Ron Jeremy skrev: Det är svårt med trygghet och ro i själen, jag lyckas aldrig att få det. När jag någongång får ett "lugn" så är det hela tiden något som drar mig mot kaos, jag själv genom handlingar och livet självt genom att försätta mig i situationer jag inte har bett att få hamna i. Nu har jag alla möjligheter att skapa lugn och ro, jag tror de bästa någonsin, men någonting sliter mig och min själ mot kaos, jag hoppas kunna stå emot, men tror inte, det handlar inte bara om relationer utan allt. Jag har på sätt och vis accepterat att jag aldrig någonsin kommer att få lugn, ro och trygghet. Kaos ger mig konstigt nog kraft, ändå söker jag, har alltid sökt frid, men får det aldrig, måste hela tiden vidare, dör om jag stannar. Kanske är jag rädd för att stanna, vet inte, rädd för ansvar erkännes, jag tror jag skulle vilja sitta på verandan i gungstolen och klappa hunden, men kommer säkert aldrig att hamna där. Är jag ensam om det här eller känner någon igen sig?? |