Förklaring med "Trial and error" metoden.
Man spiller vid första och sista steget.
Vid själva gången spiller man nästan aldrig.

I så fall kanske det har att göra med irreguljära röreler vid gångens början och slut. Jag kan se paralleller där med ansatsen hos en ton, och i mindre mån även "avsatsen" (avklingandet): framför allt den förstnämnda gör mycket mer för klangfärgen än vad man brukar tro.

Men men, först nämner de att det också har med ålder, kön och hälsostatus att göra, sedan tar de en (1) ej närmare specificerad försöksperson, sedan får man inte ens veta hur de resonerade kring det. Aja baja, var det så svårt att locka de riktiga vetenskaparna från kaffebordet?

Hade de tagit mig som försöksperson hade de observerat att man spiller lite när som helst, särskilt om man för tillfället råkar glömma att hela tiden medvetet tänka "kaffekopp, kaffekopp, kaffekopp, kaffekopp...".

Fast det var ju en intressant observation att det finns en så olycklig korrespondens mellan vanliga koppstorlekar och de vågrörelser som orsakas av åtminstone en människas gångart...

Undrar om jag kan få mina kollegor att ställa upp på en utökad test... Fast... då tittar nog min forskningsledare på mig så där surt igen för att jag låter min hjärna spinna iväg från mina egentliga arbetsuppgifter.