Jag kan svara för Finlands del:
Ja, stora delar av befolkningen är faktiskt väldigt främlingsfientliga och kvar i någon sorts småstadsmentalitet där alla influencer utifrån bemöts med skepsis och motvilja.
Vet du varför?
Jo, för att landet befann sig på kollisionskurs med sina kära grannländer mindre än för hundra år sedan (tänk vinterkriget, ryssar och innan dess svennjävlarna) vilket lever kvar i smärtsamt minne hos de flesta, speciellt den äldre generationen som själva var med om de senaste krigen med allt vad det innebar.
Så jag förstår dem, på ett sätt, min morfar var med och stred i vinterkriget och blev sig aldrig lik.

Försök tänka in dig i att du är medborgare i ett litet, värnlöst land och hur det skulle vara att ha en fruktansvärt lång gemensam gräns med en våldsam, opålitlig, enorm nation som Ryssland.
Kanske förstår du då den mentalitet som domineras av hat och rädsla mot "folk utifrån".
Detta ligger alltså bakom Finlands restriktiva migrationspolitik utblandat med en stor dos av det som Zombie skrev om tidigare: avsaknaden av kärlek, öppenhjärtighet och moral.

Vad är Sveriges ursäkt i sammanhanget?

Jag fick mejl ifrån en sådan för en vecka sedan. Hon förklarade att hon trodde att hon fått sina AS-gener ifrån rasblandning på båda sidor. Så visserligen så var hon svart, men hon kände själv till att hon hade vita gener inblandade.



Hur fick du ihop det? Det är ju välkänt (för alla utom paleoantropologer som tror på out-of-africa) att folk invandrat till Afrika under alla tider. Frekvensen av autistiska gener är bara en 1/6 bland svarta i USA, och det motsvarar på ett ungefär den inblandning av vita gener som afroamerikaner har.

Men snälla du!
Hur tänkte du här?
Du vet kanske att det råder krig i många av länderna som våra invandrare kommer ifrån?
Hade du då tänkt dig att vi skickar dit lite svenskar som promenerar rakt in i skottlinjen och säger "Hey ett ögonblick friends, ceasefire va så vi får rädda er lite!"

Eller nej?
Du får nog fila lite till på den delen av SD´s propagandapamflett.
Dessutom kan du ju förklara hur det här rasgenetiska tänket går ihop med tanken att Sverige i första hand ska ta emot flyktingar?
Jag menar, de flesta flyktingar är ju rasorena lågintelligenta stackare enligt er definition, så det hela luktar oärlig hyckleri och mörkläggning av rasistintressen som misslyckats ganska rejält.

Det är för det första inte fråga om att behöva ha en ursäkt. Jag ansvarar för mig och de mina. Du gör detsamma. Tillsammans med många andra människor som gör samma sak utgör vi det medelstora kollektivet "Sverige", till följd av detta så bildar vi en stat som ger oss central administration och ett rättsväsende/gemensamma normer för stordriftsfördelarna det skänker oss som individer. Att stödja andra stater eller andra staters medborgare är aldrig vår skyldighet eller någonting vi behöver ursäkta oss för att prioritera bort.

Det förefaller förvånande naivt av dig att försöka slingra dig ur diskussionen med att bortförklara finnarnas ointresse av att assimileras med blattekulturen, med något löjligt "tramuma" som en del >80-åringar dragit på sig från andra världskriget, de är i huvudsak pensionärer på vårdhem och har inte ett skit att säga till om (förutom när någon sosse/kommunist kommer och horar inför riksdagsvalet). Jag tror snarare att anledningen till att finnarna inte slösar pengar på avskräde från mellanöstern/afrika är att de är mindre drabbade av det pisshumanistiska konsensussamhälle som drabbat Sverige, de är mer OK med att ta ställning och säga var de står i en fråga än bortklemade Svensson som sitter och säger "nja, jag vet inte, men det är väl schysst om vi kan hjälpa dem som är i nöd." Varför Sverige har blivit synonymt med pisshumanism och masspsykoser vet jag inte. Kanske är det som du säger; just för att vi aldrig behövt försvara oss mot något de senaste århundradena och därför förlorat känslan för självbestämmande och värdet av en egen start.

(Jag är lite Imovane-påverkad, ni får ha överseende med stavfel och andra konstigheter. Jag kanske ändrar mig imorgon.)

Jag hoppas att det är Imovanen som talar...men så väl är det nog inte.
Du väljer, återigen i likhet med dina åsiktsfränder, att bortse från fakta för att det inte passar in i dina vridna, vidriga referensramar.

Kom tillbaka när du kan diskutera minskad invandring ur en icke rasgenetisk synpunkt. Innan dess kommer vi ingen vart.

Japaner har haft homogen AS-avel så länge att mycket av de skadliga/störda dragen rensats ut och ersatts med högfungerande drag. Det är därför många västerländska aspies känner obesvarat släktskap med japaner. De uppfattar det aspiga i japanerna men japanerna själva saknar de slaggprodukter som finns i västerländska aspies, vilket gör att kärleken inte alltid är besvarad. Dock är det vanligt att lägre fungerande japanska aspies gifter sig med västerländska aspies. Det är ett vanligt blandrasäktenskap.

Japanska ultranationalister menar att japaner har en "speciell typ av hjärna", vilket är sant. Japanernas hjärna är en AS-hjärna som förfinats genom homogen avel. Det är en AS-hjärna som har de mest högfungerande AS-dragen men samtidigt ligger väldigt nära en "neurotypisk" hjärna och i vissa avseenden är överutvecklad, t.ex när det gäller att tolka kroppsspråk och känslor. Japaner är bättre på att läsa och uppfatta små subtila detaljer i folks beteende och se den inre personligheten istället för den yttre.

Alltså, AS på båda sidor av släkten om båda föräldrarna är av liknande ras är mycket positivt. Blandras-AS är ofta negativt.

Min morfars släkt har mängder med diagnostiserade AS-fall, även min pappa och farfar och hela den österrikiska delen av släkten verkar ha drag.

Både min morfars och min farfars släkter har avlånga, smala ansikten (med undantag för min pappa av någon anledning). Båda med väldigt "tyskt" utseende (trots att morfar var svensk). Jag har fått AS från båda sidor av släkten, släkter som båda bär på högt utvecklat tyskt blod. Därför är jag socialt och känslomässigt högre fungerande än den genomsnittliga svenssonaspien eller rasblandningsprodukten.

Också värt att nämna är att min morfars släkt, som är den med flest aspergare, varit överklass i många generationer. Nästan var tredje/fjärde person i den släkten har AS och under århundraden var de "fint folk". Alltså inte bidragstagare. Att jag inte är som dem är snarare ett resultat av att samhället förändrats än att det skulle vara något fel på mig.