[Wall of text ahead]
Bäste NN.
Du gör mig återigen besviken.
Jag har upprepade gånger försök få dig att inse vårt gemensamma ansvar för att forma framtidens samhälle – och du svarar med ett brev som dryper av myndighetsspråk, och som på intet sätt bemöter min kritik. Det tyder inte på varken förståelse eller samarbetsvillighet.
Faktum är att brevet är ett rent övergrepp, då brevet inleds med ett osant intygande. Det anges nämligen inledningsvis att det är en handlingsplan upprättad ”mellan Johan Löfquist och Arbetsförmedlingen”. Här har du och din kollega gått över mitt huvud och utarbetat en handlingsplan som ni påstår är upprättad mellan oss.
Jag förnekar all inblandning i denna handlingsplan.
Jag har inte fått vara med och utforma den. Står det inte i era regler att ni skall arbeta tillsammans med oss klienter? Står det verkligen att ni på egen hand skall upprätta handlingsplaner för klienterna, för oss att bara godkänna?
Givetvis kan jag inte acceptera en sådan handlingsplan. Skall vi upprätta en handlingsplan för mig, förutsätter jag att jag har rätt att vara med och utforma den. Ni själva får gärna upprätta en handlingsplan över vad ni ska göra för att trygga min rätt till arbete, det skulle vara intressant att se en sådan.
Vidare: Trots att jag åtskilliga gånger refererat till grundlagen och påpekat att jag anser att hela behandlingen av arbetslösa är frågan om ett systematiskt grundlagsbrott, så väljer du att inte ens försöka bemöta det. Jag hävdar att diskutera och tolka grundlagen är en uppgift som åligger oss alla. Jag har tydligt deklarerat hur jag anser att lagen skall tolkas, men du svarar inte ens på det.
Du påstår att det ligger ovanför ditt huvud.
Jag anser att om det är så att vi medborgare – oavsett om vi arbetar eller är arbetslösa - anser att regeringen tolkar lagen fel; att deras direktiv ger oss en samhällsutveckling som strider mot grundlagen och dess intention, så är det allas vårt ansvar att protestera.
Du borde vara lika intresserad av det som jag är – det är trots allt ditt land också.
Du vet lika väl som jag att Arbetsförmedlingen i stort sett misslyckas med att förmedla arbeten. Er uppgift har istället blivit att vara en kontrollmyndighet, som ska se till att arbetslösa inte får äga sin egen tid, när samhället inte erbjuder oss ett arbete. Arbetslösa ska låsas in på dagarna, kontrolleras och straffas ekonomiskt.
Vi berövas den frihet som det talas om i grundlagen, trots att samma grundlag säger att det är staten som ska trygga rätten till arbete.
Jag ber dig begrunda följande fakta:
* En arbetsförmedlare förmedlar färre än ett jobb per månad. 9,5 jobb per år och arbetsförmedlare 2010 och 10,3 jobb 2011.
* En arbetsförmedlare förmedlar ett jobb till en person under 25 år i snitt var fjärde månad.
* En av tio arbetssökande använde Arbetsförmedlingens tjänster när de fick ett nytt jobb.
* 12 procent av jobben som förmedlades gick via arbetsförmedlingen.
* Färre än hälften av alla företag rekryterar via Arbetsförmedlingen.
http://www.dagensopinion.se/svenskt-n%C3%A4ringsliv-s%C3%A5gar-arbetsf%C3%B6rmedlingens-f%C3%B6rmedling Om du inte har sett SVT:s dokumentär om Af så kan jag rekommendera den. Där berättas bland annat om arbetsförmedlaren Karin som har 1100 klienter, men som aldrig träffar någon. Jag vill veta att du inte är en av dessa, för det skulle innebära att jag inte får den service jag har rätt att förvänta mig. Här är en länk till dokumentären:
http://www.svt.se/nyhetsklipp/regionalt/ostnytt/article2330165.svt Enligt dessa källor är ert arbete i själva verket är kontraproduktivt: Att de bidragsjobb som ni fixar faktiskt tränger undan riktiga jobb. Känns det inte rätt meningslöst om det är så att ni på Af jagar arbetslösa, försöker tvinga in dem i sysselsättning de oftast inte vill ha – och så visar det sig att pengarna bara hamnar i fickorna på skrupelfria företagare, utan att arbetslösheten sjunker?
Misstanken är inte alls obefogad:
”I dokumentären säger Anders Forslund, professor vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, att det framför allt är nystartsjobben som tränger undan vanliga jobb. För att ha rätt till ett nystartsjobb räcker det att ha varit arbetslös i ett år.
– Gissningen är att för varje subventionerad anställning så försvinner ett ordinarie jobb. Det är en väldigt stor undanträngning. Så i huvudsak så är det ju inte så att man påverkar sysselsättningens storlek med de här insatserna, utan man förändrar vilka som får jobben, säger han.”
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/21-miljarder-betalades-ut-i-arbetsgivarstod ”Dagens Arena har granskat hur stor andel av de inskrivna i arbetsmarknadsprogrammet fas tre som fått jobb i mars månad varje år mellan 2009 och 2014. I mars i år fick 0,7 procent av de inskrivna (totalt var 36 000 stycken i fas 3 i slutet av månaden) ett arbete där arbetsgivaren inte fick ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen.”
http://www.dagensarena.se/innehall/07-procent-i-fas-3-fick-jobb/ Tydligare kan det inte illustreras: Fas 3 är en meningslös tvångsåtgärd, som dessutom strider mot grundlagen. Naturligtvis är det en medveten politik från vår förra regering; att lägga skulden för arbetslösheten på den enskilde individen.
Om inte du känner till något om det politiska rävspel som ligger bakom de beslut som Alliansregeringen tog, som gör att du och andra arbetsförmedlare idag tvingas agera som kontrollanter istället för arbetsförmedlare, så kan jag rekommendera Kent Wernes bok Ofärdsland – Livet längs arbetslinjen. Den är rykande aktuell och förklarar effektivt hur sossar och borgare tillsammans monterat ned det välfärdssystem som Sverige kunde vara så stolt över.
”I fem kapitel är Kent Werne vår vägvisare i det nya landet Sverige. I fem kapitel knyter sig magen när absurda och surrealistiska scener spelas upp från vanliga människors liv. Arbetsförmedlingen har gått från att förmedla arbeten till att vara en instans för att kontrollera och sätta dit presumtiva bidragsfuskare. Försäkringskassan ignorerar läkarutlåtanden och vill att sjuka människor arbetar, annars utförsäkras de och skickas tillbaka till Arbetsförmedlingen. Har du inget arbete? Gör dig anställningsbar bara, säger coachen! Onda cirklar och moment 22.”
http://www.litteraturmagazinet.se/kent-werne/ofardsland-livet-langs-arbetslinjen/recension/vesna-prekopic Vad tycker du om Blatteförmedlingen, som nu går i konkurs? Dess ägare, Ivan Daza, har tjänat många miljoner av våra skattepengar på att utföra ungefär samma arbetsuppgifter som du. Och nu när han kursar ett av företagen, så är det vi skattebetalare som tvingas ta smällen. Du arbetar för en institution som möjliggör för såna lycksökare – trots att vi alla vet att det inte leder till några nya jobb. Välfärdsparasiter som gör miljoner på en pseudoverksamhet och skattefiffel får stöd från Af – och samtidigt jagar ni såna som mig, som faktiskt vill att vi ska skapa ett samhälle som lever upp till grundlagen; där myndigheter visar respekt för människors frihet och värdighet.
”Under fem år har fas 3-anordnaren Jobbfabriken tagit emot mer än 125 miljoner kronor i bidrag från skattebetalarna. Nu får skattebetalarna ta notan för nedläggningen också.”
http://arbetet.se/2014/10/07/skattebetalarna-star-for-lonerna/ Jag skulle kunna göra listan med kritiska artiklar mycket längre, men jag tror att du förstår min poäng?
Du arbetar för en institution som är ineffektiv och dyr, och som genom de regler ni följer, bryter mot grundlagen. Det här är en utveckling som ingen av oss egentligen vill se, eller hur?
Men du vill ha kvar ditt jobb, så du lyder order.
Jag vågar säga ifrån.
Jag tycker inte att det här är en utveckling som vi skall acceptera. Och jag protesterar med välgrundade argument. Om vi nu har politiker som struntar i grundlagen – eller tolkar den på ett helt annat sätt än vad den uttryckligen säger – vems uppgift är det då att protestera? Är det bara vi som sitter längst ut på kanten av stupet som ska försöka säga ifrån, eller är det något som alla måste göra för att skydda demokratin?
Vad tycker du?
Jag frågar eftersom du just nu sitter på en maktposition i förhållande till mig. Du kan stänga av mig från ”jobb- och utvecklingsgarantin”, och därigenom göra så att jag faller igenom skyddsnätet.
Så att jag hamnar utanför utanförskapet.
Det anges i regeringsformen att det allmänna skall ”...verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.”
Du hotar med att jag utestängs från jobb- och utvecklingsgarantin om jag inte fyller i den aktivitetsrapport som jag påtalat att jag ser som en kränkning och att den strider mot grundlagen.
Det här påverkar naturligtvis min hälsa, inte minst min psykiska hälsa. Jag blir orolig för hur jag skall klara mig ekonomiskt; ska jag få den sociala omsorg och trygghet som det talas om i grundlagen?
Är det inte illa nog att jag frihetsberövas genom att tvingas in i en förnedrande ”sysselsättning”?
Låt mig få citera Jonas Thornell, fil kand i psykologi, som skrev i en debattartikel i Aftonbladet:
”Meningslösa jobb, arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsprojekt skapar negativ stress! Människor hamnar ”utanför” eftersom de inte orkar umgås med sina vänner och släktingar på fritiden.
Detta andra ”utanförskap” nämner aldrig politiker. Förmodligen på grund av de själva inte kommit så långt i konsten att lära känna sig själva och sina defekter.
Psykiatri, allmänläkare och vi som arbetar med psykologi, kommer i kontakt med detta fenomen i våra möten med hjälpsökande individer. Symptomen handlar om stress, sömnbesvär, missbruk av substanser, depressioner – och allt som oftast framkommer tydliga paralleller till negativa stressfaktorer och brist på tid till personlig återhämtning.”
Arbetsförmedlingens representant, Henrietta Stein, svarade på det här debattinlägget:
”Vår erfarenhet är den motsatta. De flesta som är ofrivilligt arbetslösa vill inget hellre än att komma ifrån sysslolösheten och ensamheten, särskilt om arbetslösheten varar länge. De insatser som Arbetsförmedlingen erbjuder handlar först och främst om att korta arbetslöshetstiden, men för många ger det också kamrater, dagliga aktiviteter och strukturer, identitet och självrespekt. Men alla är inte stöpta i samma form. Därför är det viktigt att vi tillsammans med den enskilde lägger upp en handlingsplan som leder till arbete och egen försörjning.”
Här är det alltså två representanter för samhället som ger två helt olika bilder av vad Arbetsförmedlingen gör med människor.
Vad tror du själv mest på, du som dagligen träffar arbetslösa? Min erfarenhet säger mig att Thornell är den som kommer sanningen närmast.
Men Stein betonar emellertid vikten av att Af tillsammans med den enskilde lägger upp en handlingsplan.
Så har inte skett i mitt fall. Och nu hotar du att jag kan komma att stängas av från jobb- och utvecklingsgarantin, om jag inte följer den handlingsplan som ni ensidigt konstruerat?
Det heter att vi lever i en rättsstat; att jag alltid kan överklaga ifall det är så att jag inte är nöjd med beslutet. Det låter väldigt bra. Men hur skall jag få ihop pengar till mat och hyra under tiden? Vem skall försörja mig medan jag formulerar en överklagan som med stor sannolikhet ändå avslås, eftersom jag är obstinat och protesterar mot systemet?
Kan det vara en orsak till att så få människor vågar ifrågasätta ett sjukt system? Och om inte de som ytterst drabbas av dåliga beslut inte vågar protestera – vem för då deras talan?
Varför är det alltid de svagaste som måste betala det högsta priset?
Du sitter således på en maktposition där du kan totalt slå sönder mitt liv för att jag vågat sätta mig upp mot systemet. Du däremot, går skadelös, och riskerar inget annat än möjligen en klapp på axeln av chefen eller någon siffernisse, för att du sett till att ännu en arbetslös försvunnit ur systemet. Förstår du hur svårt det är att våga sätta sig upp mot dig och dina kollegor?
Tror du att den här maktpositionen kan påverka något, när ni på Af frågar exempelvis ”sysselsatta” om de är nöjda med sin placering?
Du är säkert lika påläst som jag om Nairu – jämviktsarbetslösheten – som säger att det måste vara en viss procents arbetslöshet om det inte ska bli en skenande inflation. Det betyder att samhället offrar några procent av den arbetsföra befolkningen på inflationsbekämpningens altare. Tycker du att det är rättvist att straffa denna inflationsbekämpande del av befolkningen, istället för att ge även oss ett drägligt liv?
Jag anar att även du har barn, eller kommer att skaffa i framtiden. Kan du vara säker på att dina barn inte kommer att bli arbetslösa i framtiden? Om de blir det – vilket välfärdssystem vill du då att de skall fångas upp av? Ett som straffar dem, hunsar dem och tvingar dem till obetalt, meningslöst icke-arbete, eller ett system som faktiskt ger dem den grundtrygghet som det talas om i grundlagen, och som respekterar deras frihet?
Det är alls inte någon ovidkommande fråga: Svenskt Näringslivs f.d. chef Stefan Fölster skrev i en debattartikel i DN, 15 juni i år:
”Under de kommande två decennierna beräknas 53 procent av svenska yrken kunna ersättas av digital teknik, mot 47 procent i USA. Det innebär att 2,5 miljoner jobb i Sverige berörs. Skillnaden beror bland annat på att Sverige fortfarande har fler industrijobb som kan komma att automatiseras. Därutöver har många arbetsgivare i Sverige större ekonomiska incitament att ersätta arbetskraft till följd av högre minimilöner och sociala avgifter, jämfört med USA.”
http://www.dn.se/debatt/varannan-har-ett-yrke-som-inte-behovs-om-tjugo-ar/ Om tjugo år – det är i samma veva som dina barn ska ha ett arbete, gissar jag. Hur tror du att det kommer att gå för dem? Kommer de att få något arbete? Eller ska de också ställa sig i kön till din arbetsplats?
Vilket bemötande kommer de att få? Kommer de att uppmuntras att tänka själva, eller kommer man att fösa runt dem och tvinga in dem i meningslösa, frihetsberövande ”åtgärder”, som Af gör idag med tiotusentals människor?
Alla som satt sig in i arbetsmarknadspolitiken vet att det är en ren lögn när politikerna lovar full sysselsättning, eller att de skall skapa si och så många nya jobb. Utvecklingen talar mot dem – antalet arbetslösa kommer bara att öka. Men det vill inte politikerna säga, för då vinner de inga val. De skulle då tvingas tackla ett ännu större problem – nämligen hur vi måste göra om skattesystemet när allt färre har arbete.
Företagens vinster kommer att fortsätta öka när lönekostnaderna sjunker, samtidigt som skatteintäkterna sjunker. Plötsligt kommer vi inte ha råd med någon välfärd alls, om vi inte ändrar skattebasen.
Men ingen politiker vågar tala om ett skattesystemskifte, där en allt större del måste tas ut från företag. Att göra det vore politiskt självmord, eftersom i princip alla medier skulle slakta den som vågade tala om det.
Det är alltså vi vanliga medborgare som måste sätta oss in i dessa frågor och driva dem underifrån. Ställa frågor till politikerna och protestera när de är verklighetsfrånvända. Men det är ett ansvar som vi alla gemensamt måste axla. Inom alla områden.
Och det här är även ditt ansvar. Jag hänvisar till grundlagen och kräver att bli behandlad med respekt.
Om du inte håller med mig om min tolkning av grundlagen så vill jag att du argumenterar för din tolkning. Om du däremot håller med mig – är det då inte din skyldighet att också protestera?
När det gäller aktivitetsrapporten så har jag tidigare argumenterat för att en helt onödigt och oönskad kartläggning av arbetslösa, och att den även på andra sätt bryter mot grundlagen, och jag vill därför inte ge mitt samtycke till den. Jag anser att om den kan vara till hjälp för vissa av dina klienter – så visst: Låt dem då fylla i den. Men att tvinga alla att fylla i den är ett uttryck för en människosyn som jag inte anser är värdigt ett utvecklat demokratiskt samhälle.
Du är anställd av samhället för att ge mig och andra arbetslösa en service – du skall förmedla arbeten. Eftersom det är en tjänst som jag betalat för genom skatten under alla år jag arbetat, och även under de år jag varit arbetslös, har jag rätt att få en professionell handledning av en arbetsförmedlare som verkligen hjälper mig och är samarbetsvillig. Jag anser att likaväl som du kräver av mig att jag skall lämna in en aktivitetsrapport, så kan jag kräva att få svar på några frågor gällande din möjlighet att hjälpa mig. Det är som sagt en tjänst som jag betalat för under många år, så jag vill därför veta lite mer om dig, rent professionellt:
Hur många jobb har du förmedlat det senaste månaderna?
Hur många klienter administrerar du, och hur mycket tid ger det mig, per månad?
Vad har du aktivt vidtagit för steg för att trygga just min rätt till arbete?
Är det verkligen tillräckligt mycket tid för att du skall kunna se mig i ögonen och säga att du kan göra ett bra jobb, som min arbetsförmedlare? Att du har en moralisk rätt att ställa krav på mig?
Kan du verkligen vara stolt över den arbetsinsats du gör för mig? Det är en samvetsfråga.
Om det är så att du inte hinner med att hjälpa dina klienter att få ett arbete, för att du måste läsa igenom aktivitetsrapporter om vilka åtgärder dina egna klienter själva vidtagit för att få ett arbete, så är hela åtgärden rent kontraproduktiv.
Låt oss tala klarspråk.
Jag har talat med flera hundra arbetslösa. Jag umgås dagligen med andra arbetslösa. Ingen jag har talat med gillar den här aktivitetsrapporten, eller ser den som något som hjälper dem. Jag anar att du har samma erfarenhet. Den upplevs av de flesta som en rent kränkande kontrollåtgärd, och som ytterligare ett straff.
Jag ska i sanningens namn berätta att jag faktiskt träffat på ett par personer som faktiskt varit nöjda med sin fas 3-plats, men de allra flesta jag talat med upplever sysselsättningen som kränkande. I synnerhet som det är anordnaren som får betalt drygt femtusen kronor, som de oftast får för - ingenting.
För i de flesta fall är det allt som erbjuds: Ingenting. Ingen glädje, ingen utbildning, ingen handledning. Ingenting utom en frihetsberövande och kränkande behandling.
Visst finns det ett antal människor som tycker att det är bra att ha någonstans att ta vägen på dagarna, som vill ha ett socialt sammanhang. Men jag är inte den typen. Jag behöver inte daddas på dagarna. Jag vill ha arbete. Alternativt att jag får rätt att själv bestämma hur jag skall spendera min tid, i brist på arbete. Och jag tror inte att jag är särskilt unik i detta. Tror inte du också att det skulle kännas bättre även för er på Af om systemet med ”sysselsättning” byggde på frivillighet?
Jag anser inte att jag behöver ”sysselsättas” på dagarna. Jag är högskoleutbildad och anser mig vara tämligen kreativ, duktig på att uttrycka mig i tal och skrift, har ganska god social förmåga – även om jag är rättfram och ärlig på ett sätt som kan upplevas provocerande för vissa. Jag kan skriva en CV och även formulera en jobbansökan på ett säljande sätt. Jag kan jobba med allehanda rätt avancerade uppgifter, jag har massor med erfarenhet från många olika områden. Trots det får jag inget jobb.
Oftast får jag inte ens något svar på mina ansökningar. Jag står således till arbetsmarknadens förfogande, men får inget jobb. Varför skall jag straffas för det? Varför skall jag jagas, kontrolleras, förnedras för att det inte finns någon arbetsköpare som vill köpa min arbetsinsats, erfarenhet och kunskap?
Jag vet att du måste följa reglerna och förstår att du är rädd om ditt arbete – du om någon vet ju hur jävligt det kan vara att vara arbetslös.
Det är verkligen inte så att jag är okänslig.
Jag vet att du följer reglementet och lyder order. Du är bara en liten kugge i ett stort maskineri, och du är säkert livrädd för att bryta mot reglerna, eller att inte göra som alla andra, som också är rädda om sina jobb. Jag förstår mycket väl att du absolut inte vill hamna i samma situation som mig och dina andra klienter.
Men samtidigt; det heter att demokratin måste försvaras varje dag. Det gäller oss alla.
Om vi inte är nöjda med hur samhället ser ut, vems skyldighet är det då att försöka förbättra det? Politikernas? Du har ju själv sett resultatet! Om vi alla bara lyder order, till och med när det är uppenbart att orderna strider mot grundlagen, den stomme som hela vår demokrati vilar på – vad får vi då för samhälle?
Vad får våra barn för samhälle?
Vi bygger just nu ett samhälle för framtiden, ett samhälle som våra barn ska leva i. Vi har ett gemensamt ansvar att se till att det blir ett så bra samhälle som möjligt för alla medborgare. Det behöver inte finnas något utanförskap, om vi inte tillåter det. Men då måste vi gemensamt stå upp för de svagaste i samhället.
Vi, det svenska folket, måste komma överens om hur samhället vi skapar skall behandla sjuka, svaga, arbetslösa, handikappade etc. Jag tror inte att det är särskilt många medborgare som vill att våra skattepengar går till löner för tjänstemän som bestraffar dessa grupper istället för att hjälpa dem. Vi måste alla vara beredda att ta strid för ett bättre, rättvisare samhälle, och att börja med att försöka följa grundlagen är en bra början.
Jag beklagar att jag ska behöva utsätta dig för det här, men du ska veta att det är av omsorg för vår demokrati som jag protesterar.
Men jag gav dig också en öppning i mitt förra mail. Jag erbjöd dig att vi kan träffas fysiskt, att du kan boka in mig på en tid så att vi kan samtala, öga mot öga. Då lär du känna mig bättre, och samtidigt kan jag samtidigt lämna aktivitetsrapporten muntligt.
Jag har läst igenom reglerna som du skickade, och där står tydligt att aktivitetsrapporten ”undantagsvis kan lämnas muntligt”.
Du måste väl ändå medge att jag tillhör undantagen?
Jag har dessutom några frågor som det säkert är mycket snabbare att besvara muntligt än att försöka besvara skriftligen. Det handlar förstås om mina aktiviteter som arbetssökande. Jag har genom mina kontakter i Kenya nu erbjudits en praktik som spin-doctor för ett politiskt parti, och jag vill gärna höra vilka regler som gäller, om jag har någon möjlighet att få hjälp med resan och arbetstillstånd, och såna saker.
I den handlingsplan som ni skickat stod det att jag mellan den 21 – 23 januari skulle infinna mig på öppet hus för att göra en uppföljning av mina aktivitetsrapporter. Om fyra månader! Det räcker inte för mig – jag vill nog ha betydligt tätare kontakt än så. Jag skulle vilja ha en månatlig konsultation, gärna så fort som möjligt. Praktiken i Nairobi kan börja redan i november, och jag måste få besked om vad som gäller, så snart som möjligt.
Jag är inte omöjlig, jag kan komma nästan när som helst. Hör bara av dig när du har en lucka i ditt schema.
Med vänlig hälsning,
Johan B. Löfquist
