Du verkar ändå vara riktigt schyst nallen. Synd att du inte bor i Stockholm & gillar att vara social. Jag vill göra dig munter.

Fast de har slutat lyda mig. Jag är sinnessjuk och svag. Jag kan inte låta bli att undra om de faktiskt skulle kunna få det mycket bättre hos en frisk människa. Jag gav bort en av hundarna för ett tag sedan. (Hade 3 st). Han verkar trivas ypperligt i sitt nya hem.

Dock skär det i hjärtat när jag tänker tanken på att ge bort vovven som snart fyller 7. Han tycks älska mig villkorslöst av någon outgrundlig anledning . Men jag lider ju av hybris samtidigt, så jag kanske ser vad jag vill se? Svårt att veta.

Ja men det är ju det som är så underbart med djur, att de älskar en vilkorslöst! Ta det sakta
fundera, jag tror att de vill vara med sin matte även om hon inte mår så bra, de älskar en precis
som man är.
Mitt troll ligger här vid mina fötter har varit ute och lekt med honom, det är så härligt när hans
ögon glittrar när vi leker, och honom kan jag alltid lita på!
Olydiga blir de i perioder, du ska se det blir bättre!

Man ska inte underskatta hundars tycke, varför är vårat omdöme så speciellt? Annorlunda är det, men inte av sämre kaliber. Han älskar dig och det finns förmodligen många andra som skulle göra det.

Själv har jag mer och mer insett och förlikats med det faktum att jag faktiskt är en idiot. Inte så att jag underpresterar i IQ-tester men jag saknar förmåga att på ett bra sätt ordna det för mig själv i verkligheten. Dvs. utanför de teoretiska testerna. Tyvärr. För som utvecklingen är nu så krävs det mer och mer av att ta hand om sig själv och ordna det för sig själv om man ska få något. Jag tillhör de som inte klarar detta. Så känns det nu i alla fall.

Samma sak här, egentligen.

När jag spelade onlinespel kommenterade folk ofta min "självständighet" och att jag hela tiden verkade sträva efter oberoende i högre grad än andra. Jag var alltid envis och lyckades bra till stor del utan ett "community". I verkligheten fungerar inte detta eftersom det inte finns några monster som man kan döda för magiska föremål och pengar, inga ingenmansland där de mest envisa och tålmodiga äventyrarna får skörda det de hittar, istället är man i allt man gör beroende av samhället.

I grunden är jag ju en person som helst skulle vilja slippa samhällets strukturer fullständigt. Ställa mig utanför allt. Det är också därför jag, trots att jag inte kan jobba, är både individualist och opportunist i nästan alla lägen.

Det går att ställa sig utanför samhället om man är beredd att avstå från vissa saker, sänka sin materiella standard för att höja sin livskavlitet. Det här är jag själv ute efter och är säker på att det kommer att ordna sig, man får anpassa sitt boende, och riktigt tänka efter vad man verkligen vill ha. För ju mindre utgifter du har ju enklare är det att ställa sig utanför, visst det blir ju inte lätt för samhället är uppbyggt på konsumtion så det är klart att det strätar emot! Jag har räknat på det och jag har sett bevis på det i levande livet så det går, men en viss kostnad initialt är det förstås, skaffa husvagn t.ex skaffa solceller till den ev. mini vindkraft och någonstans att ställa upp alltihop, det är EN början på ett fritt eget liv, du förlorar en del bekvämlighet men vinner det allra bästa frihet!
kom ihåg! ju mindre utgifter ju friare liv!
Jag skriver från en mobiltelefon i skogen så blir texten konstig ber jag er ha överseende med det.

Been there, done that och sitter ärligt talat själv lite i skiten för närvarande (arbetslös, nutbildad och lite osäker på om jag verkligen "håller" utan lönebidrag, samtidigt som jag inte heller vill fastna i lönebidragsträsket och få enkla muppuppgifter utan möjlighet till personlig utveckling).
Min inre stolthet förbjuder mig dock i välidgt hög grad att erkänna min osäkerhet för mig själv eller för andra människor och den förbjuder mig totalt att ge upp, eftersom det skulle utesluta alla de chanser man har.

Har i ärlighetens namn även varit självmordbenägen som tonåring och efter kraschen i samband med min förra (alltså inte den jag gick ut nu i våras) utbildning. Det som fick mig att låta bli var inte heller feghet, utan just denna stolthet som jag har inom mig och som sade till mig att "det hade varit att låta dom där jävla fittorna som inte ger dig en chans att passa in få vinna".
Jag är jävligt tacksam för att jag lät bli att fatta ett oåterkallerligt och synnerligen pantat beslut vid dessa tidpunkter, för trots att allt verkade totalt hopplöst så slutade det bra för mig. Och t.o.m. i nuläget så vet jag att hur det än går i arbetlivet, så kommer jag alltid att ha min fru och även om något skulle hända henne (gud förbjude) så har jag åtminstone naturen och andra "gratisintressen" som alltid kommer att glädja mig. Mat och tak över huvudet kommer jag också alltid att ha. Dessutom vet jag av erfarenhet att så gott som alla "hopplösa" situationer löser sig förr eller senare, även om det ibland kan ta flera år och man kanske inte har en aning om hur det skulle kunna lösa sig, i dagsläget.

-Därför skall man aldrig begå självmord!!

Det är aldrig för sent att ge upp.

Du är en vis man nallen.