Nu säger du något riktigt som jag inte kan säga emot. Jag talar förstås helt och hållet om de organiserade hierarkiska religionerna. Jag har själv varit nyfiken på de individualiserade neo-paganska religionerna. Men de står inte riktigt i något motsatsförhållande till moderniteten, det är snarare så att det senmoderna samhället fått såna andliga rörelser att frodas. Sen att vissa av dem vänder sig emot moderniteten är förstås ett problem. Det är väl främst new age dǻ. Neopaganism eller personliga tolkningar av monoteism brukar inte stå i någon direkt konflikt. Man kanske kan säga att såna rörelser fyller upp hålet som uppstod när man flådde protestantismen på allt andligt innehåll för att skapa det moderna samhället.

Jag upplever att demokratier har en högre frekvens av förfall. Medan religiösa stater har en förmåga att blomstra så länge de fortsätter vara troende.

Beror förstås på vad man mäter. Och det är ofta så att bilden av hur det är i ett land stämmer dåligt med hur det egentligen är. Det är t.ex. vanligare med graviditet i tonåren i USA än i Sverige trots att det är mer socialt stigmatiserat där. Ett exempel på ett annat område där opinionen och verkligheten skiljer är att USA har den högsta tron på social rörlighet i västvärlden men den lägsta objektivt uppmätta sociala rörligheten.

Fan, det borde jag ju ha förstått. (Eller visste jag det men hade glömt?) Du är inte ateist, du är en hednisk primitivist.

Men jag tycker ändå du förenklar. Dömer man ut rörelser, som är viktiga för massvis med människor, klossvis på det här sättet har man missat så mycket av deras mångfald och dynamik. Utvecklingspotentialer som hittills har visat sig hålla för en hel del motstånd inifrån, luckrat upp den auktoritarianism du själv är emot, visat att till och med den auktoritära rörelse som är kvar kan samexistera med demokrati och en inte fullständig, men åtminstone i det långa perspektivet ökande, religionsfrihet. Det är goda krafter som jag tror kan bli något annat om man tvingar dem under jord. Se hur reaktionära förhållanden som råder på många håll i det gamla östblocket, om nu inte de i det här avseendet mindre tydliga exemplen från tredje världen duger.

Och nog står nyhedendom och annat i motsättning mot det "moderna projektet" sådant dess förkämpar brukade vilja ha det. Samband finns, ja: som reaktion på en viktig upplevd brist hos det. Personliga tolkningar, visst, men just sådana bidrar också till att luckra upp diktaturen i auktoritära religiösa samfund. Och om civilsamhället ger folk mer frihet (utan att under sken av "frihet" tvinga på dem ny"liberala" "val" mellan kommersiella exploatörer om dels skitsaker, dels grundläggande saker som inte kan anförtros kommersiella intressen, och som binder allas utom de rikastes energi vid blotta överlevnaden) kommer de också att kräva eller (som i diverse nya rörelser) helt enkelt skapa sig mer av den varan även på andra håll.

(Det där med "flådde protestantismen /.../ för att skapa det moderna samhället" tycker jag också är för enkelt... nåja, kanske senare.)

Hmm jo tillvaron är komplicerad som man brukar säga när man försvarar sovjetunionen eller Iran, fast det är förvisso sant ändå. Det fanns ju kristen anarkism, de drog det här med protestanternas idé att individen svarar direkt inför gud utan mellanhänder till sin spets och avfärdade all världslig auktoritet som hädelse....

En rolig filur ur Sveriges historia i detta sammanhang är Arthur Engberg, ecklesiastikminister på 30-talet. Han kallade sig hedning och ville använda statskyrkan för att befria sverige från kristendomen och sprida en "ateistisk allmän religiositet" i landet, han föreslog i nån riksdagsdebatt att kyrkan skulle ledas av en generaldirektör och byta namn till kungliga salighetsverket också Han var väl inte helt förtjust i judar heller har jag för mig, men sån var ju tidsandan brukar man säga. Det är som att blanda Christer Sturmark, Karl Marx och Darth Vader.