Jag älskar julen! Jag gillar pysslet inför iallafall.
Jag pyntar, gör pepparkakshus och pepparkaksfigurer, bakar lussekatter, klurar på lite fyndiga (min inte alls dyra) klappar till de närmaste (som jag helst köper via nätet såklart
)
Men jag gillar inte alls hysterin som blir bland folk i allmänhet dock. Och inte klapp-hetsen heller.
Julförberedelserna ska vara som julen - lugnt och mysigt. Jag älskar larviga julfilmer, och ser om dem varje år typ. Vet inte varför.
På julafton är vi bara 7 personer som tar det lugn och äter gott och umgås lite. Vi har ju aspie- och ADHD-drag allihopa (mer eller mindre) så det brukar kännas bra. (Jag är den enda med diagnos, men fler i familjen skulle helt klart få diagnos om de utreddes)
Jag njuter extra mycket av julen om vuxen faktiskt, för när jag var liten (med separerade föräldrar) skulle man fara omkring så mycket. Man skulle vara hos farmor och farfar med pappa och hans sambo, sedan skulle hem, juldagen skulle man till någon annan släkting man träffade ett par gånger om året, annandag jul skulle man till ett tredje ställe och träffa någon annan, som man kanske bara träffade 2 ggr om året. Sedan var det nyårsafton och släktträff igen eller så var man hos pappa och försökte få honom att sluta fyllesnarka, så man kunde höra TV.n åtminstone, redan kl 8 på kvällen.... Och innan jul var det julspel o skit i skolan och efter jul var det julgransplundringar och helvete.
Nu är det bara lugnt och mysigt med pynt, ljus och bak, med stämningsfull belysning och härliga dofter!
Jag har valt bort allt jag tycker är för jobbigt. Jag vägrar att träffa släkten "för att man måste", jag har en ganska liten släkt och vi skulle inte ha några svårigheter att ses någon annan gång under årets 365 dagar, så under julen väljer jag bort dem. Jag känner dem inte så väl och då blir det stressigt för mig att umgår en hel dag för att man måste typ.
Medlem
