Jag har märkt hur min verbala förmåga utvecklats dramatiskt sen jag slutade simulera. Jag behöver inte tänka igenom precis allt jag säger längre, det kommer naturligt. Numera kan jag gå tillbaka och gilla det jag skrivit. Människan är inte gjord för att systematisera språket som jag brukade göra. Det är som att gå på styltor.

Jag förstår mig inte på den allmäna uppfattningen att bejakandet av transsexualism är onaturligt på något vis. Om någonting är onaturligt så är det skådespelet, de interna konflikterna, och självvåldet. Är det någonting jag vill krossa utan pardon så är det råttorna som systematiskt motsätter sig, förnekar och ifrågasätter transsexuella familjemedlemmar, men samtidigt påstår sig vilja personens bästa. Maken på självgodhet får man leta efter.