Senaste åren har det upptäckts mer planeter än folk hade trott skulle finnas, och nu har det beräknats att var femte solliknande stjärna har en jordliknande planet på lagom avstånd för flytande vatten. G-klass-stjärnor utgör 7.5% så det finns en och annan i närheten.

http://www.ifa.hawaii.edu/info/press-releases/HabitablePlanetsCommon/

Nu blir det mer och mer underligt varför det inte kommit hit nån och hälsat på, fram tills nyligen tänkte man ofta "det kanske inte finns så mycket bra planeter de kan komma från".

Liv i olika former kan säkerligen vara vanligt på såväl jordliknande planeter som på icke jordliknande sådana (som t ex eventuellt djupt nere i de ultradjupa istäckta vattenhaven på Jupitermånen Europa). Däremot vet vi än så länge noll, nada och intet om hur vanligt förekommande det är att liv utvecklas över tröskeln till intelligenta livsformer som dessutom är kapabla till att både utveckla språk och tillverka verktyg. Till det tillkommer att vi än så länge bara kan spekulera i hur vanligt eller ovanligt det är att teknologiska civilisationer är inherent instabila och förr eller förintar sig själva. Till det kommer sådant som möjligheten att teknologiska civilisationer som vår - givet att den överlever de överlever den typ av övergångsfas fsom vi troligen är är inne i just nu - på mycket kort tid, bara några få århundranden - kan komma att utvecklas över tröskeln för den s k teknologiska singulariteten, den punkt på bland annat den informationsteknologiska utvecklingskurvan då civilisationens maskiner blir medvetna om sin egen existens, intelligentare än sina skapare och kapabla att framställa bättre, mer avancerade versioner av sig själva överskrids och varifrån den vidare tekniska, sociala m m utvecklingen snabbt blir fullständigt oförutsägbar ifrån vår nivå, vår utvecklingshändelsehorisont.

Det kan mycket väl finnas civilisationer därute som är bara några få årtusenden äldre än vår och vars existens vi inte skulle kunna varsebli om vi så snubblade över dem, helt enkelt därför att de ligger på en utvecklingsnivå som motsvarar den vi har gentemot mikroorganismer som bakterier eller virus. Snackar vi civilsationer som har miljoner eller t o m miljarder år längre på nacken än vi har så kan de mycket väl syssla med och ha sysslat med extremt storskalig kosmisk ingenjörskonst att vi uppfattar det de gör som en del av den givna naturliga verkligheten.

Summa summarum så misstänker jag att det kan vara vääälldigt tunnsått med teknologiska utomjordiska civilisationer därute som vi kan ha någon som helst meningsfull kontakt med.

Det finns förstås flera ännu okända sannolikheter i den där långa kedjan av händelser som leder fram till intelligent liv, så möjligheten finns fortfarande att vi kanske är ensamma i galaxen eller så. Det faktum att vi inte ser tecken på civilisationer av det slag vi kan förvänta oss att människor skulle bli i framtiden, är förstås ett argument för att nån sannolikhet i den kedjan måste vara liten.

Dock så är det här med att expandera tills allt utrymme fyllts upp en ganska allmän egenskap hos allt liv, det är väl utifrån det som det vore förvånande om inte liv som kan spridas i rymden gör det. Vi får se. Det är väl tillräckligt kul om människor kunde bo på andra planeter, och om det skulle finnas avancerat men icke-intelligent liv där. Eller andra slags intelligenser som inte har teknologi av olika skäl.

Om singulariteten skapas av nån maskin med ett mål av typen att maximera nån nyttighet borde den expandera så mycket den kan för att få mer energi och material. Det är lätt att föreställa sig nåt sorts utilitaristiskt optimeringssystem (tänkande eller bara vanligt program) som gör så. Men det kan finnas mer introverta mål.

Om människor skickar ut självreplikerande rymdskepp med nära framtidsteknik (10% av ljushastighet) så skulle alla planeter i galaxen kunna vara besökta inom mindre än en miljon år.

Man måste förstås skicka massa maskiner på många tusen ton för att kunna bygga rymdskepp med alla datorer och fusionsreaktorer och sånt de behöver. Det finns en studie:

http://www.rfreitas.com/Astro/ReproJBISJuly1980.htm

Det finns nog många sådana planeter.
Men man får också tänka på tidsspannet. Vad säger att en civilisation som våran, finns kvar om 500-1000 år?

Det är förstås svårt att säga, eftersom vi bara vet om ett enda exempel. Det räcker dock att någon överlever i vår galax för att den civilisationen snabbt ska kunna besöka alla planeter. Bara de kan bygga självreplikerande maskiner så kan de inleda en sån utforskning utan mycket mer teknologi än vi har idag. Vi kanske hade varit i full fart med det om tävlandet mellan stormakterna hade fortsatt.

Att livsformer som liknar oss är ovanliga, eller att de kanske saknar någon viktig råvara kan ju vara andra förklaringar. Det är tyvärr svårt att veta om liknande miljö alltid ger upphov till liknande djur eftersom vi bara har en planet att titta på ännu. En annan variant kanske är att det är osannolikt att människoliknande djur startar civilisationer, det är ju något av ett mysterium varför människor gjorde det när det bara innebar sämre levnadsstandard de första 10 000 åren, innan industrialiseringen.

Vore ett intressant ämne, om det någonsin diskuterades utifrån något vidare perspektiv än antingen teknokratism eller dumnewage, båda lika naiva och inkrökta i sig själva.

Aha! varianten att de är här men konstiga (spöken!) eller gömmer sig är ju rimlig. Den borde dock inte utesluta att det finns mer människolika arter. Sen kanske man kan tänka sig de upptäcker nån sorts annan värld, eller skapar en, innan de hinner börja kolonisera rymden.

Talade inte om "varianter"…

Aha.