen (allra minst då handla en massa onyttigheter, vilket är vad handeln vill att man ska göra).

Hos oss så har vi delat upp hemsysslorna. Jag jobbar ju medan hustrun är förtidspensionerad, vilket ju gör att jag anser att städning och mat inte är min sak. Jag har hand om räkningar, ger hustrun "fick-pengar" (hon klarar inte av att spara sina pengar), sköter tvätten (annars blir den liggande i maskinen) och sköter hus och trädgård (fast just nu har vi mer naturmark än trädgård). Handlar är det ofta jag och dottern som gör. Vi behöver inte springa runt i affärer i timmar.

Ofta tycker jag nog som sugis. Det är enklare att göra saker själv än att tjata på andra. Kvinnor som husdjur?