Jahaja. Hur går det nu?

SvP tar makten.

SD kommer att fortsätta utnyttja sin vågmästarställning till att ta den reella makten i landet med "den tysta majoriteten" bakom sig. Varför då inte en sådan "majoritet" röstar på en behöver man ju inte bry sig om när man är vågmästare. De kommer att öka i nyvalet, kanske borgarna också. S, som ju i realiteten är borgare sedan länge, kommer trots sitt svek inte att ha förbrukat sitt förtroende bland vänstersinnade väljare. Myten om att de är ett vänsterparti sitter djupt i den svenska folksjälen och "kommunist"-skräcken ökar ju bland de yngre i takt med att högerextrema värderingar normaliseras.

Hoppas förstås jag har fel. Men hopp är en skör lina.

SD gynnas av allt. Spelar ingen roll vad. De har Guds och tidsandans välsignelse.
(Och de äger ju nät och problemformuleringsprivilegium sedan åratal, och de som inte är fascistoida bekämpar varandra, så det var väl också bara en tidsfråga.)

http://www.metro.se/nyheter/efter-regeringskaoset-sd-nara-18-procent/EVHnle!x15Xk3IDeIu4c/

Och moderaterna verkar immuna mot förlusten av Borg och Reinfeldt.

… med mera. Fast jag ser inte riktigt var skribentens optimism kommer ifrån.

http://www.etc.se/ledare/jag-har-last-sista-kapitlet-i-dina-memoarer-reinfeldt

Vad yrkespolitiker flosklar sig om i valda församlingar och det frasproletära kommentariatets ältande om SD, vad SD är och inte är, på Facebook, i ETC, Vita kränkta män, med flera forum, är enligt mig mindre viktigt.

Destor viktigare är vad som sker i form kampanjer och protester på gator och torg mot det som händer. Det som behövs är en socialistisk, genuint demokratiskt massförankrad gräsrotsörelse som tar upp och kopplar ihop den antirasistiska kampen med den helt nödvändiga kampen mot ALL den högerpolitik som krattar gången för organiserade rasister i form av SD (och i förlängningen ännu värre företeelser på den extrema högerkanten, som öppen nazism och fascism). De båda kampfronterna behöver varandra, annars blir ingen av dem folkligt förankrad och effektiv.

Just nu är hela politiken som en lekhage alternativt sandlåda: Barnen sprätter sand på varandra, skyller ifrån sig och gör allt för att få lite makt. S utesluter vänstern och samarbetar hellre med högern. Alliansen obstruerar tillsammans med SD och kallar S "utsträckta hand" för ett PR-jippo, men säger sig själva vara beredda att också "sträcka ut en hand" - om de bara får tillbaka makten, vill säga. Moder Svea skulle ha roterat i sin grav, men än är det nog lite krut i käringen hoppas jag.

Vad som verkligen behövs är att ersätta sandskvättandet med vanlig hederlig patriotism - faktiskt gärna av lite varierande färger.
Dock har jag svårt att se att MP, V och F! skulle kunna ställa om till att göra något som inriktar sig på att först och främst är bra för Sverige - V och F! av ideologiska skäl och MP till stor del på grund av flummandet.
Å andra sidan är MP bäst, till och med ganska bra, när de är i opposition.

SD har nått sin topp, de lär inte öka mer, snarare minska.
Viktigaste kortet för det, är deras "breda politik" som har lockat många röster, och dessutom visats sig vara motsatsen mot vad de står för.
FI kommer inte in den här gången heller.
Och nästa statsminister kommer inte heta Batra.

SD har nog potentiellt väljarunderlag på typ 25-30%. De kanske får 18-20 i nyvalet. Kanske kommer alliansen splittras om vissa av partierna vill bli kompis med SD, i så fall går nog resterande partier med på att sälja sin själ till Löfven. S vinner nog lite för att de varit mer villiga att kompromissa än alliansen. Folk tycker det är ett jävla fjant att det inte kan bildas mittenregeringar.