Jag satt på alkis- och white trash-puben där jag bor idag, för ett tag sedan, och skrev till min ena brevvän. Intill mig så satt en hyfsat söt NT-tjej och kollade på någon hockeymatch i VM. Hon hade något sorts "manssällskap" med sig som satt sig i andra änden av rummet efter lite kivande.

Efter en timme eller så så började jag bli lite rastlös eftersom mina datorsysslor i huvudsak var avklarade. Jag hade under tiden fångats av hennes kivande med killen ifråga och blivit lite nyfiken. Jag började prata med henne om "väder och vind" och hon svarade tillmötesgående. Efter fem minuter eller så fasades samtalet ut eftersom jag inte kom på något mer och säga och hon var tyst, så jag återvände till att läsa på min laptop och efter cirka 20 minuter av att sitta ensam och glo på hockeymatchen så lämnade hon sitt bort och gick med ett kort "hej då".

Hon såg inte så anmärkningsvärd ut. Blond, söt, utan lyten, av medellängd och med normal kroppbyggnad för en tjej i 25-30-årsåldern. Men i hennes ögon så kunde jag direkt läsa av att hon var ett white trash-luder som skulle ligga med i princip vem som helst i utbyte mot "bekräftelse". Det är inte min idé om "having a good time". Däremot så hade det varit intressant att få till stånd en lite längre dialog och även lyckats ta ett steg från puben till att jag exempelvis följer henne till dörren säger "god natt". Men hur gör man egentligen? Ytligt artig och social är jag ganska van vid att vara, mot allt från kassörskan på Konsum till mina anställda/underordnade, men att gå därifrån till att knyta an på något högre känslomässigt plan och exemplevis följa någon till dörren eller att hålla en längre dialog vid liv i realtid -- det är helt främmande för mig. I fallen med mina omtalade och psyksjuka flickvänner så har det oftast gått till så att vi efter mycket om och men, någon sen kväll under alkoholpåverkan, kommit till en punkt där jag frågat "vill du att jag skall sätta på dig nu, i stjärten?" och de svarat "ja, okej..". Men hur gör man egentligen för att ta den artiga och vänliga dialogen till ett läge då man exempelvis utbyter telefonnummer och avser att träffas på nytt elller tar en liten promenad, när det gäller NT-människor?!

Jag köpte en bok på temat, "The Game"/"Spelet" av Niel Strauss (?) för någon månad sedan. Enligt dem så skall man börja med att vara "fysisk" och mer eller mindre ofreda sin samtalspartner för att göra steget till en kyss mindre. Men både boken och hela konceptet verkar så gay och jag har inte orkat börja läsa den än.

Tacksam för feedback och konstruktiva förslag/strategier.

Shit, jag börjar bli alldeles för öppenhjärtlig med er.

Jag ser tre alternativ:
1) Du lever i ett öppet förhållande med den där frun du nämner ibland.
2) Du vill ha fler vänner.
3) Du vill vara prassla lite vid sidan om.

Ett fjärde alternativ är att du kanske skulle behöva alkolås på forumet.

Rätt svar: Jag vill ha fler vänner och lite lösa sociala bekantskaper och jag är trött på att vara ett socialt missfoster.

Min fru är inte det minsta bekymrad över att jag skulle ligga med andra kvinnor (jag ligger inte ens med henne), och med all rätt. Jag är fyrkantig, enkelspårig och har dessutom grymt bra impulskontroll -- 100 % lojal i alla väder.

Bra, då vet jag vad som gäller - och så behöver jag inte sitta och finula fram en massa nojiga tolkningar.

Kan du inte finula fram några konkreta förslag på sociala strategier?

Är det t.ex. OK att gå fram och börja prata med en tjej (eller väldigt feminin kille) i ett tunnelbanetåg eller hos den lokala Konsum-butiken? Eller är det att gå över gränsen? Själv så har jag klippt till personen eller varit nära att göra det då de kommit fram och börjar snacka med mig i tunnelbanan. Det är en trängd situation där man inte med lätthet kan gå sin väg, så det känns lite "farligt" och "förbjudet" att aktivt närma sig främlingar socialt. De som börjat prata med mig har inte varit några söta och vänliga tjejer direkt -- det kanske inte hade varit lika jobbigt -- utan snarare pundare, uteliggare, alkisar och andra avskrädesmänniskor utan känsla för hyfs.

Vad får man säga till tjejen på löpbandet intill när man är på gymmet? "Vad lustigt dina tuttar hoppar när du springer" går väl bort. Men hur är det med "vilket bra flyt du har när du joggar" eller "tränar du inför något särskilt mål?" eller "vilken fin muskeldefinition du arbetat upp"?

Är det OK att prata med främmande killar i omklädningsrum, om man är naken?

Och vad är en "bastuklubb" egentligen?

Jo, det lämpligaste är väl att prata om något som starkt anknyter till situationen - antar jag; jag tilltalar aldrig folket när jag är ute, så jag ska inte misstas för någon auktoritet på området. Senaste gången jag spontant sade mer än behövligt var i mataffären när jag letade efter en specifik matvara och plötsligt hörde mig själv förklara till vad jag skulle ha den, trots att den informationen inte behövdes för att visa mig var varan fanns att finna. Personen som jag frågade verkade faktiskt inte ta illa upp, men å andra sidan jobbade denne i ett serviceyrke (mataffärspersonal), så då ingår det väl att vara tillmötesgående (även om frågeställaren är en idiot klädd i trasor).

Det kanske kan vara ett tips förresten; det vill säga att träna på folk inom serviceyrken innan man börjar prata med privatpersoner!? Man kan till exempel försöka säga i alla fall en extra grej angående ens ärende varje gång. Sedan kan man utöka repertoaren vartefter. Det svåra är att veta när man ska sluta eller när man kan fortsätta; då måste man hålla koll på personens minspel, kroppsspråk eller tonfall.

I ett omklädningsrum är det nog säkrast att vänta till personen är färdigduschad och påklädd (personen känner sig då bekvämare än när han var naken i duschen). Det bästa är nog att välja någon som tar det lugnt och inte har bråttom någonstans. Personer som känner sig bekväma är ofta lättare (inte nödvändigtvis lätt, men i alla fall lättare) att få kontakt med.

En bastuklubb är historiskt sett en badinrättning där homosexuella män kan träffa andra homosexuella män för en stunds sexuell förströelse. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bastuklubb

Tack för tipset! Det var faktiskt så jag började för några månader sedan. Jag tycker verkligen att det är en jättebra strategi. De bara finns där och står och väntar på att få betjäna någon, dygnet runt på vissa ställen, och nästan gratis. Jag har inte kommit så långt i att prata om dem istället för om mig, det känns som ett stort steg att gå från att säga vad man vill ha och fråga vad de tänker om saken, till att prata om deras partner, barn, utbildning, livsmål, o.s.v. och det är ju ändå dit man vill komma. Alla tycker ju om att prata om sig själva, men själv så tycker jag väsentligt bättre om att lyssna, så egentligen borde det vara en god matchning med nästan alla NT-kossorna.


Det skulle spontant aldrig falla mig in. Men jag har råkat ut för att någon tilltalat mig på väg in i duschen. Han sa någonting lustigt (?) om handdukskrokarna eller hur jag skulle hänga min handduk (?) och jag bara tittade föraktfullt på honom och tänkte "shit, är du efterbliven?! vad är det för människor som skojar med nakna främlingar i ett allmänt duschrum. är det något homosexuellt raggningsmanér?"

För att utgå från mig själv så skulle jag säga som dig. Men jag vet av erfarenhet att mina känslor inte är direkt överförbara som kompass för "den sociala normen". Det är ofta därför jag frågar så mycket.