Jag tycker neutrala färger och frånvaro av utsmyckning ger mer lugn. Jag gillar beige, ljusblå eller ljusgrå. De rena fina geometriska formerna vs naturen utanför är snyggt. Naturen är den enda eventuella utsmyckning man behöver. Bor man i stad får man ju hoppas det finns nån träddunge utanför fönstret. Skulle funka om städerna var byggda med alternerande tätbebyggelse-ingen bebyggelse och inget mellanting däremellan. Då kunde man klämma in lika mycket folk som i glesbebyggda bilstäder men ändå ha tillräckligt med skog nära allas bostäder. Gröna och gråa ränder borde det vara på flygfotona. Inte meningslösa gräsmattor utan riktig naturreservatsmiljö med vildvuxen skog, fast med promenadvägar av asfalt eller grus förstås, så folk har glädje av det. Jag bor precis vid kanten av ett naturreservat, borde alla ha möjlighet att göra. Jag bor dock i en gles bilanpassad del av stan. Bättre hade varit innerstadsmiljö som direkt övergår i natur, som kring slottsskogen. Slottsskogen är förstås en park och inget naturreservat, men den är rätt bra ändå.

Det är förstås en variation på hur jag tycker allt ska göras: vi ska ha förnuftet och naturen, utplåna resten. Det är så man bygger t.ex politiska ideologier. Man tar den råa mänskliga naturen utan kulturella föroreningar och tillämpar förnuftet (logik och empiri) på den för att härleda vad som är rätt. Man kan härleda en helt ny kultur på det sättet med sociala koder och sånt. Som då blir lättare att göra explicit så det blir lättare att förstå.