välkommen hit dimmitto90!
Det gjorde mig ledsen att höra allt du varit med om, men tackar för förtroendet att få läsa !
Du är modig som vågar och orkar berätta om dig själv.
jag hoppas att du får all den hjälp du behöver för att läka din själ och få ett bra framtida liv.
själv går jag på nada (som är öron akupunktur) för att bearbeta min barndom.
Det kan jag varmt rekomendera, som i mitt fall har jag svårt att gråta men på akupunkturen kommer gamla sår upp till ytan och tårarna rinner.
Nu har jag inte varit med om en bråkdel av det du har varit med om.
var rädd om dig och vi finns för dig här på forumet
hälsningar Kaninmamma

öron akupunktur låter som för människor med öron problem men ok jag själv har varit i en Koma när jag var 6 år på grund av infection i min krop jag vet inte var och mamma kommer inte ihåg son säger det var för svårt för henne men jag vaknade ur koman efter 2 veckor. och efter en operation jag har blivit opererad 2 gånger 1 gång när jag var 3 på grund av att jag ramlade på en vass föremål och min läpp åkte av så man fick sy den sen andra gången när jag hade infection i kroppen.

Nada är akupunktur som man sätter på vissa punkter i öronen, fingrarna och på huvudet.
de finns punkter där som gör att de ger smärtlindring vid smärta, att man blir lugn, lättare att sova,
eller att bearbeta jobbiga saker som man förträngt( när hjärnan glömmer dåliga saker man varit med om, som man behöver bearbeta)
för att må bättre.
jag har ont i min kropp för jag har förträngt jobbiga minnen.
så det tycker jag att du ska föreslå till din psykolog.

hej jag har ingen känsel och jag menar jag känner inte när jag skär mig eller när någon rör mig så jag tror inte det kommer funka på mig

Ang nada! Så gör det inget att du inte har känsel!
Jag tror att det gör nytta ändå.
Det är ju en fördel fördel att du inte får ont när de sätter i nålarna.
Jag tycker att du borde ge det en chans!

Tack för aööa idear men när man sitter på rättspsikiatrin är det inte så mycket att göra än att vara desperat och ledsen över sin dåliga liv

Oj ! Din stackare! Visste inte hur det fungerade på rättspsyk.
Jag tror att du är en bra människa!

tack jag tycker också det jag var bara deprimerad coh viste inte vad jag skulle göra jag menar ingen vill förlora sin mammaa vilket jag inte har gjort hon lever men jag kan inte vara med henne och hon vill inte vara med mig so det är samma sak som förlorad.

Jag upplever just nu samma känsla som dig!
Med mina föräldrar!
De vill inte veta av mig , så jag har med stor sorg i mitt liv!
Sov gott!/ kaninmamma

När jag föddes blev det litte hjärn slada på grund av surebrist och så forst min pappa fick veta det lämnade han oss bara för han ville inte levam med en sjuk son så mamma fick vara ensamstående
mamma försökte altisd slås med alla beslut som hon fick från läkare förutåm i början då hon gav och letde after all hjälp det fins til mig men det var bara för jag kunde inte prata och hon ville jag skulle prata när jag hade börjatt prata var det klart inga mer läkare och inget med psykologin att göra min son är frisk nu och han ska bli som allla andra så sen dess har hon försökt att ändra mig men nu har jag en lilla syster med Autism och mamma ser det och med tanke på hur det gåttt med mig så har hon ändrat sig och börjat fixa all hjälp det finns för min lilla syster medans hon vill fortfarande inte säga hon gjorde fel eller att hon är ledsen för vad hon gjorde hon säger att med min bettende och med mina utslag fans det inget annat att göra min lilla syster har också utslag och då menar jag blir bara galen och kastar saker eller slår nån men henne rör mamma inte och försöker göra som mormor nu och bara prata ner henne men det roliga när mamma pratar med henne ser det ut som att min lilla syster vet inte en att det är en mamma framför henne.