Fantasin överlappar verkligheten; alla innovationer bygger på teoretiskt tänkande, vilket kan sägas vara samma sak som fantasi. Människor utan fantasi är jävligt torftiga och fyrkantiga, inte sällan är de korkade och jantebundna också.

Strindberg hade f.ö en alldeles utmärkt fantasi och var emot etablissemanget. Att han är så hyllad som han är idag beror på att borgarna till sist, när han vunnit framgång, tog honom till sitt hjärta. Det är inte bara ett sätt att avradikalisera en rabulist utan också väldigt typiskt för borgarna, etablissemanget; de älskar konst och allrabäst är det när konstnären är död och begravd sen länge. Det är Renommé de älskar, inte konsten i sig eller det kreativa skapandet.

Strindberg hade kaskadvomerat på Augustpriset om han levt idag.