Jag skulle nog säga att genetiken hos barnet avgör det biologiska föräldraskapet. Och det blir ju väldigt komplicerat när äggen kommer från tredje part. Det juridiska föräldraskapet är å andra sidan rimligt att tilldela den som föder barnet och dennes eventuella partner i första hand, samt den genetiska fadern i andra hand (som man gör i vanliga fall, alltså). Det blir lite av ett mellanting mellan socialt och biologiskt föräldraskap. Miljön i livmodern har stor betydelse för vad barnet blir för person, så det är mer än ett rent socialt föräldraskap, det finns en biologisk komponent också.
Det kanske skulle gå att med bioteknik tömma donerade äggceller på arvsmassa och placera in DNA från en spermie. Då skulle barnet bli helt och hållet biologiskt barn till båda parter. Och äggstockstransplantation skulle bli överflödig.
Att befrukta med egna spermier är lite som fader-okänd-problemet men tvärtom... den biologiska modern blir okänd för barnet och "fadern" blir den som föder och tar hand om ungen...