Om människor var "naturligt programmerade" till "kognitiv bias" så skulle det ha inneburit att det inte gick att veta något, allt skulle bara ha varit vanföreställningar. Att påstå att "vetenskapliga" institutioner skulle kunna "motverka bias" är en ren lögn: alla poster i alla institutioner innehas ändå av människor. Regler kan ju aldrig vara bättre än de som skapade reglerna. Att experiment med publiceringar av avsiktligt nonsens i "vetenskapliga" tidskrifter avslöjar att "peer review" knappt skiljer sig från slumpen och att all teoretisk fysik som används praktiskt är äldre än det nuvarande "peer review"-systemet kan förklaras med att formell institutionalism är oduglig och behöver inte betyda att det är människorna som är vetenskapsodugliga. Men det betyder att psykologi/psykiatri inte är någon vetenskap och aldrig kan bli det. Istället gäller det att skrota psykologins/psykiatrins "argument" så att vetenskap kan finnas. Tvillingstudier och genetik påstås ofta "bevisa" psykologi/psykiatri, men bortser helt från att "ärftligheten" kan vara i sig irrelevant för beteende utan i stället bestå i fysiska drag som genom kulturella nycker görs till föremål för beteenderoller. Detta gäller även så kallade "osynliga funktionshinder": jag är själv av psykiatrin stämplad med diagnosen "asperger" och har gått i många "aspergerklasser". Där märkte jag att personer stämplade med den diagnosen mycket oftare än andra människor har mosaiker av drag som enligt konventionell endokrinologi inte borde kunna finnas hos samma person. Den synliga skillnaden är inte stor, men den finns där. Om ärftligheten i sig formade beteende så skulle dels slumpmässiga effekter som genetisk drift och grundareffekt och dels urval genom olika gruppstorlekar, olika kulturella nycker (inklusive avel genom dödsstraff, kastreringsstraff och straff mot släktingar) och andra skillnader i levnadsmiljö oundvikligen ha gjort att människor från vissa stammar/folkgrupper inte skulle kunna leva som vanliga medlemmar i en annan kultur ens om de adopterades tidigt. Men ändå finns det inga exempel på sådana "psyk-stammar". Genetik kan inte förklara varför just "beteendegener" skulle ha undgått att sorteras geografiskt när gener för exempelvis laktosnedbrytning och hudfärg inte undgick det. När jag har påpekat att "genpsykologi" gör teoretiskt (men inte nödvändigtvis politiskt) "rasistiska" förutsägelser har jag ofta bemötts med påståenden om att det i "psykiatriska" sammanhang skulle vara antibiologismen som var "bigotteri" medan det i "etniska" sammanhang däremot skulle vara biologismen som var "bigotteri". Däri ligger en självmotsägelse, men den självmotsägelsen kan tvinga människor in i roller när skillnaderna uppfattas som "individuella" men samtidigt fösa bort människor från roller när skillnaderna uppfattas som "etniska". Det gäller alltså att aldrig ta medias vinklingar att förknippa vissa uppfattningar i sakfrågor med vissa politiska åsikter för givna, utan istället problematisera dem genom tankeexperiment från "upp-och-nervända världen" och ta möjligheten att sådana åsikter kan finnas på riktigt på fullt allvar. Att inte sjunga med i antagandekören, utan istället gapa stick i stäv med den. För övrigt skulle all inriktning av bestraffningar specifikt på individer med förmåga till medveten kontroll ha missgynnat de individerna Darwinistiskt, så evolution genom urval kan inte ha försett samma art med både en förmåga till medveten kontroll och en känsla av att den förmågan skulle vara grund för straffansvar för sina handlingar. Som en sociologisk pendang till detta biologiska konstaterande kan påpekas att hela antagandet att "förmåga till medveten kontroll" skulle vara grund för straffansvar tvingar människor att inte verka "kunna rå för sina handlingar". Alla påståenden i stil med "det är extremt svårt att fejka psykisk sjukdom" är bara cirkelresonemang: psykiatrin har givetvis bara sina egna diagnoser att utgå från och ingen "absolut sanningssägare" att betrakta sig själv utifrån med. Det handlar inte om att "anklaga" utan om att utplåna hela det filosofiska metaantagandet att tanken på "fri vilja" skulle vara "anklagande" överhuvudtaget.

Välkommen hit, MartinJSall!

Ett tips: om du delar upp texten i stycken blir den mycket lättare att läsa. Du kan posta om den här i tråden om du vill. Vi är flera här som har perceptionsproblem och/eller väldigt ont om energi, och då kan stora sjok av text bli en omöjlighet att ta sig igenom. (För mig är det så, men av det jag kan urskilja ser jag att texten kan vara intressant.)

Tack. Du lyckades säga vad jag ville säga. Tack igen!


Å välkommen, Martin!

Om människor var "naturligt programmerade" till "kognitiv bias" så skulle det ha inneburit att det inte gick att veta något, allt skulle bara ha varit vanföreställningar. Att påstå att "vetenskapliga" institutioner skulle kunna "motverka bias" är en ren lögn: alla poster i alla institutioner innehas ändå av människor. Regler kan ju aldrig vara bättre än de som skapade reglerna.

Att experiment med publiceringar av avsiktligt nonsens i "vetenskapliga" tidskrifter avslöjar att "peer review" knappt skiljer sig från slumpen och att all teoretisk fysik som används praktiskt är äldre än det nuvarande "peer review"-systemet kan förklaras med att formell institutionalism är oduglig och behöver inte betyda att det är människorna som är vetenskapsodugliga.

Men det betyder att psykologi/psykiatri inte är någon vetenskap och aldrig kan bli det. Istället gäller det att skrota psykologins/psykiatrins "argument" så att vetenskap kan finnas.

Tvillingstudier och genetik påstås ofta "bevisa" psykologi/psykiatri, men bortser helt från att "ärftligheten" kan vara i sig irrelevant för beteende utan i stället bestå i fysiska drag som genom kulturella nycker görs till föremål för beteenderoller. Detta gäller även så kallade "osynliga funktionshinder": jag är själv av psykiatrin stämplad med diagnosen "asperger" och har gått i många "aspergerklasser". Där märkte jag att personer stämplade med den diagnosen mycket oftare än andra människor har mosaiker av drag som enligt konventionell endokrinologi inte borde kunna finnas hos samma person. Den synliga skillnaden är inte stor, men den finns där.

Om ärftligheten i sig formade beteende så skulle dels slumpmässiga effekter som genetisk drift och grundareffekt och dels urval genom olika gruppstorlekar, olika kulturella nycker (inklusive avel genom dödsstraff, kastreringsstraff och straff mot släktingar) och andra skillnader i levnadsmiljö oundvikligen ha gjort att människor från vissa stammar/folkgrupper inte skulle kunna leva som vanliga medlemmar i en annan kultur ens om de adopterades tidigt. Men ändå finns det inga exempel på sådana "psyk-stammar". Genetik kan inte förklara varför just "beteendegener" skulle ha undgått att sorteras geografiskt när gener för exempelvis laktosnedbrytning och hudfärg inte undgick det.

När jag har påpekat att "genpsykologi" gör teoretiskt (men inte nödvändigtvis politiskt) "rasistiska" förutsägelser har jag ofta bemötts med påståenden om att det i "psykiatriska" sammanhang skulle vara antibiologismen som var "bigotteri" medan det i "etniska" sammanhang däremot skulle vara biologismen som var "bigotteri". Däri ligger en självmotsägelse, men den självmotsägelsen kan tvinga människor in i roller när skillnaderna uppfattas som "individuella" men samtidigt fösa bort människor från roller när skillnaderna uppfattas som "etniska".

Det gäller alltså att aldrig ta medias vinklingar att förknippa vissa uppfattningar i sakfrågor med vissa politiska åsikter för givna, utan istället problematisera dem genom tankeexperiment från "upp-och-nervända världen" och ta möjligheten att sådana åsikter kan finnas på riktigt på fullt allvar. Att inte sjunga med i antagandekören, utan istället gapa stick i stäv med den.

För övrigt skulle all inriktning av bestraffningar specifikt på individer med förmåga till medveten kontroll ha missgynnat de individerna Darwinistiskt, så evolution genom urval kan inte ha försett samma art med både en förmåga till medveten kontroll och en känsla av att den förmågan skulle vara grund för straffansvar för sina handlingar.

Som en sociologisk pendang till detta biologiska konstaterande kan påpekas att hela antagandet att "förmåga till medveten kontroll" skulle vara grund för straffansvar tvingar människor att inte verka "kunna rå för sina handlingar". Alla påståenden i stil med "det är extremt svårt att fejka psykisk sjukdom" är bara cirkelresonemang: psykiatrin har givetvis bara sina egna diagnoser att utgå från och ingen "absolut sanningssägare" att betrakta sig själv utifrån med.

Det handlar inte om att "anklaga" utan om att utplåna hela det filosofiska metaantagandet att tanken på "fri vilja" skulle vara "anklagande" överhuvudtaget.

TL;DR