Ja, med determinism menar iaf jag att allt i princip är förutbestämt (mer exakt är sannolikheterna förutbestämda av sannolikheter vid varje tidigare tidpunkt men det finns ett mått av slump också. Förutsägbarheten blir snabbt diffus med tiden men allt som händer i världen har fortfarande en världslig orsak, eller kan reduceras till ren slump) men med så stor komplexitet att det i praktiken inte gör att förutsäga beteende på individnivå. I genomsnitt är människorna i viss mån förutsägbara även i praktiken eftersom avvikelser från det förväntade följer nån sorts statistisk fördelning. Har man AS är man egensinnig för att ens gener gett en såna egenskaper som samverkar med omgivningen på ett sätt som skapar en egensinnig person.

Okej. Eftersom jag inte blir rättsligt ansvarig för att ha ignorerat en massa nyanser, reservationer och ytterligare alternativ, och bortseende från hur uttrycket "tro på" skulle kunna tolkas, tog jag ett djupt andetag och röstade på de fyra första. Med en mycket friare definition än vad åtminstone jag lägger i ordet "Gud", när jag ser det presenterat såhär utan sammanhang på ett traditionskristet språk, hade jag önskat jag hade klarat den också (och då utan att fördumma mig eller avsäga mig något annat).

Ja, det här är nog ett gångbart sätt att definiera fri vilja på ett sätt som inte är uppenbart ohållbart. Frågan är dock om inte en individ som tenderar att analysera sig själv kommer hitta orsaker till sina handlingar och i efterhand inse att inga alternativa sätt att handla egentligen fanns. Men individens karaktär borde inte kunna påverka vilka val som är fria om fri vilja ska vara nån sorts verkligt existerande fenomen. Det är dock förmodligen nyttigt att tro på fri vilja, jag har ett vagt minne av att någon undersökning visat att de som gör det är bättre på att lära av sina misstag.



Determinism är egentligen ett rent antagande som bara stöds av att det verkar räcka för att förklara det mesta. Men jag tror att man kan reducera allt till en kombination av determinism och slump. Om något inte är determinerat av världsliga orsaker kommer det nämligen inte gå att skilja från slump experimentellt.



Det är förstås uppenbart att ansvar är användbart. Det bästa vore om folk kunde känna ansvar men samtidigt veta att de gör det av instrumentella skäl. Det finns dock stora delar av befolkningen som inte kan tänka i fler abstraktionsnivåer än en, typ en överväldigande majoritet. Det är det som gett upphov till problemet att regelefterlevnad ses som moraliskt i sig självt i moderna samhällen vilket egentligen är ganska oförenligt med att de samhällena är demokratier där folket ska välja reglerna. Det är ju moralen som ska styra lagstiftningen och inte vice versa. Att göra ansvar till ett värde i sig självt leder till massa tråkigheter, man kan t.ex. inte rättfärdiga att skydda folk från konsekvenserna av egna handlingar...

Frågan ja. Men inte svaret nödvändigtvis, heltäckande, alla gånger.

Sedan gjorde jag naturligtvis en logisk lapsus när jag förde in "tillfällets humör eller nyck" under möjlig fri vilja utan att lägga till självdisciplin att fatta ett medvetet beslut även om det går emot denna nyck. Men karaktär (som torde vara något mer permanent) skrev jag inte om.


Intressant och förvånar mig inte. (Länka gärna om du skulle komma på källan.) Kan tänka mig att liknande går att finna för stark tro, oavsett dennas rimlighet. (Se på hur en del frikyrkor kan "ersätta drogberoende med Gud" till exempel, eller mer vardagligt vilka krafter folk ofta får av passionerad tro – även om den leder uppenbart åt helvete.)


Appappapp... berättigar inte till slutsatsen att det är slump. Bara till en gissning att det är det, med möjligheten av vetenskapliga metodbrister i minnet och utkik efter obearbetad erfarenhet som kan tyda på annat.

Angående alternativet Gud så kan det vara lite vad man vill, det brukar kunna komma in i frågor om fri vilja ibland så det är säkert relevant.

Jag tog upp karaktär med tanke på det där jag skrev om att analysera orsaker till sitt beteende, att det kanske är problematiskt att en person som funderar mer över orsaken till sina val skulle upptäcka att valen inte är fria medan den som inte tänker i de banorna skulle leva kvar i uppfattningen att valen var fria. Jag har inte funderat mycket på detta begrepp för fri vilja, och det där med att analysera sig själv skulle motsäga fri vilja är bara en idé som skulle behöva tänkas på. Jag har egentligen bara varit intresserad av utifrånperspektivet eftersom det är vad som behövs för att argumentera mot fri vilja i politiska sammanhang, som av sin natur ska vara ur ett 'ovanifrånperspektiv' då de ju rör samtliga individer och inte något enskilt subjekt.



Ja, det är förstås ytterligare ett antagande att vi sk välja den enklaste möjliga förklaringen om det finns flera tillgängliga. Fast man är tvungen att offra entydighet om man inte vill göra det antagandet. Existensen av subjektiva upplevelser är nog ett sammanhang där det inte är helt uppenbart hur en sån princip ska tillämpas, dock. Inte så länge den där dualismen är ett olöst problem åtminstone. Tillvaron vore enklare om det fanns ett sunt argument för ren fysikalism där subjektiva upplevelser på något sätt kunde förklaras utan någon dualism, fast läget ser ganska hopplöst ut vad jag vet. Ingen kan bevisa eller motbevisa någon av de vanligt förekommande ståndpunkterna i frågan...


----


En annan sak med "gud" eller någon sorts urkraft som är ett ord jag tycker låter behagligare är ju det kosmologiska gudsbeviset. Går man tillbaka till början måste det finnas en händelse som inte föregicks av någon orsak, eller oändlig regression som vi helst vill slippa. En händelse utan orsak är speciell jämfört med andra händelser och det är ganska attraktivt att säga att det var gud som var i farten. Men man kan förstås välja att se det som en teknikalitet som troligen är en artifakt av grundläggande begränsningar i det mänskliga tänkandet, eller möjligen bara en begränsning i nuvarande teorier om logik och sånt. Jag lutar nog åt att det mänskliga tänkandet inte duger, och det kan mycket väl vara så även i frågan om dualism.

Jag valde alltså endast omröstningsalternativen Determinism och Moraliskt ansvar (instrumentellt).

Nja, det jag var ute efter var snarare att man inte kan "välja" någon förklaring alls om det inte finns direkta indikationer för den. Frånvaron av indikationer mot räcker inte: undersökningen måste ha ställt frågan. Visserligen behöver det heller inte vara determinerat bara för att man ser en kedja som kan förklara det så, och så vidare enligt insikten "allt är ändå bara modellbygge, vad vet vi egentligen om förebilden?"; men här tilllkommer också ett känt hål i metoden.

I övrigt håller jag väl i stort sett med, tror jag. Särskilt gillar jag det där om tänkbara begränsningar i våra tankemodeller. (Eller varseblivnings-/tolkningsmodeller; en tänkbar sådan begränsning skulle till exempel kunna gälla tiden.)

Känns som om begreppet "fri vilja" motsätter sig individens person.
Men viljan kan väl bara vara fri om den styrs av ens person?

Måste ni diskutera intressanta ämnen när jag absolut inte orkar annat än tramsa?