Här är några av mina, som jag även köpt professionellt inramade kopior av.
Narcissus av Caravaggio. Ett av få mytologiska motiv han målade under en senare mer magiskt influerad period. Narcissus är upptagen av sin egen spegelbild, omsluten av totalt mörker och fullständig tomhet, i evighet.
Mediterande filosof av Rembrandt. Spiraltrappan representerar för mig själens och det undermedvetnas mörka, vindlande gångar. Filosofen vakar tålmodigt vid ljuset, som är upplysning.
St John the Evangelist av El Greco. El Greco var från början grekisk ikonmålare, som flyttade till Spanien och utvecklade sin helt egen stil av fritt målade religiösa porträtt. Aposteln Johannes, som lika gärna skulle kunna ha varit trollkonstens mästare Kung Salomo eller en romersk kejsare. Vördnadsbjudande och otroligt snygga färger. Den här finns på Museo De El Greco i hans spanska hemstad Toledo, medans en tidigare version som inte alls är lika snygg hänger på Pradomuséet i Madrid.
"Jord" (elementet) av Arcimboldo. Italiensk renässansmålare som glömdes bort efter sin död men sen återupptäcktes och hyllades av surrealisterna långt senare. Han målade porträtt uppbyggda av helt och hållet ickemänskliga delar. Årstiderna och elementen etc. Här min absoluta favorit, Jord.
Twilight in the Wilderness av Frederic Edwin Church. Amerikansk konstnär som målade mycket landskap. Den här är dramatisk och påminner mig lite om World of Ruin i Final Fantasy VI, ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna.
Män äter soppa av Goya. Spanjor som efter en allvarlig sjukdom blev döv eller nånting tror jag, och drevs längre ned i depression och vansinne. I hemlighet avreagerade han sig genom att måla de "svarta målningarna", som troligen inte ens var menade att komma till allmänhetens kännedom. Det här är också lite World of Ruinkänsla, ser ut som galna tiggare. I motsats till Rembrandts filosof som representerar förnuftet så representerar dessa den tjattrande galenskapen.