Jag är en oflexibel, envis typ med en rigid och nästan mysticistisk världsbild. Jag förstår inte det snabba, moderna. Jag är långsam men rigorös i det jag gör. Jag tror på mytomspunnen perfektion, inte snabba resultat. Någonstans i djupet av alla ting finns dess rytm. Allt har en rytm. Jag tror på ihärdigt nötande, dag ut och dag in, tills denna rytm manifesterar sig i sin sanna form och det man håller på med blir en förlängning av en själv snarare än ett yttre verktyg. Detta synsätt är inte kompatibelt med amfetaminhjärnornas snabba "Carpe Diem" värld.

Jag är också långsam och noggrann, men har en tendens att forcera saker ibland som ett slags inlärd överlevnadsstrategi. Nu har dock förändringar skett som ger mig gott hopp om att kunna finna ett mer harmoniskt sätt att vara. Om det bara lugnar ner sig lite runt omkring...

Hehe, i så fall är jag en amfetaminhjärna. Jag måste ha något att göra och helst ska det gå undan annars blir jag sjukt rastlös och irriterad. Men jag kan vara noggrann också, det är bara det att jag ofta greppar saker väldigt fort och sen blir det bara trist om jag inte drar vidare till nästa grej.

Lösningen för mej när livet känns åt helvete är att först få ur mej ilskan tills jag är så trött att jag inte orkar längre, därefter brukar jag meditera för att återfå balansen och till sist kolla på något kul på youtube för att skratta och få tillbaks glädjen. Har på så sätt lyckats få ner dåliga perioder på förut hela dagar eller mer till någon timme, känns rätt skönt att slippa känna det som att hela dagen är förstörd.

Roligt att höra att en del hittat sina strategier! Jag kommer lättare ur det där negativa spåret nu för tiden, jag också, men just när jag är där är det svårt att se hur det skall gå till.