När det gäller olika typer av sysselsättning i form av "kurser", så har jag varierande - men tyvärr mestadels negativa - erfarenheter. Jag gick en datorkurs som var väldigt bra, nyttiga kunskaper och trevlig personal. För övrigt tycker jag dock att det mest rört sig om "förvaring", eller nåt sorts vuxendagis.

Ni andra som har behov av rehab, vad har ni för erfarenheter? Vad har ni, om ni gjort nåt vettigt, gjort för att komma dit? Vad kan jag, som nydiagnostiserad med Asperger, göra för att få nåt som är bra?

(Minns t ex ett "utbildningsföretag", där jag gick en "CV-kurs", 4 timmar om dagen i en månad. Jag var 24 år, hade varit sjukskriven i flera års tid, pga allvarlig depressionsproblematik och flera psykoser. Som barn och tonåring led jag av vad jag idag förstår var social fobi, men fick inte någon sådan diagnos. Lyckligtvis försvann dessa problem när jag var runt 18-19, men det är klart att det påverkat möjligheten att skaffa sig meriter genom att sommarjobba osv.

När jag gick denna CV-kurs som 24-åring, så hade aldrig haft ett riktigt jobb, och min enda "merit" vad utbildning beträffar var ett par strökurser på universitetet, vilket ofta inte ses som en fördel när man söker jobb, snarare tvärtom. Och jag skulle alltså skriva ett CV Vi som gick kursen fick också höra att det var viktigt att berätta sanningen när man skriver ett CV, "för det är nåt som arbetsgivaren kollar direkt".)

Jag har ett helt liv av pratikplatser och idiotiska åtgärder bakom mig. Aspergerrelaterade depressioner har jag gjort att jag inte orkat göra nåt åt idiotierna.

El-telekurs. Fick gå en testkurs, visade sig att jag var MYCKET lämplig, men det slutade med att jag inte fick gå kursen ändå. Fan vet varför.

Facklig historia. Ingen på kursen ville gå, alla var dittvingade av arbetsförmedlingen, gick man inte dit blev man av med akassan. Stackars föreläsare som VISSTE att ingen ville vara där, och ingen var intresserad.

Datorkurser där jag kan mer än läraren.

Ja.... och rehabförsöken ska vi bara inte prata om. En idiot som först inte ville ha möte med mig (för jag väntade INNE på FK och han väntade UTANFÖR och tiden gick). Jag fick utbrott på honom när jag insåg att han raderade mina mail olästa. Visste inte ens att kvittofunktionen i email kunde rapportera sånt innan.

En annan rehab, där man skröt om att man hade fina titlar och minsann hade haft apsies där förr. Avskild arbetsplats, det var fikarummet det, där fler personer arbetade. Förutsägbarhet, nix, noll. "Du kan inte vara här idag, vi ska in till stan med en annan klient." När jag ställde dem mot väggen kunde de inte säga EN ENDA sak om aspergers, vilket ligger helt i linje med att socialstyrelsen inte bekräftade den fina titeln...

Så. Slut nu. Jag ska inte skriva en hel roman om det här, även om jag skulle kunna..

Erfarenheter: Dåliga.