En sann aspergare har en annorlunda kopplad hjärna medans en halvaspergare har strypta/skadade funktioner som leder till autistliknande drag.

En sann aspergares hjärna är ungefär som ett randigt mönster i relation till ett rutigt, medans en halvaspergares hjärna mer liknar en schweizerost.

En högerhalva alltså. Kan du utveckla det mer?

Att skapa hittepå-teorier för att stärka sin självbild och distansera sig från folk man inte gillar... tja, så kan man ju också göra. Sålänge man inte försöker prångla ut dessa gravt haltande teorier som nån sorts sanning.

Den som har diagnos är aspergare, det är inget Josef3 kan ta bort bara genom att tycka.
(Är man bara 'halv-aspergare' enligt neuropsykiatriska tester får man någon näraliggande diagnos som atypisk autism/PDD-NOS.)

Det är alltså inte alla vi andra tråkmånsar som bara är halvaspergare, det är snarare Josef 3 som är aspergare+. (Vad plusset innebär har han själv redogjort för annorstädes.) Det är AS + det där andra som gör Josef3 så unik, inte AS i sig. Gissningsvis skulle Josef3 känna sig mer hemma ihop med andra som har AS+, medan klyftan till vanliga människor blir förstås ännu större om man har AS+ än om man har bara AS.

Låter inte det som en rimligare teori?

Vanliga aspergare är tråkiga, intetsägande svin.

Jag är vänsterhänt och högerdominant. Får jag vara med som riktigt aspergare då fast jag inte har någon diagnos?

De formella diagnoskriterierna säger i alla fall att vi så kallade halvaspisar har något som heter Aspergers syndrom. Och du uppfyller samma kriterier och har samma diagnos. Sedan kan vi ju alla sitta och tycka olika saker om vi vill, men det är inget annat än åsikter. Själv har jag ju numera nämnt på Aspergerforum att jag får väldigt icke-aspiga vibbar om jag ser någon skriva någonstans "jag har asberger", "jag har aspberger" eller "jag har aschberger", men någon grund för att hävda att de skulle vara absolut feldiagnosticerade har jag ju inte, och jag kallar dem inte för "skräp".

Att min grad av AS står närmare NT-schablonen kan jag förstås inte förneka, dock. Visst är det så! Jag önskar att jag hade varit mer autistisk och aldrig hade uppfyllts från början av den småborgerliga drömmen om famlij och barn och sluppit bli så olycklig av att gå och söka och hoppas, men aldrig bli sedd...

Mer NT så att jag hade klarat att funka i deras relationsriter och kunnat få uppleva kärlek och en relation skulle jag däremot inte velat tänka mig. Jag är fan i mig glad att det inte är sådan jag är född! Jag är nog väldigt mycket ute på samma planhalva som du på den punkten, Josef, att det är NT:s som har ganska fattiga och outvecklade system i många avseenden och vi som är mer utvecklade. De är flest och kan bestämma reglerna i kraft av majoritet, men så fan att de är bäst. Det är ju (mycket av) våra drag som är en förfining och vidareutveckling av de mänskliga egenskaperna.

Precis vad jag var inne på lite också, och höll på och skrev i början av arbetet med inlägget jag nyss till sist blev klar att skicka. Att jag snarare vänder på det. Aspergare+ låter bättre än dubbel-aspie i så fall!

Jag har för mig att det var på Flashback jag såg någon aspergare som sitter och säger att nästan inga andra aspergare är aspergare. Kanske en möjlig like och kompis?

Jag tyckte Hanna Fridén andades lite väl mycket av samma attityd i sitt blogginlägg om sin AS-diagnos också (finns citerad i någon tråd på Aspergerforum)...

Ungefär "min diagnos var en riktig, det var innan alla började slentriandiagnosticeras med AS".

Just det, det är sådan slentrian i att alla som redan hade AS när diagnosen fick ett namn och kunde börja ställas kan börja bli upptäckta och få den ställd för egen del. En riktig modediagnos som det gått inflation i. Hepp!

Just därför måste ju du som är ett så pass originellt och intressant svin vara något mer, eller hur?

Hmm, kloka ord där, det är nog ställt ungefär på det viset i ditt fall. Alltså samtidigt som du är rå-autist på vissa sätt så verkar du så normal på många andra sätt.

Jag vet inte hur din uppväxt var, men jag som upplever mig väldigt långt ute mot den autistiska delen av spektrat blev sedd. Oh, vad jag blev sedd, och hatad, trakasserad. Jag önskade inget hellre än att bli osynlig, få vara ifred. Jag hatade människor från det att jag föddes. Endast ett fåtal dög. (Älskade min farfar tex). Jag hatade de flesta andra barn. Endast ett fåtal hade ett skimmer runt sig som gjorde att jag kunde tolerera dem.

Att leka NT, som både Josef3 gjort på sitt vis, och du på ditt, det har jag aldrig behövt genomlida. Studiebesök i den verkliga världen, visst, där jag försökt fixa kompisar och så. Men jag har ju snabbt gett upp.

Jag har känt så starkt att Faan, det här är inte min grej, fuck it! Alla kan dra åt helvete, de ser bara min felputsade fasad.

Förlusten har aldrig känts stor. Jag undrar om det är autismen eller någon personlighetsstörning, ej ännu diagnosticerad, som gör mig sådan här. Jag hade önskat både dig och Josef3 mer av min personlighet, det blir lättare då. Man blir inte lika mycket av en självbedragare. Fast jag hade inte önskat er smutsen i form av psykosbenägenhet, ångest, neurotism etc. Men personlighetstypen jag har underlättar mycket just när det gäller skadeverkningar av att ha umgåtts med folk.