http://www.aftonbladet.se/debatt/article4868351.abJa, vad är depression egentligen? Jag har aldrig upplevt det som skönt, medvetet. Men när jag försvann från verkligheten för något, eller det kanske börjar vara några år sedan så har jag flacka minnen av att ha känt viss frid, men också stark skräck där inne i mig själv. Omgivningen förtäljer att jag var svårkontaktbar. Min kropp stängde ner. Det gav viss sinnesfrid.
Den vanliga "starka nedstämdheten" som jag haft sedan 12-13 års ålder, den har dock mest känts som en enda stor vanmakt och skräckgröt med ett stort stänk av svart, oljig sorgsylt ovanpå. Inte vacker på något sätt, enbart kvävande.