Kanske genom att inte vända dem ryggen? Undvika att själv polarisera, och istället uppriktigt och oförställt visa förståelse för det som kan förstås och respekt för det goda i den andre (utan att för den skull kompromissa med sig själv eller sina värderingar)? Små gester av omtanke vid en kritisk tidpunkt kan ju vara avgörande. Om man råkar finnas där och få rätt ingivelse precis just då.

Samt göra vad man kan för att hålla dem borta från droger som kan bidra till känslokyla, aggressivitet och/eller grandiost tänkande.