Haha, precis som jag kan göra då. Avsaknad av ansiktsmimik är inte nödvändigtvis en del av AS. Finns skådespelare med AS. Hitlers skådespeleri var rätt bra även om han egentligen bara klarade att spela en roll.

Jag får för övrigt likadana skrattveck i ansiktet som Hitler på bilden.

De kanske skrattade åt den här killen:

Såg du inte att Hess tillhörde skrattarna? När invasionen gick av stapeln var han sedan länge i britternas förvar.

Wer freundlich lacht, kann nicht ermorden:
Freude übertönt die Sorgen.
Was dahinter steckt, verborgen
bleibt bis in den strahlenden Morgen.

Landets näststörsta parti vill att man ska offentliggöra sin sexuella läggning på jobbet. Och sedan undrar folk varför man ska emigrera.

Ja... nej... jo... eller nej. Eller egentligen jo. Men... jo. Nej. Nej fyfan.

Jag tycker vi ska börja kramas mer. Vi människor är så egotrippade och jag fixerade att vi har inte tid att se när en vän behöver stöd. Det känns lite ruttet ska jag va ärlig. Somliga har någon sorts bulldozertaktik som går ut på att den som kommer i närheten åker på en stryk. Öh...ja tacka fan för att man blir ensam med den attityden. Men vill man va ensam och deppig och arg så fine for me. Kram.

Livet är lite som Othello. Få "säkrade" positioner är säkra när allt kommer omkring. En liten rörelse i periferin kan ställa hela spelplanen på ända. Nya möjligheter öppnas; andra stängs.

Fast finns de där hörnen? Var? Och vill man närma sig dem?

Kanske fungerar hörnen bara för dem som ser på tillvaron i svartvitt.