Första mötet i min könsidentitetsutredning. Jag fick reda på ungefär vad som gäller. Efter att ha försökt skrämma mig med en del skitsnack sade hon som håller i utredningen att man måste vara frisk och en produktiv medborgare för att tillåtas en könskorrigering. Nu förstår jag att man inte ska tolka det bokstavligt och poängen är att processen ställer vissa krav, men själva principen stör mig. En tant kan godtyckligt avgöra huruvida jag får behandling eller ej baserat på hennes uppfattning av en "frisk" individ. Det ställer asociala människor som mig i en utsatt sits eftersom min dåliga kontakt med människor och tiden jag spenderar inomhus tolkas som ett sjukdomstecken. Sen är det ganska ironiskt i allmänhet eftersom transsexualism per definition orsakar förhinder och har hög korrelation med depression och självmord. Man måste vara en frisk person för att få behandling för ett tillstånd som gör en sjukare?

En annan konstighet är sättet som utredningen formats för att ta så lång tid som möjligt. Omkring 2 år tydligen så att man inte ska göra någonting "förhastat". Det stinker av rädsla och upplevd kontrovers kring könskorrigering. Eller så kanske det bara är jag som ser konspirationer överallt. Jag har fått höra mycket om "nackdelar" som att östrogenterapi har vissa permanenta effekter, det gör snarare att jag har ännu mer bråttom eftersom effekterna av naturlig testosteronproduktion blir permanenta mycket mycket snabbare än östrogen.

Det handlar om en rädsla. Man får absolut inte röra det "naturliga tillståndet", eller hormonbalansen. Man är mer mån om att se till att patienten inte ångrar sig och får leva med de "hemska bieffekterna" resten av livet, än att hjälpa de som faktiskt behöver det och tvinga dem istället att leva med hemska biologiska och psykologiska bieffekter av att ha väntat för länge. Det verkar finnas en helig gräns mellan naturlig och modifierad som aldrig får överträdas om man inte absolut måste, samtidigt som fåfänga skönhetsoperationer blir allt vanligare.

NE.se, "transexuell -- som helt identifierar sig med det motsatta könet och därför vill byta kön."

Du är alltså en tjej som vill ha dina bröst bortopererade och dina könsdelar kirurgiskt "omorganiserade" till en penis, och testiklar? Som i filmen "Boys Don't Cry"?

Är du intresserad av tjejer eller killar? Får man kalla en tjej som vill bli en kille och sedan ligga med andra tjejer för "heterosexuell"?

Kan tänka mig att det snarare är vanligare bland transexuella med depressioner och asocialt beteende. Det är äckligt att låta tanter göra luddiga personliga bedömningar om vem som är en "produktiv medborgare". Att överhuvudtaget se produktivitet som ett krav för att få byta kön är vidrigt.

Jag har aldrig varit produktiv och min supertrevliga och kompetenta privata plastikkirurg lägger sig inte i sånt. Det är så det ska vara.

Könsbyten borde gå att göra på privat väg, oavsett sysselsättningsnivå tycker jag. Tanter och begrepp som "produktiv medborgare" ska inte vara inblandade.

Om det verkligen finns ett sådant krav, och du blir nekad p.ga att en kärring utan medicinsk utbildning gjort bedömningen, så kan det väl inte vara speciellt svårt att få en vanlig läkare att göra en bedömning som väger tyngre. Låter som diskriminering av arbetslösa annars.

För ett krav för att vara arbetslös en längre period är ju att man är sjuk. Produktiv kan man vara hemma, ska de skita i. Om det inte ingår i någon av dina diagnoser då, att man inte kan vara produktiv, för då ser det värre ut. Åk till thailand och gör operationen? De har bra tandläkare har jag hört.

Utredning och diagnos bör fortfarande finnas kvar, det understryker att det handlar mer om ett neurologiskt intersextillstånd än eget val. Men Huruvida jag "klarar av" en könskorrigering är ingen annans ensak om jag inte själv ber om det eller är kliniskt instabil. Alla som börjar en utredning borde omedelbart få tillgång till någon nivå av hormonbehandling då det som sagt kan göra lika mycket skada att låta bli. Bara det att förhindra individens kropp från att göra ännu mer skada kan t.om hjälpa utredningen då denne inte längre känner tidspress, och det är inte bara jag som tänkt så. Bara det att utredaren bestämmer över behandlingen skapar lite av ett "läkare mot patient" förhållande, det märks tydligt i hur transsexuella pratar om det.


Jag identifierar som kvinna. Jag har i huvudsak en kvinnlig heterosexuell läggning men är praktiskt taget asexuell (möjligtvis pga min självbild som är i konflikt som följd), vilket även det verkar vara vanligt bland transsexuella.

Om han ser ut som en kille och använder ett killnamn så är han en man och därför heterosexuell. Om inte så får du fråga vad han själv tycker.

Jag har mycket lättare att förstå varför man skulle vilja gå från att vara kvinna till man och ha sex med kvinnor. Jag kanske är lite ignorant på området, men det låter omständigt att som kvinna bygga om sitt könsorgan och vara dömd till att bli påsatt i stjärten resten av livet, om det är män du vill ligga med? Det kanske är rent medicinskt svårt att ha schysta kvinnliga könsorgan samtidigt som man äter testosteron och får skägg och problem med att gråta och konstig röst?

Jag är ganska ogay (förutom vad gäller min röst/formuleringar) IRL. Men när jag tänker på det så måste jag erkänna att jag kan tycka att vissa androgyna killar/tjejer ser rätt heta ut. Sådana där 15-25-åringar som man kan se på bussar och tunnelbana som man inte med lätthet kan placera i varken flick- eller pojkfacket. Det skulle nog inte kännas så jobbigt att sätta på en kille som ser tillräckligt tjejig ut om han inte pratar så mycket/är dryg mot mig. Jag hoppas att det inte gör mig homosexuell.