Visa obesvarade inlägg | Visa aktiva trådar
|
Sida 1 av 1
|
[ 10 inlägg ] |
|
Skolan, den där eviga skolan...
Författare |
Meddelande |
Savanten Svante
Medlem
|
Skolan, den där eviga skolan...
http://www.dn.se/debatt/principen-om-en-bra-skola-for-alla-galler-inte-langreÄr det verkligen så illa att en femtedel inte kan räkna eller förstå en dagstidningstext? På min egen 70talsskola vara alla så lika värda att det var svårt för en högpresterande att förstå att han var just högpresterande. 70talet fortsatte en bit in på 80talet..
|
18 mars 2012, 16:20 |
|
|
chilehead
Medlem
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Ja inte blev man uppmuntrad eller uppmärksammad på sånt som man var bra på men höll man i pennan på ett avvikande sätt då djävlar skulle det ändras på med alla möjliga tvångsmetoder.
Jag har en 6-åring här hemma som läser flytande vilka texter som helst (sen att hon inte alltid förstår innebörden är en annan sak)
|
18 mars 2012, 23:16 |
|
|
Guldhamster
Medlem
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Det här är relaterat till invandringen. Att vara illiterat vid 15 och inte kunna läsa hela texter på svenska har att göra med att många helt enkelt har brister i svenska språket som helhet då de kommit som flyktingar och svenska inte är deras modersmål.
Jag har knappt gått i skolan men jag läser dagstidningsartiklar på japanska. Självdisciplin är nyckeln till att bli litterat vilket språk det än gäller.
|
19 mars 2012, 00:43 |
|
|
Guldhamster
Medlem
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Att mekaniskt mala igenom texter flytande kan vara nog så bra. Innebörden uppfattas ofta undermedvetet och helt plötsligt ramlar poletten ner. Varje gång det sker öppnas flera nya språkliga och begreppsliga grenar och förmågan att genom association dra logiska slutsatser stärks. Till slut har man ett helt tanketräd med många detaljerade förgreningar. Att läsa mekaniskt utan att förstå texterna till en början var en av de viktigaste studiemetoderna i Edo-periodens Japan.
|
19 mars 2012, 00:47 |
|
|
Guldhamster
Medlem
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Dock är det enligt Edo-metoden också viktigt att föräldrarna stimulerar till intellektuell diskussion kring det aktuella ämnet där man aktivt försöker få barnet att förklara saker utifrån hur barnet själv uppfattat dem. Man kan vägleda genom att se till att diskussionen får barnet att använda sin förmåga att associera. Säger man A säger barnet B och sen blir det ofta så att barnet fortsätter på den vägen och utan vägledning säger C och D också. Det aktiva samtalet varvat med mekanisk och repetitiv läsning kräver inga prov eller betyg. Detta är den ultimata språkundervisningen. Språk är grunden till tankekraft och tanken är grunden till all vetenskap och civilisation.
|
19 mars 2012, 00:56 |
|
|
Incognita
Moderator
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Intressanta tankar här! Jag reagerade på samma artikeln och blev rejält oroad. Det är ju ett demokratiskt problem. Bland annat. Jag tror också som Guldhamster att det kan vara oerhört utvecklande att få tampas med texter som man ännu inte har resurser att greppa, att det skapar nya sätt att kategorisera, tänka abstrakt, och att det sedan faller på plats. Så var det för mig, och jag kan se det hos min son. Förenat då med diskussioner som ger redskap att förhålla sig till de nya begreppen, alltså. Kanske tillrättalägger man för mycket för barn idag?
|
19 mars 2012, 19:58 |
|
|
Guldhamster
Medlem
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Precis det jag menar. Stimulera till eget tänkande istället genom diskussioner med barnen. Låt barnen själva upptäcka hur roligt det är med språk.
|
20 mars 2012, 00:50 |
|
|
Incognita
Moderator
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Instämmer!
|
20 mars 2012, 01:11 |
|
|
Savanten Svante
Medlem
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
|
20 mars 2012, 19:19 |
|
|
Incognita
Moderator
|
Re: Skolan, den där eviga skolan...
Åh, jag älskar Nemi. Men det är ledsamt att just den stripen skall behöva ha relevans fortfarande. Glömde skriva tidigare att jag blir så ledsen över vad chilehead skrev, att det var så angeläget att korrigera det avvikande. Jag anar jobbiga erfarenheter bakom det, och det väcker en del egna minnen. Jag hoppas - och tror (fast med försiktighet) - att det på många håll ändå har blivit bättre på det området idag. Min son, som är annorlunda, har haft turen att ha många engagerade pedagoger runt sig. Sådana som ser och uppskattar honom för den han är och som gör vad de kan för att stödja honom både i att ta fram allt det bra och i att finna redskap där han har det svårare.
|
20 mars 2012, 21:32 |
|
|
Sida 1 av 1
|
[ 10 inlägg ] |
|
|
Som gäst saknar du privilegier. |
|