Men då är viljan ju inte fri utan bunden av ens person, som man ej valt själv. Då finns inget vettigt sätt att definiera fri vilja längre, det är mitt argument mot fri vilja. Man väljer inte sin karaktär/person då den först skapas av genetik och sen av intryck från omgivningen i samverkan med ens person i föregående ögonblick, det är ett problem att få in 'fri vilja' i det händelseförloppet. Ordet 'fri' tycks bli missvisande om viljan är bestämd av saker externa till personen.

Jag tycker nog att det är mer relevant att viljan är min än att den är fri. Om den inte är determinerad av mig, hur man man då ens påstå att det är min vilja?

Samtidigt tror jag att den helt egna viljan är en schimär, en konstruktion av det västerländska samhällets övertro på individen. Jag tror att när man verkligen hittar "sig själv" så är man i samklang med något djupt kollektivt. Inte så att man tappar bort sig själv bland andras förväntningar, men så att man ser sin del i något större.

Det är viktigare att ha riktning och mening än att vara fri.

Okej du ser "fri vilja" som ett eget väsen. Men vem skall ha den här fria viljan om inte en själv?
Man kan inte ha en "fri vilja" om någon annan väljer åt en.

Nej, precis. Men man väljer ingenting själv eftersom allt är bestämt av omgivningen, därför kan inte fri vilja finnas.

Vilket livlöst liv du verkar ha.

Själv är jag nöjd med att vara herre över min fria vilja.

Man kan göra vad man vill men man kan inte vilja vad man vill. Men man kan förstås strunta i varför man gör som man gör. Det är inte min fria vilja som gör att jag pratar svenska, att ha det som modersmål är inget jag valt eller påverkat. Motsvarande gäller precis allt annat man gör.

Nu är du inne på kunskaper, det är något du måste lyfta ur frågeställningen. Eftersom viljan använder kunskaper som redskap för att göra sina val.

Men hur kan valet vara fritt om det är begränsat av yttre omständigheter? Om det i princip räcker att känna till samtliga yttre omständigheter för att förutsäga valet så blir "fri vilja" ett överflödigt begrepp. Det bidrar inte till att förklara eller förutsäga något mänskligt beteende.

Om man har ramlat ner i en grop och inte kan komma upp är det inte ett fritt val att stanna där, och samma sak borde gälla mentala begränsningar som uppstått på grund av yttre omständigheter.

Just detta scenario är ett bra sätt att idiotförklara den liberala versionen av frihetsbegreppet. De menar att man är fri om man ramlat ner i gropen men inte om man blivit nerknuffad, för att det i senare fallet föreligger 'tvång' från en annan person. Men den faktiska situationen är exakt likadan och det är därmed orimligt att göra skillnad på dem.